Om mig och annat

VIll man det?
Vill man se tillbaka på året som varit och se vad som hänt och vad man gjort och inte gjort?

Jag vet inte. Det är lite tudelat. På ett sätt tror jag att det kan vara bra att påminna sig om allting bra som faktiskt hänt och inte bara fokusera på det man önskade att man hade gjort eller på det jobbiga. Det är också ett sätt att få ett avslut och en början.

Jag brukar alltid bli deprimerad runt nyår. Brukar alltid känna att tiden bara rinner iväg och att livet passerar utanför mitt fönster medan jag står och stampar på samma ställe.
Men så är det ju inte, så därför finns ingen anledning att bli deprimerad egentligen. Tänker jag efter så har ju mycket hänt det här året och även om jag varit sängliggande den senaste tiden så innebär det ju inte att jag inte har levt.

Därför tänker jag skriva ned vad som hänt 2010 (det jag kommer på nu i alla fall 🙂 )
Förmodligen blir det inte i kronologisk ordning eftersom jag skriver allt eftersom jag kommer på och kommer inte att orka lägga det i rätt ordning sedan 😛

Året 2010
-Jag köpte min fina Honda och vi fick för första gången en bil som både håller värmen på vintern och kyler ned den på sommaren.
-Jag blev invald som sekreterare i RFSL Umeå.
-Jag förlovade mig med mitt livs kärlek.
-Jag slutförde en bok jag påbörjade 2009 och skrev en bok till.
-Jag var på RFSLs kongress i Skellefteå.
-Vi köpte ett stort härligt hustält.
-Vi köpte en xBox 360 och massa roliga spel.
-Jag gick spelledarutbildning för STL och Velvet.
-Jag gick projektledarkurs via CoL.
-Jag var på Arvikafestivalen.
-Jag upptäckte att jag var bipolär typ 2, kanske inte så roligt men förklarar mycket.
-Jag fick kontakt med ett förlag som kanske är intresserad av att ge ut en av mina böcker.
-Jag var i skåne och hälsade på morfar, vilket var alldeles för länge sedan.
-Jag var på Kreta och det var första gången som jag var utanför norden.
-Jag var projektledare för CoL på Umeå Pride.
-Jag var mer ärlig mot mig själv.
-Vi var och tältade.

Plus massa annat som jag glömt och en del jag inte vill dela med mig av 🙂

Mål och löften
Jag gillar inte nyårslöften för jag brukar alltid bryta dem och då mår jag bara dåligt av det. Men jag har vissa mål nästa år. Jag skall försöka läsa Historia A, jag skall göra färdigt bok 1 i fantasyserien, jag skall försöka gå ned minst 10 kg, jag skall gifta mig, jag skall prioritera mig själv och lyssna på kroppens signaler och jag skall försöka lära mig att acceptera läget.

Nu är det bara ett par skälvande timmar kvar av detta året och även om det är mycket jag önskar var annorlunda måste jag säga att på det stora hela så var det ett ganska bra år.

Dagens tips: Var inte för hård med dig själv.

Utbränd.
Jag tror inte att man kan förstå hur det är att vara utbränd om man inte varit det själv. Jag trodde att jag visste vad det innebar, hade ju hört om andra som blivit det.
Sedan hände det mig.
Det är fruktansvärt, frustrerande, stressande, ångestfaramkallande, deprimerande, orkeslöst. Inget man ens önskar sin värsta fiende.

Jag är trött.
Det är att förenkla det hela. Det är så mycket mer än så, men det är det snabbaste och enklaste svaret på frågan om hur jag mår.
Vissa dagar är jag så trött att jag inte orkar någonting. Andra dagar kanske jag orkar slå igång datorn, har jag tur kanske jag kan göra något framför den. En del dagar orkar jag prata i telefon eller träffa någon också. Då är det en bra dag.

Vila.
Det är ordinationen. Vila. Det låter så mycket enklare än vad det är. Att inte göra något. Hur skall det gå till när vissa saker faktiskt måste göras, som tex laga och äta mat, klä på sig, duscha, ta hand om djuren, handla och städa. Även om man gör det absolut minsta man kan göra är det ändå massa saker som måste göras och vad gör man när orken inte ens räcker till det? Man måste ha tillräckligt med energi för att orka prioritera bort saker som är onödiga, då känns det som att man vilar. Men när man inte ens orkar äta, vad skall man prioritera bort då?

Låt det ta tid.
Det säger alla. Ta det lugnt, vila och låt det ta tid. Hur lång tid då? Det kan ingen svara på, så man är kvar med osäkerheten över hur länge man inte skall orka, att man inte kan planera in saker – knappt ens en och samma dag. Hur länge skall jag behöva ha det så här? Skall jag kunna hälsa på min syster efter jul? Kan jag fara till någon under julhelgen utan att behöva lägga mig och sova mitt i besöket? Kommer jag att kunna skriva något i morgon? Nästa vecka? Månad? Någonsin? När kommer jag att kunna läsa i en bok igen? Träffa vänner? Familj?
Frågor ingen kan svara på. Frågor som sliter och drar i en. Frågor som gör själva vilandet så jobbigt.

Jag kan bara ta det en dag i taget och hoppas på att det är lite bättre nästa dag, nästa vecka, nästa månad. Leva med tron att det faktiskt blir bättre och verkligen hoppas på att jag har lärt mig något så att det inte händer igen. Tyvärr vet jag nu hur lätt det är att falla dit, hur svårt det är att acceptera sin begränsade energi, men här vill jag aldrig hamna igen.

Nu är jag trött.
Dags att försöka vila…

Tid för reflektioner (?)

Utbrändhet

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Kategorier

Arkiv

Nytt från vk.se