Jag skriver sällan något här. Och några kommentarer blir det aldrig. Förrän nu de senaste dagarna! Det plingar då och då i telefonen när vaktprogrammet meddelar att det kommit nytt. Men vad? På ryska, alla på ett inlägg från februari. Från en IP-adress i Ukraina och en server som slutar på .hidehost.net.

Det var ju lite spännande. Är det något slags dissidenter som pratar via ett blogginlägg på svenska på en liten svensk dagstidning? Eller något kriminellt?

Tar hjälp av Google Translate.

”Om du passionerat älskar havet, dykning, älskar att resa och utforska världen på detta sätt, så har vi med dig samma positiva syn på livet. Dykning Dykning var för samhället klubben är inte bara en form av fritid och idrott, och livsstil, som laddar verksamheten och nya idéer. Om du är en nybörjare och vill förstå grunderna i att förstå en värld av extrema sporter som fridykning, kommer Dyk klubb hjälpa dig med detta. Dykutbildning – är inte bara praktiska lektioner på vår hemsida kommer vi att hjälpa till att bemästra den teoretiska delen, vi gör det intressant och spännande. Djup av haven innan du avslöjar dina hemligheter.”

”Företag ”RusTrans” strävar efter att alltid erbjuda transport på högsta nivå. För oss, transporttjänster av hög kvalitet – det viktigaste uppgift. Våra kunder litar på oss med de mest komplexa lastbilstransporter och oroa dig inte för säkerheten för varor. Detta rykte transportföretag ”RusTrans” tjänat under många år på marknaden av speditionstjänster. Idag är vi en av de största transportföretagen i Ryssland, vilket gör det möjligt att erbjuda kunderna de mest gynnsamma förhållanden för högsta kvalitet.”

”Centrum för intelligenta system ”erbjuder installation av system för videoövervakning i S: t Petersburg för alla typer av lokaler, öppna områden, inklusive objekt med otillräcklig eller ingen belysning. Utrustning för videoövervakningssystem väljs alltid för ett specifikt rum eller område i enlighet med kundens önskemål som verkligen gör att vi kan erbjuda den bästa lösningen. Kontrollera teknisk specialist i ämnet – det är gratis. CCTV-när allt är under kontroll!”

”Du går halta och utan åsikt? Känn SUPERMAN! En otrolig explosion av energi! Power Balance Armband”

Med flera. Lagom spännande. Men nu är det dags att anmäla ofoget till support och få den där ip-adressen blockerad.

Nu blir det kultur!

Jag har som kanske en av de sista i landet kommit på det här med spellistor på Spotify. Den här är jag särskilt nöjd med. Ett antal gamla favoriter på det snygga men ovanliga (på popradion) språket italienska. Det fanns ett program på TV en gång som hette Jacobs stege, tror det var där som en del av de här var med. Här nedan finns ingen färdig spellista men väl youtubelänkar. Där får man se mycket 80-talsfrisyrer och 80-talskoreografi. Lade in lite länkar till mer originella versioner också.

Emma – Amami

Jag gillar inte bara musik från 70-80-talet. Den här är från förra året. Emma Marrone tävlade för Italien på melodifestivalen i år, här med en mycket bättre låt, och hon ser snällare ut också. Vilken lysande refräng! Och vilket leende. Kan vara på väg in på tidernas topp tio, eller så blir den uttjatad. Men vilken tur att jag såg melodifestivalen i år.

Silvia Mezzanotte – Nell’aria

Silvia Mezzanotte är den bästa av dem som sjungit i det ihärdiga bandet Matia Bazar (kommer mer nedan). Här solo i en likaledes ny låt (2010), som delvis nästan innehåller lite rap. En musikstil som jag har svårt för. Nell’aria är faktiskt också från 80-talet, då med Marcella Bella.

Matia Bazar – Via da me

Mezzanotte var med 2001 också, då Matia Bazar gjorde en superb skiva, Dolce canto.

Loredana Bertè – Il mare d’inverno

Ja det är hon som var gift med Björn Borg. Den här hörde jag en gång för 30 år sen på Radio Stockholm (vilken bra radiostation, tyckte man, sånt modernt fanns inte i Lund där jag annars bodde, och det här var långt före Rix och Megapols tid, för att inte tala om internetradio) och lyckades spela in på ett allt brusigare kassettband. Och sen kom guldgruvorna Youtube och Spotify! En fantastisk låt, med en av dåtidens hesa italienskor. Snygg video också. Kommer ni ihåg 4:3-formatet?

Gianna Nannini – I maschi

En annan av de hesa italienskorna från 80-talet. Vilken lysande refräng, här också! Och charmigt att hon verkar ha svårt att hålla sig för skratt när hon sjunger om killarna (det är min teori att maschi betyder killar, alltså pluralis av masco, som skulle kunna betyda kille, ”i” är best. art. mask. pl.). Finsk cover finns här.

Matia Bazar – Ti sento

En av tidernas bästa låtar! Men här sjunger Antonella Ruggiero, inte Silvia. Det här är originalet, det är inte Scooter som gjorde den först! Finns på svenska med Lena Philipsson (svensk text Jacob Dahlin, han med Jacobs stege)! Och en del andra covers, som den här metalversionen. Och kolla, en loungeversion på grekiska!

Mia Martini – Picnic

Loredana Bertes storasyster med en fin cover av Elton Johns vackra Your song. För den som inte vet vem Elton John är så var han poppis på första halvan av 70-talet och var känd för sina extravaganta glasögon. Han uppträder fortfarande, vilket han borde låta bli.

Alice – Prospettiva Nevski

Ännu en hes italienska. Denna något svårtillgängliga men fina melodi om paradgatan i St Petersburg var en hit nån gång och håller fortfarande. Skriven av Franco Battiato som var med på melodifestivalen en gång och sjöng en annan skum låt tillsammans med Alice, I treni di Tozeur.

Gianna Nannini – Io e Bobby McGee

Gianna igen med en snygg cover. Liveversionerna har kasst ljud.

Toto Cotugno – L’italiano

Här kommer rubriken i inlägget. Den här är inte lika bra som de andra men har en viss omedelbar charm.

Fiordaliso – Non voglio mica la luna

En hes italienska från mitten av 80-talet, så originellt. Och har hört till favoriterna sedan dess. Finns hemma i lådan för vinylsinglar.

Al Bano och Romina Power – Makassar

De är så söta! Låten också! Men jag undrar vad gubbarna med portföljerna på videon gör. När du har kärleksbekymmer, åk till Makassar?

Umberto Tozzi – Gloria

Det här är också en av de bästa låtar som gjorts. Inspelad av många. Som Seguridad Social, Carola, den här från nån fransk Idol eller förstås Laura Branigan! Och Mona Carita från Finland. Och Lena Valaitis från Tyskland.

Nä nu får det vara nog för den här gången med att gräva på youtube efter suspekt musik.

Tänk jag blev riktigt engagerad i Eurovision. Eller Melodifestivalen som det hette förr, när det som heter Melodifestivalen nu hette ”svenska uttagningen till Melodifestivalen”. Eller om det var Schlagerfinalen. Och Eurovision uttalades på svenska och betydde ”gemensam TV-sändning i hela (väst-)Europa. Nå, skit samma, här kommer en fullständig analys av tävlingen.

Jag har aldrig haft något förhållande till (eller med) Sanna Nielsen. Hon har tillhört den där anonyma skaran kändisar som då och då varit med på TV-program jag inte sett. Nu har jag lärt mig. Stå still på scenen i en elegant dekor och blåsa alla de andra amatörerna av scenen i en riktig Eurovision-ballad, som Vicky Leandros på sin tid http://youtu.be/Ka89ORFu_Tc. Douze points hur lätt som helst och bucklan tillbaka till Sverige.

Om det inte varit för korven från Österrike. För mot en Jesusliknande figur i glittrig klänning som river av en ännu tyngre Eurovision-ballad med bakgrund av eldsflammor, fanns inget att göra. Men han/hon var en värdig vinnare, var faktiskt lite matt efter framträdandet.

Tvåan Nederländerna hade kvällens snyggaste framträdande och en låt som kanske klarar sig även efter Eurovision. Och visst såg sångerskan ut som hon i Mouth & Macneal som kom trea med I see a star 1974? Ornitologen noterar att common linnet betyder hämpling, en trevlig småfågel av släktet Carduelis.

Ungern hade också en låt som stack ut som något som borde kunna bli en radioplåga på reklamradion (fast med grymt deprimerande tema). Bra! Han som sjöng hade lite kortare hår än de flesta andra killarna. Det verkar som man måste vara snaggad på sidorna och ha 10 cm långt lodrätt hår uppe på huvudet för att få vara med. Men det hade ju Robin från Sverige redan förra året.

En annan intressant behåring var schweizaren med banjo och vaxad mustasch (tyckte jag att jag såg). Mustaschvax är nog en föga efterfrågad produkt.

Hon med kollegan i ekorrhjulet tyckte många var kass, läste jag. Men den var rätt bra tycker jag. Glad låt…påminde lite om Paula Abdul http://youtu.be/xweiQukBM_k Undrar om det behövs en textanalys för att se om ekorrhjulet hade någon betydelse. Kommer inte ihåg om det var på något känt språk eller om det krävs Google translate från ukrainska, det kan bli problem.

Polsk TV måste ha jobbat för att garanterat slippa arrangera nästa tävling. ”Hörni, vi skickar tjejerna med folkdräkt att sjunga på polska, och så låter vi henne med störst urringning sitta i ett hörn av scenen och pyssla med köksredskap från 1800-talet”. ”Bra idé, då är vi säkra!”

Italien! Med ett språk som gjort för Eurovision! På 80-talet fanns ett gäng hesa sångerskor från detta land som gjorde en del lysande låtar (Il mare d’inverno med Loredana Bertè http://youtu.be/AILftA3E1R4, ja hon som var gift med Björn Borg, och I maschi med Gianna Nannini rekommenderas som prov), och Emma verkar gå i deras fotspår. Om hon hade fått sjunga Amami, och inte sprungit/krupit omkring på scenen, skulle hon ha vunnit. http://youtu.be/QSrfnxMGqeQ

Norrmannen var urtråkig och danskarna bedrövligt kassa. Finnarna däremot gjorde en halvbra reklamradiolåt.

Och man buade åt de ryska ungdomarna. Det är väl inte deras fel att deras president beter sig som han har förstånd till. Undrar förresten hur kamrat Putin kan tillåta att de som representerar Moder Ryssland sjunger på det dekadenta språket engelska. Det var också en popbagatell med viss kvalitet, men den är ändå redan glömd. Kommer dock ihåg att ena tjejen klev av gungbrädan utan att syrran som stod högst upp i andra änden då inte dråsade i golvet.

Det lilla märkliga landet San Marino var tråkigast, läste jag också. Inte alls! Men hon tillhörde förstås B-gruppen i Eurovisionballader efter bl.a. Sverige. Hörde att farbrorn på piano var med redan 1982 och kompade Nicole, som jag blev kär i när hon sjöng, och vann med, Ein bisschen Frieden. http://youtu.be/GvD8Y6gr9lk

Det var Frankrike och Vitryssland och många andra länder jag redan glömt som var tråkigast. De isländska herrarna var roligast. Undrar om det finns en isländsk version.

Och så var det med det.

Grattis på födelsedagen, fina Emma, med ett nästan alldeles eget blogginlägg!

Och nu blev det en mer spännande lördag för käraste favoritkollegan Malin!

Jo det här var mycket internt… 🙂

Var på invigning av kulturhuvudstadsåret. 10+30 minuter seg jojk och new-age-svammel på tre språk om jorden, vattnet och luften vi andas…20 minuter tal av politiker och kunglighet…och så 10 minuter show med måttligt tempo och alldeles för lågt ljud…typ…vilken antiklimax efter all reklam i VK…trots hyfsade platser nere i f.d. Trädgård i Norr…

Jobbar intill rådhuset och har känt kontoret skaka när man testat ljudanläggningen i veckan så jag hade ju räknat med ett rejält drag, laser och eld i en hel timme från isscenen… Det var drönarna som bildade det där rött-hjärta-flinet som var bäst. Och Sofia Jannok, om det var hon, i de minst sega delarna av framträdandet. Men det kanske beror på att jag är van vid pop/rock med dess uttryckssätt och inte med samisk folkmusik.

Men det är ju kul att det är mycket folk på stan. Och det i Rådhusesplanaden var fint. Hoppas det får stå kvar, ovandaliserat, ett tag. Laserstrålen längs esplanaden är också lite cool.

Skulpturen med det roterande isblocket som förtärs av tre eldslågor med titeln ”Sånt är livet, mina vänner” eller något ditåt får en också att dra på munnen 🙂

Läser sura inlägg på VK om folk som försökt åka buss. Jag och sällskapet lyckades över förväntan. Kom ombord vid Nydala, där tre bussar kom samtidigt, utan problem strax efter tre. Hemfärden ordnades lätt genom tricket att gå två hållplatser ”uppströms”, då fick man till och med sittplats på en sjua som gick enligt tidtabell.

Igår blev det äntligen alpinpremiär med ungdomarna! Borde skaffa en GoPro på hjälmen så man kan delge den intresserade allmänheten vyn när man med dödsförakt kastar sig ut i den blå familjebacken i Bygdsiljum.

Fick en filosofisk tanke när vi satt och åt en jätteportion av en ganska smaklös men säkert kaloririk tacogratäng till lunch i serveringen. Folk kryllade utan avbrott utanför i liftarna och i backen. Hundratals människor har betalt dyra pengar för att låta sig släpas uppför en backe för att sedan åka ner igen, varefter samma sak upprepas i timmar. Jag och de två sönerna har säkert prylar för uppåt 15000 för detta ändamål. Undrade över det förnuftiga i detta, innan vi mätta och belåtna fortsatte krylla i backen vi också.

Också intressant att titta på – och lyssna på – när stora och små skidåkare klampar fram i den fullsatta lokalen i slalompjäxor, särskilt om de ska balansera en bricka med barnens mat och dryck samtidigt. Det är ju en prövning att ta sig nerför trapporna till toan på bottenvåningen med de där sakerna på fötterna, säger egen erfarenhet.

Jag är tillräckligt gammal för att ofta imponeras över dagens självklara teknik. Om man kommer ihåg att slå på en manick i jackfickan kan man sedan se var man varit, och med vilken hastighet man förflyttat sig vid varje given tidpunkt. Då ser man också hur enformigt man har rört sig, mer än 35 kilometer upp och ner i backen denna dag. Och att det gått 42 km/timmen i nedre delen av storbacken 🙂

Men det är ju buskul att åka skidor och vi ser fram emot några sportlovsdagar i Hemavan. Lagom kallt och utan snöstorm.

En dag kvar av den långa ledigheten. Utvilad? Ja, och uttråkad!!! På det eländiga vädret!!! Var ut nyss, på en cykeltur utan mål i skymningen (det blev förresten inte ljust alls idag). Lite svårcyklat snöslask, en plusgrad och dimma. Uuuh!

Kunde nästan ta några veckor med 20 grader kallt bara det blir sol igen!

Dessutom luktar det mögel i min lägenhet efter att jag gått igenom två flyttkartonger med i och för sig roliga kulturlämningar från 70- och 80-talet. Gamla brev och skolpapper som stått i ett ouppvärmt garage sedan 1994 och bebotts av möss.

Men nu ska vi inte vara såna. Hade ju tänkt att jag skulle försöka tillämpa något jag läste i kyrkans reklamtidning för ett tag sen. ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”. Fast utan att blanda in Gud. Och dimman hör ju till det som är svårt att göra något åt. Möglet går kanske att vädra ut.

Och solen går ner 20 minuter senare idag än på julafton och det är bara åtta veckor till sportlovet med (förhoppningsvis) skidåkning i Hemavan. Se där, lite framtidstro!

Jag är inte särskilt duktig på att motionera. Det finns nån Runkeeper-statistik på min facebooksida som påstår att jag tar 1,2 löprundor i månaden. Jag som tror att jag är ute ungefär två gånger i veckan. Men ikväll blev det lite motion.

Vad gör man, halv tio på kvällen, när man sett ett intressant program om Fallingwater (det är inte bara en skiva av Lisa Miskovsky utan även en mycket berömt hus i USA) på TV följt av Aktuellt, och man är ganska mätt efter att ha käkat upp resterna av gårdagens tacos? Tänder bordsbrasan och fortsätter läsa en god bok? Ser om Casablanca, som jag tänkte på igår? Nej. Ut och cykla en timme, 14 km i det vedervärdiga snöslasket, blåsten och kolmörkret, förbi 19 turfzoner och kors och tvärs över ängarna och Nydalastranden, bland annat.

Är alltså rejält uttråkad av vintervädret och har suttit stilla inomhus alldeles för länge och ofta under ledigheten. Men nu kändes det skönt att komma in. Kanske ändå skulle ta en whisky och lite praliner för att neutralisera timmen på cykel.

Turfzoner, det är virtuella platser i terrängen som syns på bilden. De ligger oftast intill stans cykelvägar. De gröna är för tillfället mina och ger poäng till någon konkurrerande turfare tar över dem (vilket skulle ske inom en timme om det var bättre väder). Om man ser en cyklist som kör ut på en gräsmatta, står stilla, eventuellt gloende på mobilen, en halv minut för att sedan snabbt ge sig iväg är det troligen en turfare. I och med den här rundan avancerade jag från ca plats 130 till plats 105 i länet den här turfomgången. Turfandet sker alltså med ungefär samma ambitionsnivå som bloggandet och motionerandet. Länk till Turf för den som vill veta mer! En varning bara – Turf kan vara beroendeframkallande. Den som leder länsligan har över 1000 gånger mer poäng än jag…

Inget blogginlägg på tre veckor…på det viset blir det inga sponsorpengar…skärpning!

Första snön har kommit, det är första advent och första december. Dags att pynta! Nu är inte julpynt min grej men adventsstjärnor och ljusstakar brukar åka fram. Och så fick jag stor längtan efter saffransbullar. Så en tur till affären i decemberskymningen och på med degkrokarna och nu är degen på jäsning. Nu ska åtminstone någon av ungarna jagas upp från Halo/Skyrim/Modern warfare och göra lite nytta!

— två timmar senare —

Tre stjärnor och två adventsstakar glimmar i fönstren. Saffransbullarna är producerade och provsmakade tillsammans med en festlig alkoholfri glögg gjord på koncentrat från Saturnus. Och skottlossningen från tonårsrummet är återupptagen.

Snart blir det söndagsmys med jultacos dvs vanliga tacos med julmust. Kanske man skulle blanda kardemumma i köttfärsen också? Och byta till julgardiner. Jag har faktiskt julgardiner som jag vissa år hänger upp i köket. Men då blir det nog överdos av jul.

Det var advent, nu till dejtingen. Pratade i telefon med en nätdejt igår efter en tids sporadisk mailväxling. Tornedaling boende i Umeå, trevlig framtoning och fördelaktigt utseende, enligt de suddiga bilderna på sajten. ”Tyvärr så måste jag väl tala om att jag inte alls bor i Umeå som jag skrivit, jag bor i Luleå och hade tänkt flytta till Umeå, men det verkar inte bli så”. Dumt. Men är det inte cykelavstånd då får det vara, oavsett trevlig/snygg/kanske-till-och-med-intresserad-av-mig.

Lyssnar på den förträffliga webbradiokanalen Vinyl 107. Den som var tonåring på 70-talet och spelade in Tio i topp, innan det lades ner 1974, på rullbandspelaren kan alla låtar utantill. Snappade upp en sak – Simon & Garfunkel sjöng om cupcakes i Mrs Robinson från 1968. Har själv aldrig ätit cupcakes men jag hade för mig att det var något som de trendkänsliga bakade typ förra året.

Efter den spelades There must be an angel med Eurythmics, Sitting on the dock of the bay med Otis Redding,  Do you think I’m sexy med Rod Stewart och In the year 2525 med Zager and Evans. Och nu hör jag Fernando med Abba. Idel kändisar! Synd bara att de har så långa avbrott med pinsamt dålig reklam i kanalen.

Och nu spelas No milk today med Herman’s Hermits! Som spelades jämt i Kavalkad – gammalt och nytt från Kvälls- och Svensktoppar med Karl Eiwar Karlsson!