Jag satt med ett bildprogram i går och barnen sätter sig bredvid mig och vill testa. Jag säger vill ni testa och såklart vill barnen det. Jag klickar fram mappen skola.

De trycker på alla ämnen som är roliga, Vilket är många. Sen får de trycka på hur har dagen varit. Sonen trycker på Glad och rädd. Jag frågar hur tänker du nu? Skolan och kompisarna är roligt. Men korridoren till gympahallen och gympahallen är jag rädd för. (Inget nytt under solen) Jag fråga hur känns det i kroppen? Rädsla hoppar i min hjärna och drar i spakarna STANNA DET ÄR FARLIGT.  (Ni som sätt insidan ut förstår. Har nu inte sätt den se den). Han fortsätter, Jag får ont i magen och myrkrypet gör det jobbigt, jag vill hålla för öronen men doktorn  (hans världsbästa psykolog) säger att min medicin är att inte hålla för öronen och gå till gympan ofta så jag förstår att brandlarmet inte är farligt. (Jag älskar denna kloka lilla/stora grabb)

Numera när vi kliver in i en ny lokal är T snabb att spana in vart brandlarmet sitter och om det finns några nödutgångar.

Ångest och tvångsbeteende heter det.

Om detta påverkar resten av familjen. JA!!

Om det påverkar Ts ork? Ja, det har blivit några insidentrapporter på skolan. Om T förstår att han gör fel? SJÄLVKLART! Om han mår bättre av att höra, men T vi har ju sagt att du inte får? Nä självklart inte.

Vad behövs då? Ja inte att någon måste byta klass utan Mer personal.

De vuxna runt T vet att man måste vara nära när det är såna här perioder. Men de har 21 st andra barn som oxå behöver sin personal.

Så här är det på mitt jobb oxå. Visa behöver mer stöd än andra och vi som personal måste prioritera för just det tillfället.

Det är svårare att vara förälder än personal alla dagar i veckan.

För  jag är förälder till ett barn med särskilda behov och jobbar med människor med särskilda behov.

Jag älskar min kärleksfulla son som gärna kryper upp i min famn  och kramas mer än gärna.

Jag har sett syskon till barn med särskilda behov må väldigt dåligt.

Om det syns här hemma? Ja. Det är jobbigt att få höra av någon i 5:an att de tycker lillebror är konstig. Ja det är jobbigt att lillebror får en panikattack i matsalen och att alla ”Coola” ser det. Ja det är jobbigt att höra att lillebror slagits med någon i 3:an (Ja självförtroendet är det inge fel på) Ja det är jobbigt att ha föräldrar som bara pratar om hur de ska göra och jobba runt lillebror. Ja det är ”fult” och jobbigt att lillebror har en psykolog. (För det har ju inga andra, tror hon) Ja det är jobbigt att se grannbarn byta rikting på sin lek/promenad för att lillebror kommer gående. Ja det är jobbigt att ha en trött mamma som förra veckan kände sig som en urvriden disktrasa. Ja det är jobbigt att höra lillebrors tjat om att brandlarmet är farligt.

Så om vi Brönemyrs hatar att de renoverat Mariebergskolan

DE KAN DU GE FAN PÅ!!!