Ett dygn har gått sedan första avsnittet om uttervägenshjältar sändes i SVT1 Go’kväll

Det var nervpirrigt att inte veta hur de klippt ihop allt man sagt eller hur de filmat. Men måste säga att jag ändå är nöjd. De har nog intervjuat mig i över 2 timmar. Det har varit felsägningar och omtagningar. Velat lite i om jag ska berätta för Svenska folket om att jag blivit utsatt för mobbning i så många år och om jag ska berätta att det numera är en drivkraft.

Jag tog sats och berättade.

Programmet hann knappt sluta så burra mobilen. Människor runt Sverige som jag aldrig träffat eller prata med hörde av sig och gav mig kärlek och hejja rop

Tänk att jag Cecilia Brönemyr berör människor. Människor jag känner väl, andra bara hejat på men framförallt människor jag aldrig har träffat. Märklig känsla. Men fin! Är stolt över mina kollegor som gör de dem är bäst på. Alla är vi bra på olika saker och tur är ju det för hjältarna.

Grymma är alla på utterv. Från brukare, anhörig, personal och PT.