Äntligen har vår bebis Jackie Brown flyttat in.

Så fin eller hur!

♥

Om ni jobbar med människor på gruppboende eller ett serviceboende så vill jag tipsa om att titta på lilla Aktuellt nu i Corona tider. Ja varje vecka egentligen.
Det är viktigt att få vetskap varför man ”måste” vara hemma från jobbet, hålla avståndet, tvätta händerna super ofta osv.

https://www.svt.se/barnkanalen/barnplay/lilla-aktuellt/

Jag anser att det är viktigt att jag som boendehandledare förklarar varför och hittar verktyg till detta.

Har ni nått tips på något annat sätt att visa eller att prata om Corona?

Vi tog oss en biltur och parkerade så vi kunde gå Broarnarunt i stan, äntligen är bron över till Bölesholmarna ett faktum. Bodde på Böleäng i något år i slutet av 1990 talet och var ofta på Bölesholmarna och gick med min första hund Sidra. Älskade lugnet och den mysiga naturen. Nu känns det som hela tegssidan fått ett upplyft.
Okej bron blev dyr. Men människor som använder den mår bra. Ibland räcker det.
Nästan 7 km blev turen om man tog kyrkbron tillbaka.
Ser fram emot många promenader där under mina resterande levnadsår.

I dag är den mörka blicken mycket ljusare. Känns skönt. Men det får gärna komma lite värme så värken blir mildare.

Allt gott!

Mörk i blicken, mör i kroppen.
Ingen bra dag. Händer lite för mycket nu för att hålla ihop.
Saknar livet med hund mer och mer för varje dag.
Första året utan hund visste vi att vi skulle få vara hundvakt lite nu och då till Udo, men nu när han är borta gapar tomrummet ännu tommare.
Gillar och mår bra av att vara ute och röra på mig. Har ett stort behov av all form av fysisk aktivitet för att hålla mitt psykiska mående i shack. Utan skivstång och hantlar på över en månad börjar kroppen skrika efter tunga marklyt.

Bara att knyta på sig skorna och gå en snabb promenad 2:a promenaden för dagen. Allt för att lindra myrorna i kroppen och spökena i hjärnan.
Hoppas på en ljusare kväll och morgondag.

Hur har ditt liv påverkats i Corona tider?

Mitt har typ vänds upp och ner.
Barnen är oroliga och undrar mycket, jobbet har vi helt fått tänka om och göra helt nya rutiner från en dag till en annan helst nu när de gått ut med att människor med intellektuell funktionsnedsättning är riskgrupp plus att det finns astma på stället. Så handla och röra sig i affärer gör jag så lite jag kan.

Hjälteföreningen har ställt in all träning, skjutit upp hjältehelgen och Kfum hjälteläger om det nu blir av vet vi inte heller.
Vi försöker göra Hjälte-Tabata på våra måndag och torsdag.
Många som hör av sig att de inte får hjälp med sin träning numera utan bara får vara i sina lägenheter, dörren till gemensamma utrymmet är stängt på heltid eftersom brukarna är ute som vanligt och ioch med det lätt kan dra hem smittan.
Vet inte vad som är bästa sättet att göra det på.
Hemma umgås vi inte med nån hemma bara utomhus, fick den idén från en anhörig på jobbet. Mycket bra, funkar det med.

Syrran som numera jobbar med människor som blivit smittad av Covid 19 och ligger med respirator ser man knappt av, vi hörs på mobilen i stället.
Grymt jobb, men otroligt viktigt!
Vi Brönemyrs har inte besökt ett gym sen Covid 19 kom till Umeå, kan säga att vi saknar att gymma rejält. Därför så många ser mig vara ute och vandra en hel del.

Ja det är verkligen en annorlunda tid just nu.
Jag och min man är beredd att offra detta för att inte smitta våra kompisar på jobbet både hans och mitt.

Hur gör du? Besöker du uteserveringen som vanligt? Står du nära i kön? Sticker du in armen i samma dörr som mig när jag ska plocka ut en mjölk ur kyldisken?

Tänk då om för mig och mina kompisar Uttervägens Hjältar. Skyssta!

Alla tokiga minnen som ploppat upp efter jag lyssnat klart på Pär Johanssons fantastiska bok, i huvudet på en normalstörd. Bara titeln är helt fantastisk.

Jo denna Maria, alltså många människor med en funktionsnedsättning har olika specialområden som de är extra bra på eller kan utan och innan till. Hennes var att föda barn, eller ja att låssas föda såklart. Mitt i fikat kunde det bli värkar och förlossningen var i full fart. I bland var det en docka som föddes men oftas var det en sko, en vas eller en ved klabb. Haha hon var sjukt rolig denna kvinna.

T har oxå specialområden såklart. Transformers har följt med från riktigt tidig ålder, det han inte vet är inte lönt att veta. Mitt är att jag kommer ihåg allas schema på jobbet, jag vet – helt värdelöst! Sen har jag rätt bra lokalsinne och hittar och känner igen mig fort, fotografiskt minne eller jag kommer ihåg bilder bättre än text. Min man därimot kommer i håg referat från nån stackars sportjournalist från 94 VM i fotboll. Han vet exakt vad Arne Hägerfors ska säga, han kan de mesta i sport väg, ja iaf om amerikansk fotboll, spark på bollen fotboll och hockey.
Vad är ditt specialområde?
Är faktiskt stolt att dotterns specialområde är Marvel. Nått bra i hennes uppfostran har jag lyckats med.

Åter till Maria. Jag är glad att ni frågade om jag kunde vara kontaktperson, hela familjen och framförallt du Maria präglade min syn och genom det sparkar bort gränserna mer och mer varje dag.
Lyssna eller läs Pär Johansson bok, den är helt klart värd tiden.
Allt gott.

Började lyssna på I huvudet på en normalstörd av Pär Johansson grundaren av Glada Hudik.

Har under den första halvan av boken, gråtit, skrattat, fått tillbaka minnen jag glömt tillsammans med människor med funktionsnedsättning och framförallt känner igen mig i Pär och hans med och motgångar.

Jag tycker att tjänstemännen, politiker och kollegor ska ta sig tid att läsa eller lyssna på hans bok, den innehåller lärdom hur man ska se på varandra som människa med eller utan utvecklingsstörning.

Undertiden jag lyssnar kommer minnen från början av min tid som anställd inom Umeå kommun. Jag var under några år personligassistent till en brukare och kontaktperson till en annan med Downs syndrom som tyvärr gick bort i början av 2000 talet.

Maria Hon var min första vän med Downs syndrom. Hon kunde få mig att vika mig dubbelt av skratt. Minns när vi kom på att hon skulle vara ipremmannen, minns fortfarande hur hon ägde och vi vred oss i skratt, inte åt henne utan med henne. Hon viskade tyst och tog ingen plats, men opera sjöng hon minsann. Maria skulle nog vara återkommande i min historia om jag fick lov från hennes nära och kära. Saknar dig kära vän, än i dag 16 år senare går jag ofta förbi din grav och lämnar en blomma eller tänder ett ljus för alla härliga minnen du lämnade till mig. Inte alla som hade chansen att lära känna dig, du hade verkligen älskat gänget jag hänger med just nu, dessutom finns det en Maria Jr där. Ni är så galet lika i sättet att man ibland förvånas, känner nästan lite obehag och samtidigt skrattar så jag kiknar.

Kanske om typ 10 så ger jag ut en bok, då jag fått perspektiv på mina senaste 5 år som gått i rasande fart. Haha är ju både väldigt omtyckt av många men oxå väldigt ogillad av många.

Jag brukar säga – jag är inte på jobbet för att få nya vänner, jag är där för att utföra mina arbetsuppgifter. Ni är några som jag släppt in i mitt liv och jag blottat mig och min bakgrund och när jag anar det som minst har kniven hamnat i ryggen på mig.

Men vet ni vad, jag skulle inte heller göra saker annorlunda. *lerstort* Jag har trampat folk på tårna och andra har trampat mig på tårna, som det är för Många andra.

Livet med Brönemyrs har verkligen sina upp och ner, bäst just nu är Ts Resurs på skolan, än om han är borta funkar det numera rätt bra så har det aldrig varit. Måste vara bästa våren på 4 år ändå är den härligt jävlig i dessa Corona tider.

Vill ni träna rolig hemmaträning, så hitta igen Hjälteföreningen på Youtube och våra Hjälte-Tabatapass.

Håll för satan avstånd och håll er hemma mer än vanligt punkt slut.

Så här i Corona tider dyker det fram massor av människor på sociala medier som hjälper till lite extra, de erbjuder sig att handla eller göra andra sysslor åt människor som är isolerade i karantän antingen för att de tillhör riskgruppen eller blivit smittade själv. Dessa människor bryr sig om medmänniskan alla timmar om året.

Sen ser jag människor som klagar på allt regeringen beslutar, spelar ingen roll vad de gör, allt är dåligt! Dessa människor erbjuder inte andra att handla eller andra sysslor, jag undrar hur det kommer sig.

Själv är jag uppväxt i en familj där vi hjälpte andra mer än många gånger oss själva.

Minns en sommar mina föräldrar gömde en flicka undan sina fosterföräldrar. Vi visste att om socialen eller polisen kom höll vi oss tysta och visste ingenting om vad som hänt flickan. Vi tältade vid en sjö några nätter, vi gömde henne på tredje vinden osv. Det fanns en till flicka i det fosterhemmet, hon glömdes hos en annan familj. Jag minns inte allt eftersom jag knappt var tonåring men jag minns bilderna i Västerbottens kuriren.

Bilderna visade en rönkenbild på den ena flickans mage, i magsäcken låg det knappnålar flickan svalt. Båda var under 18 år och hade levt i missär under sin uppväxt med hade äntligen fått plats på en hästgård i lugna Norrland. Denna gård visade sig vara något helt annat tyvärr.

Jag minns tydligt fortfarande att jag nyfiket frågade tjejen som var hos oss vilken skola hon gick på, fick till svar att hon inte gick i skola utan jobbade på gården. De använde henne som arbetskraft – barnarbete. Jag tror detta var runt 1988 eller liknande.

Jag minns inte om det var innan eller efter flickorna rymde som mina äldre bröder stod utanför deras gård en hel natt och gasade med sina motorcyklar men jag minns att de redan då blev mina idoler.

För mig var det helt normalt att vi hjälpte andra med allt möjligt. Har staplat ved i timmar hos de flesta gamla hushållen efter Storbynvägen i Gräsmyr utan att be om betalt, har åtaliga gånger skottat och klippt gräs utan att höja på ögonbrynet åt att betalningen uteblev. Älskade istället när jag blev inbjuden på fika och fick höra historier om byn och de gamlas ungdom.

Jag vill att alla funderar hur kan jag hjälpa andra eller kanske är du den som behöver hjälp, våga fråga.

Så att jag nu i Corona tider gör Youtube filmer med instruktörerna i Hjälteföreningen för att få funkis Sverige i rörelse är egentligen inget konstigt med tanke på min bakgrund och uppfostran. Vill ni träna med gänget gå in på Youtube och sök Hjälte-Tabata vi släpper nya träningspass måndagar och Torsdagar.

I sånna här tider är det viktigt att man bryr sig och visar hänsyn. Tror Landshövdingen kommer att få svårt att välja ut Vardagshjälte nästa år. Jag är stolt över min utnämning 2019.

Jag Nominerar Luca Romano till årets Vardagshjälte 2020 i Umeå. Blir varm i hjärtat av hans fina sätt att hjälpa medmänniskor i alla lägen.

Alltså, när jag gick i mål Tjejvasan 2019 bestämde jag mig för att prova minst en gång till. Nästan direkt biljetterna släpptes köpte jag en ny biljett så jag inte skulle ångra mig. Hade jag vetat hur de skulle sluta hade jag aldrig köpt.
Först å främst blev jag sjuk lagom till snön föll, tätt seg förkylning. Sen har T varit hemma från skolan en del samt att jag jobbat rätt mycket de dagar han kommit sig i väg.
Förra året hade jag nästan 10 mil på skidorna, nu hade jag knappt 1 mil på skidorna. Fy fan så dumt, jo tack jag vet.
Men väl på plats, spåret såg bra ut, kylan fanns i luften.
MEN NÅGOT HADE TYDLIGEN SNACKAT MED VÄDERGUDARNA OCH BESTÄLLT REGN, SPÖFUCKINGREGN!

Kan vara det sjukaste jag gjort.

Vallateamet rekommenderade Klister, jag har skinskidor. Sååå om jag hade bakhalt, de kan du ge dig fasen på!
Men vad gör de om man hade lite medvind.
NÄ inte det heller, härlig motvind med inslag av spöregn. Såå mysigt. Nä verkligen inte.
Kroppen skrek efter 4km att jag var helt dum i huvudet och borde inte göra detta.
På nått sätt lyckades jag motivera mig km efter km, stakandes meter efter meter. Staka de princip 3 mil.
Triceps och bål är det då fasen inge fel på. Om jag tänkt köpa en biljett, nja inte fullt så säker denna gång.
Fast jag är ändå stolt över att jag gjorde det samt att jag bara var ynka 2 min långsammare än mästaren Kerstin. Får ändå tänka positivt, kapade förra årets tid med dryga 25 minuter.

Uttervägens Hjältar och ni andra i Hjälteföreningen, tack för att ni inspirerar mig att Inget är omöjligt!
Okej. Jag är en utmaningssökare, det ska jag inte sticka under stolen med.

Undra vad nästa utmaning är, vilket stup ska jag hoppa utför?

Självklart inte enligt mig.
Har grottat ner mig i fakta artiklar, poddar och radioprogram om barn som är hemma sittare, hur löser alla familjer detta är min fråga? Går de ner i arbetstid, vabbar eller utnyttjar flextiden på jobbet.
Hur löser man detta ekonomiskt?
Många poddar jag lyssnat på som handlar om hemmasittare säger föräldrarna samma sak. SKOLAN LÄGGER ANSVARET PÅ FÖRÄLDRARNA, de anmäls till soc för att de är opassande som föräldrar.
Vad har skolan för ansvar i detta och vad har de för utbildning i olika diagnoser och anpassning, styr pengar över barnkonventionen?

Vad hände med smågrupper som jag själv gick i antagligen pga min dyslexi och de andra hade nog både adhd och andra outredda diagnoser.
Detta med hemmasittare blir allt vanligare. Att sitta stilla i bänken är inget nytt utan har funnits i skolan under minst 100år. Vad som är nytt är inlärningskravet, hur gör man ämnen intressanta för barn med exempelvis högfungerande autism och deras special intressen.
Var på en föreläsning med paraskidåkaren Zebasian Modin, han berätta hur han lärde sig punktskrift, något han var helt ointresserad av att lära sig. Med fotbollstabeller låg högt på listan, för att kunna läsa dessa måste han kunna punktskrift. Ja ni fattar vart jag vill komma.
Detta är en viktig grupp människor som vi verkligen borde prioritera. Måste ju vara bättre att jobba förberedande än när hemmasittandet fortsätter upp i vuxna livet. Kom igen Sverige, vi kan bättre.