Har blivit en hel del basket för min del sista veckorna. Ett gäng från Hjälteträningen har kommit på att det är ett trevligt sätt att träffas utanför träningen. Jag är nöjd, jag har sedan dottern spelade basket gillat sporten. Jag gillar att det händer så mycket, att det kan svänga så enormt på en match och att man både kan göra 1, 2 och 3 poängare.

Det jag gillar allra mest är att det finns typ noll supportrar som skriker könsord, inga gnällgubbar eller fulla kostymgubbar som skriker domarjävel. Allt sånt har de lyckats hålla bort. Man hejar och buar på ett snyggt sätt. Precis som all sport ska vara.

I veckan har jag hunnit med att se en grym match med Umeå Basket där de gjorde en magisk vändning. Jag undrar när de ska sluta ha sin bäste klackledare ute i entrén för att ta emot vipgäster. Alltid när han kommer då vaknar resten av publiken. Nästa hemmamatch borde han vara med hela matchen och ge Umeå Basket den extra spelaren men ack så viktiga, publiken.

Idag kom jag och Alfan oss äntligen iväg på en match. Vi hamnade på bästa platsen med A3s trognaste fans, Bröderna Westerberg. A3 började bäst och lyckades dra i från men Luleå kom i kapp. Då fick Umeå Basket egna guru Luca igång publiken. Älskar verkligen att en sån stor man inom basketen kan bjuda på sig själv och sitta med trumma och tuta. Hatten av lixom.

I båda matcherna drog Umeå lagen längsta strået.

Hoppas bara fler Umeå bor får upp ögonen för dessa idrottsstjärnor vi har i stan.