Helt plötsligt sitter man som förälder i ett team med arbetsteraputen, kurator, psykolog, skolsköterskan, rektorn och några människor som med mig och Alfan har en träff runt sonen.

Själv har jag suttit åtskilda gånger som personal på en liknande träff. Inte behöva ha personliga känslor inblandade. Vad har jag lärt mig av dessa träffar som personal.

• Att man inte vinner på att anklaga någon annan. 
• Att anklaga personalen att de gör fel vinner ingen på!
• Att det är viktigt att tygla humöret
• Att vara ödmjuk och förstå att människorna som sitter i rummet kan sitt jobb och vill T sitt bästa.
• Att det inte är första gången de jobbar med/mot människor som har särskilda behov.
• Personalen som sitter i rummet kan precis som jag ha erfarenheter från de privata livet utan att föräldern är medveten om det så säg inte, du har ingen aning om vad du pratar om.
• Att alla som sitter i rummet jobbar mot samma mål

Har verkligen mycket erfarenhet i min ryggsäck som hjälper familjen Brönemyr framåt mot nya braiga tider. Tillsammans med min man Alfan är vi oslagbara.