Igår blev det äntligen alpinpremiär med ungdomarna! Borde skaffa en GoPro på hjälmen så man kan delge den intresserade allmänheten vyn när man med dödsförakt kastar sig ut i den blå familjebacken i Bygdsiljum.

Fick en filosofisk tanke när vi satt och åt en jätteportion av en ganska smaklös men säkert kaloririk tacogratäng till lunch i serveringen. Folk kryllade utan avbrott utanför i liftarna och i backen. Hundratals människor har betalt dyra pengar för att låta sig släpas uppför en backe för att sedan åka ner igen, varefter samma sak upprepas i timmar. Jag och de två sönerna har säkert prylar för uppåt 15000 för detta ändamål. Undrade över det förnuftiga i detta, innan vi mätta och belåtna fortsatte krylla i backen vi också.

Också intressant att titta på – och lyssna på – när stora och små skidåkare klampar fram i den fullsatta lokalen i slalompjäxor, särskilt om de ska balansera en bricka med barnens mat och dryck samtidigt. Det är ju en prövning att ta sig nerför trapporna till toan på bottenvåningen med de där sakerna på fötterna, säger egen erfarenhet.

Jag är tillräckligt gammal för att ofta imponeras över dagens självklara teknik. Om man kommer ihåg att slå på en manick i jackfickan kan man sedan se var man varit, och med vilken hastighet man förflyttat sig vid varje given tidpunkt. Då ser man också hur enformigt man har rört sig, mer än 35 kilometer upp och ner i backen denna dag. Och att det gått 42 km/timmen i nedre delen av storbacken 🙂

Men det är ju buskul att åka skidor och vi ser fram emot några sportlovsdagar i Hemavan. Lagom kallt och utan snöstorm.

En dag kvar av den långa ledigheten. Utvilad? Ja, och uttråkad!!! På det eländiga vädret!!! Var ut nyss, på en cykeltur utan mål i skymningen (det blev förresten inte ljust alls idag). Lite svårcyklat snöslask, en plusgrad och dimma. Uuuh!

Kunde nästan ta några veckor med 20 grader kallt bara det blir sol igen!

Dessutom luktar det mögel i min lägenhet efter att jag gått igenom två flyttkartonger med i och för sig roliga kulturlämningar från 70- och 80-talet. Gamla brev och skolpapper som stått i ett ouppvärmt garage sedan 1994 och bebotts av möss.

Men nu ska vi inte vara såna. Hade ju tänkt att jag skulle försöka tillämpa något jag läste i kyrkans reklamtidning för ett tag sen. ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”. Fast utan att blanda in Gud. Och dimman hör ju till det som är svårt att göra något åt. Möglet går kanske att vädra ut.

Och solen går ner 20 minuter senare idag än på julafton och det är bara åtta veckor till sportlovet med (förhoppningsvis) skidåkning i Hemavan. Se där, lite framtidstro!

Jag är inte särskilt duktig på att motionera. Det finns nån Runkeeper-statistik på min facebooksida som påstår att jag tar 1,2 löprundor i månaden. Jag som tror att jag är ute ungefär två gånger i veckan. Men ikväll blev det lite motion.

Vad gör man, halv tio på kvällen, när man sett ett intressant program om Fallingwater (det är inte bara en skiva av Lisa Miskovsky utan även en mycket berömt hus i USA) på TV följt av Aktuellt, och man är ganska mätt efter att ha käkat upp resterna av gårdagens tacos? Tänder bordsbrasan och fortsätter läsa en god bok? Ser om Casablanca, som jag tänkte på igår? Nej. Ut och cykla en timme, 14 km i det vedervärdiga snöslasket, blåsten och kolmörkret, förbi 19 turfzoner och kors och tvärs över ängarna och Nydalastranden, bland annat.

Är alltså rejält uttråkad av vintervädret och har suttit stilla inomhus alldeles för länge och ofta under ledigheten. Men nu kändes det skönt att komma in. Kanske ändå skulle ta en whisky och lite praliner för att neutralisera timmen på cykel.

Turfzoner, det är virtuella platser i terrängen som syns på bilden. De ligger oftast intill stans cykelvägar. De gröna är för tillfället mina och ger poäng till någon konkurrerande turfare tar över dem (vilket skulle ske inom en timme om det var bättre väder). Om man ser en cyklist som kör ut på en gräsmatta, står stilla, eventuellt gloende på mobilen, en halv minut för att sedan snabbt ge sig iväg är det troligen en turfare. I och med den här rundan avancerade jag från ca plats 130 till plats 105 i länet den här turfomgången. Turfandet sker alltså med ungefär samma ambitionsnivå som bloggandet och motionerandet. Länk till Turf för den som vill veta mer! En varning bara – Turf kan vara beroendeframkallande. Den som leder länsligan har över 1000 gånger mer poäng än jag…