Så här i Corona tider dyker det fram massor av människor på sociala medier som hjälper till lite extra, de erbjuder sig att handla eller göra andra sysslor åt människor som är isolerade i karantän antingen för att de tillhör riskgruppen eller blivit smittade själv. Dessa människor bryr sig om medmänniskan alla timmar om året.

Sen ser jag människor som klagar på allt regeringen beslutar, spelar ingen roll vad de gör, allt är dåligt! Dessa människor erbjuder inte andra att handla eller andra sysslor, jag undrar hur det kommer sig.

Själv är jag uppväxt i en familj där vi hjälpte andra mer än många gånger oss själva.

Minns en sommar mina föräldrar gömde en flicka undan sina fosterföräldrar. Vi visste att om socialen eller polisen kom höll vi oss tysta och visste ingenting om vad som hänt flickan. Vi tältade vid en sjö några nätter, vi gömde henne på tredje vinden osv. Det fanns en till flicka i det fosterhemmet, hon glömdes hos en annan familj. Jag minns inte allt eftersom jag knappt var tonåring men jag minns bilderna i Västerbottens kuriren.

Bilderna visade en rönkenbild på den ena flickans mage, i magsäcken låg det knappnålar flickan svalt. Båda var under 18 år och hade levt i missär under sin uppväxt med hade äntligen fått plats på en hästgård i lugna Norrland. Denna gård visade sig vara något helt annat tyvärr.

Jag minns tydligt fortfarande att jag nyfiket frågade tjejen som var hos oss vilken skola hon gick på, fick till svar att hon inte gick i skola utan jobbade på gården. De använde henne som arbetskraft – barnarbete. Jag tror detta var runt 1988 eller liknande.

Jag minns inte om det var innan eller efter flickorna rymde som mina äldre bröder stod utanför deras gård en hel natt och gasade med sina motorcyklar men jag minns att de redan då blev mina idoler.

För mig var det helt normalt att vi hjälpte andra med allt möjligt. Har staplat ved i timmar hos de flesta gamla hushållen efter Storbynvägen i Gräsmyr utan att be om betalt, har åtaliga gånger skottat och klippt gräs utan att höja på ögonbrynet åt att betalningen uteblev. Älskade istället när jag blev inbjuden på fika och fick höra historier om byn och de gamlas ungdom.

Jag vill att alla funderar hur kan jag hjälpa andra eller kanske är du den som behöver hjälp, våga fråga.

Så att jag nu i Corona tider gör Youtube filmer med instruktörerna i Hjälteföreningen för att få funkis Sverige i rörelse är egentligen inget konstigt med tanke på min bakgrund och uppfostran. Vill ni träna med gänget gå in på Youtube och sök Hjälte-Tabata vi släpper nya träningspass måndagar och Torsdagar.

I sånna här tider är det viktigt att man bryr sig och visar hänsyn. Tror Landshövdingen kommer att få svårt att välja ut Vardagshjälte nästa år. Jag är stolt över min utnämning 2019.

Jag Nominerar Luca Romano till årets Vardagshjälte 2020 i Umeå. Blir varm i hjärtat av hans fina sätt att hjälpa medmänniskor i alla lägen.