Livet med Familjen Brönemyr

Inget är omöjligt, ibland tar det bara lite längre tid

En samlingsplats där alla får plats.

Av , , Bli först att kommentera 5

Har tänkt på mycket på vad som ska hända sen, min dotter har klara mål i livet, sonen och hans problematik vart ska han få plats undrar jag ofta. Kommer han att klara sig bra, hitta någon partner och skaffa familj, eller kommer han att hamna på nån form av boende med boende stöd. Jag träffar otroligt många genom Hjälteträningen som bor på det sättet. Det dem har gemensamt är bla psykisk ohälsa. Vi har här hemma haft problem med både ångest och självskadebeteende men fått bukt på det.

Men ensamheten hos dem jag träffar är ett stort problem som ofta gnager i den enskildes själ. Politiker och tjänstemän kallar det självständighet, frågar ni mig som anhörig svarar jag, ja såklart men är det värt ett människoliv? Finns det inget vi kan göra som anhörig eller för den delen som personal att personer som dessa ska må bättre?

I veckan är det psykveckan och det är många bra föreläsare. Jag själv förstår verkligen inte varför man inte satsar mer på exempelvis Fritid för alla. En samlingsplats där alla är välkomna. Just nu är deras populäraste dag och aktivitet förlagd till varannan vecka. En kväll och aktivitet som varit otroligt saknad under pandemin och när samhället väl öppnar upp då erbjuds bara varandra Torsdag.

Tycker verkligen fritidsnämnden borde tänka om där och skjuta till en extra slant till just deras budget. Just denna mötesplats har löst extremt många problem, man har som personal kunnat hjälpa brukare och träna på socialamöten samt kunna tipsa kollegor imellan om olika utbildningar, nya bemötande metoder samt kunnat ge brukarna en galet trevlig kväll.

 

På dagens rörelseglädje grupp så sa en mamma till mig. ”tack Cilla att du gör detta, det är otroligt skönt att träffa Andra familjer i samma situation och bara kunna vara sig själv. Dottern sa på gårdagens halloween fest vi hade för Ts rörelseglädje grupp” Mamma varför fixa du inte detta tidigare när T var liten, här är han ju ”normal” och en i gänget? Ja varför gjorde jag inte det, jo jag trodde samhället var mer välkomnande och öppet för en funkisfamilj. Men jag hade tyvärr fel.

Det behövs mötesplatser för dem som inte passar in.

Äntligen på rätt spår

Av , , Bli först att kommentera 3

Just innan höstlovet kom mailet med infon att båda resurserna fortsätter hela läsåret. Som vi krigat för detta. Inte nog med att fantastiska D valde att sluta så skulle det bara finnas en resurs vilket skulle betyda att Vår T ofta skulle vara utan resurs.

Nu hoppas vi att skolåret fortsätter i detta positiva spår.

Nu skulle Bräntis få utöka sitt elevantal i AST klasserna. Vet alldeles för många som skulle behöva gå där för att funka än vad dem tar in.

Jag hoppas verkligen att skolnämden tänker om och skjuter in en extra stor slant i budgeten för barn med särskilda behov och AST klasserna på Bräntis. *Hoppas*

 

Hur ger vi elever och lärare dräglig arbetsmiljö?

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag känner att jag fastnat i ämnet som är viktigt hemma hos oss nu.

Allas rätt till anpassad skolgång.

Om jag har mina barn på en skola där man tjänar bra som lärare och elevassistenter så blir mindre antal vuxna, jobbar man så i nämnden oxå? Behovet av elevassistenter ökar Skolorna, man sätter inte barn i sk obsklass längre som på 80 och 90 talet, dem ”bråkiga” eleverna är kvar eller rent av blir hemmasittare.

Hemmasittare, att ens det ordet finns är ju tragiskt i sig tycker jag. Hur jobbar vi bort hemmasittare? Anpassar skolorna, det är ju ingen nyhet. Hur gör man det, jo man inför en budget för just den biten. Det sk bidraget skolorna söker för barn med särskilda behov är inte stora, helst inte för dem med autism diagnos eller annan npf diagnos. Det är just dem som blir hemmasittare och den onda cirkel är igång. Kostnaden måste bli otroligt stor i långa loppet med bup, och sedan vuxenpsykiatrin. Det måste ju vara bättre att satsa här och nu!

Det är ju inte bara barnet som blir lidande, familjen och föräldrarna kostar genom att behöva all stöttning och hjälp, lärare och elevassistenter blir sjukskrivna av arbetsbelastningen, vikarier kommer in och budgeten går i taket för rektorer som får för hög arbetsbelastningen och blir sjukskriven.

Backa bandet och fördela om pengarna. Vi vill ju kunna skryta över våra unga och ge personalen inom skolan en dräglig arbetsmiljö.

Har ni läst om Henrik i dagens VK?

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag blir riktigt upprörd hur man bemöter barn, unga, vuxna med funktionsnedsättning!

Hur är det möjligt att 2021 har vissa skolor, läs lärare inte kommit längre. Hela skolan får ju dåligt rykte av ett sånt nötarsle. Ursäkta uttrycket, men visst det är bra att öka förståelsen men på detta sätt.

Urk. Barn i Ts klass har alltid vetat varför T har dålig ipulskontroll. T har full koll på vad adhd gör ovh vsd autism innebär. De har han vetat sen han var 9 år. Hur kan inte en vuxen utbildad person inte veta.

 

Lider verkligen med ”Henriks” familj.

Vad säger skolagen om detta?

Rätten att lära sig läsa.

Av , , Bli först att kommentera 6

Har man ett barn med npf diagnos eller andra ”osynliga” diagnoser får man betydligt mindre hjälp än synliga diagnoser.

Vi skulle vilja att skolan och politikerna tänker till hur dem jobbar mot dem som är rullstolsburna eller har en kraftig synnedsättning, har man hjälpmedel till dem?

Klart det finns, man anpassar toaletterna, man tar in skolmaterial som är i punktskrift, man jobbar inte med att skriva bokstäver utan man lär sig punktskrift bl.a.

Hur jobbar skolan mot npf och inlärning, har skolorna en bestämd plan hur man jobbar, barn som kommunicera med engelska bättre än svenska, hur jobbar man med den frågan? Barn med autism har ofta språkstörning, slutar man där eller när görs dyslexiutredning. Vi har sen klass 3 efterfrågat just denna utredning men ännu är ingen gjord. Varför vi fråga tidigt, jo jag är dyslektiker och vad jag vet är det ärftligt. Skulle man göra så mot någon som är synskadad? Ähh vi väntar med punktskrift om du skulle lära dig se i klass 7?

Helt galet enligt mig.

I går kom det, jag längtar tills jag läser ordenligt som många andra i klassen.

För mig tog det fart i klass 9. Inte pga av att en lärare hjälpte mig utan en klasskompis lärde mig hur jag skulle tänka. Tack Madde! I gymnasiet tog det fart ordentligt och jag fick äntligen hjälp på riktigt, minns att jag fick sitta och lyssna på orden istället för att skriva, lärde mig allt jag borde ha lärt mig i låg och mellanstadiet.

Tur att det finns en sån fröken på mariebergskolan. Annika.

Återigen detta leder till ett utanförskap. Detta är något vi måste jobba med i skolan precis som jag skrev i mitt förra inlägg. Lägg en egen budget till skolorna på dessa elever, jag är helt övertygad om att ni sparar kostnaden i samhället i längden.

På återseende.

Har alla rätt till utbildning?

Av , , Bli först att kommentera 3

Ni som följt den här bloggen under åren vet att sonen har haft resurs sen klass 1. Det är något vi varit väldigt nöjda med. För er som inte vet har T autism 1.1 (asperger) och medel Adhd, han går självklart i vanlig klass eftersom skolan är skyldig att anpassa.

Ju äldre T blivit ju större har behovet av anpassning blivit, materialet behöver man se över, inlärningsmetoderna behövs ändra på. Detta är något jag varit helt trygg att resursen tillsammans med läraren och specialpedagogen gör, men funkar det verkligen så.

Ju äldre sonen blivit ju tveksammare har vi blivit.

Hur funkar det egentligen i skolan när man har särskilda behov? Hur ska det funka enligt politikerna? Stämmer dessa verkligheter?

Arbetsbelastningen för resursen hur funkar det? Det är tre barn på papperet som är behov av resurs, men efter en dag i skolan ser man att det är minst en handfull som har behov utöver det vanliga då på en rätt liten klass.

Behovet av resurs är olika men slutsatsen är att vår son som haft beslutet från klass 1 blir utan resurs, han som har språkstörning och mest troligt dyslexi blir över. Han klagar såklart inte, vem i klass 6 klagar över att inte bli utmandad och får lira spel istället?

Jag hör i vår Rörelseglädjegrupp för barn och ungdomar med npf diagnos att detta är ett mönster, jag ser unga barn som redan som 10 åring är hemmasittare pga situationen i skolan.

Min fråga till politikerna, är det såhär vi ska behandla våra medborgare? Dessa barn har stor risk att hamna bland kriminella och bli en ÄNNU större kosnad för samhället. Är det inte bättre vi laddar på och gör rätt från början.

På Varje skola ska det finnas såkallade resursklasser som är lärarledda. Ge skolorna en särskild budget för detta, då ökar betygen från F till E iaf.

Ta hjälp av autism och aspergerförbundet, eller skolor som får detta att funka.

Vi vill att sonen ska ha samma chans till bra utbildning som vår dotter.

Hjälteträning en del av Sverige

Av , , 2 kommentarer 5

Nu rör det på sig ordentligt i Hjälteföreningen, förra veckan hade vi över 150st i Rörelse runt omkring i Sverige.
Det är verkligen helt fantastisk att se funkisar ta i så svetten sprutar, leendet går från öra till öra och Cilla står med glansiga ögon och bultande hjärta, av ren glädje.

Nu laddar vi om ordentligt och vill nå resten av Västerbotten till en början. Skellefteå har haft löpning hela hösten. Nu leter vi hall och volontärer. Är du den vi söker? Hör av dig i sånt fall.

Annars då? Ja det tar vi någon annan gång.

 

Rörelseglädje i hela länet.

Av , , Bli först att kommentera 5

Hur ser det ut i orten du bor på, vilken träning erbjuds till dem med en funktionsnedsättning, förutom fotboll och innebandy?

När jag spelade innebandy eller fotboll fick vi tillföra rätt mycket extra kondition och styrka, hur ser det ut för dem med en funktionsnedsättning där du bor?

Vi i Hjälteföreningen är just det som behövs, rolig mängdträning.

     Vad ser vi för effekter?

  • Personer som spelar innebandy känner sig starkare i närkamper
  • De känner hur dem kan springa ifrån lagkamrater dem hamnat efter
  • Dem fårstår syftet att löpa på en boll
  • Dem säger spontant, jag känner mig lite irriterad så jag drar och springer löparrundan
  • Hen vågar ta plats i en ny grupp
  • Men framförallt har vi hört massor av gånger, Jag känner mycket gladare och piggare.

­

Visst är det faktiskt! Just nu tränar vi utomhus både i Umeå och Göteborg, men vi behövs på fler ställen i landet.

Ta chansen och se vad vi håller på med under våran hjältevecka, där håller jag och John Gröntvedt en skön digital föreläsning om vårt koncept.

Jag tycker verkligen inte att ni heller ska missa Johns föreläsning om Kost, kan man äta nyttigt fast man bor på gruppbostad?

 

www.hjalteforeningen.se/hjalteveckan

Virituella hjältar

Av , , Bli först att kommentera 6

Äntligen har ni något att se framemot!

1-13 juni erbjuder Hjälteföreningen härliga föreläsningar, live träningar med Hjälteföreningen, Yoga med Natali.

Vi vill med föreläsningarna öka förståelsen för människor med funktionsnedsättning.

Föresningarna innehåller bla Åldrande med funktionsnedsättning och hur vi hjälper dem med fysisk aktivitet med Margareta Lunde Martinsson, vi erbjuder en fantastisk förebild med egna erfarenheter av diagnoser- ADHD-COACHING, Lasse Andersson.

Jessica Roos Rahmqvist har skrivit ”Jag behöver Hedvig”  Jessica kommer att bjuda på en fin och varm föreläsning som jag själv personligen ser väldigt mycket fram emot.

Vem vill inte höra Uttervägens Hjältar berätta deras histora, höra vårt egna upplägg runt hjälteträningen!

Men nu kliver även Anja Pärson in i föreläsare gänget.

 

Vi får alltså höra vikten med fysisk aktivitet, anhörigas syn på funkis förälder, åldrande, psykisk och fysisk välmående och rädsla och mod.

Vi hoppas att vi ska knyta igen säcken med ännu en fantastisk föreläsare från Umeå men allt är inte klart ännu så Vi återkommer om hen tackar ja. Men vem vill inte höra om en föreläsning där man har filosofin att brukarnas välmående och hemmiljö ska vara lika bra som personalens arbetsmiljö!

Det bästa är att vi erbjuder ett virtuellt lopp.

Ni anmäler er på vår hemsida

Hjälteveckan

Livet ligger på paus

Av , , 3 kommentarer 4

Visst känns det lite så, att livet ligger på paus?
Det vi planerat att göra i sommar, ställde vi in.

Ja vi köpte ju en ”coronavalp” som halva Sverige gjort.
Jackie Brown, hon har en stark personlighet och är lättlärd vilket är väldigt roligt.
Syskonbarn fyller vår vardag ute på Brönet lika så Jackie Brown.

Vi bygger på Träkojan, Badar, fiskar, går promenader, lär Jackie trix och tittar på hjortar.

Vad gör ni i sommar?

Hur ser hösten ut? Jag vet inget om hösten, hur gör vi med Hjälteträningen, dagmatte/husse borde vi såklart försöka hitta, hur blir det på jobbet, skolan hur blir den för barnen? Känns ju sådär i Covid 19 tider.