En dag med tåg i huvudet.

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag hade inte mer än vaknat så låg tågrutten mig närmast om själahinnan. Botniabanan är på väg, i all ära, jamenvisst. Dock så har det ju gått klassiska tuff-tuff-tåg (cirkus ett per dygn) ned mot Sthlm-GBG så länge jag kan minnas. Jag har rentav varit resenär ombord detta. Dock kan jag inte komma ihåg hur rutten söderut går? Detta blev som ett pussel som jag kände mig tvingad att lösa. The obstacle? Umeälven!

Rutten norrut går som jag har förstått det först västerut (då centralstationen/banan i stan är ställd "på tvären"), för att sedan vika norrut. Således borde den södergående rutten gå österut, i riktning mot Holmsund. Jag gav mig ut på hitta.se, som har en kartvy som inbegriper järnvägsnätet. Mycket riktigt. Där låg vek spåret ut i skogen, ungefär mellan Strömpilen och Homlsund, för att sedan gå över älven.

Jag har ju läst om brobygget inför Botniabanan. Men, den "gamla" persontrafiken måste ju ha hittat över nånstans. Detta bygge var naturligtvis i själva verket en slags upprustning, någon slags bro måste ha legat där redan från början. Hur såg den ut? Jag gick smått dagdrömmande, hela förmiddagen. Jag tänkte på scenerna från den klassiska filmen Stand By Me, hur pojkarna vandrar längst över en maffig järnvägsbro. Ungefär den bilden fick jag upp i huvudet.

En väl undanskymd, ståtlig, järnvägsbro. Ja, jag var förvirrad på förmiddagen. Jag såg inte hela bilden. Jag fann denna sida, en slags "rundtur" hos kommunen, där man kan läsa lite om dess olika broinrättningar. Varför fanns inte denna bro med? Järnvägsbron till Storsandskär. Men ack, det står att denna aldrig ens färdigställdes. Hur har då trafik kunnat gå där? Jag var fortfarande virrig, och fick inte ihop pusselbitarna.

Så slutligen kom jag att minnas att jag hört snacket om att Umeå C har varit en slags "omväg" för tåg 91, som tvingas göra en rak "tur och retur-avstickare" från Vännäs, endast i avsikt att släppa av och på passagerare vid Umeå C. Tåget kommer kort och gott in från nord-väst, för att "åter-tuffa" i samma spår.

Så, hur hade detta undgått mig? Jo, jag hade kunnat svära på att jag har i mitt minne att jag vid ett flertal tillfällen, i synnerhet på förmiddagarna, sett passagerartåg rulla öster om Umeå C, typ närmare Östra Gymnasium. Och jml. teorin ovan borde ju tågen inte rulla mer i ostlig riktning än just till stationsplattformen, annars spricker den ju, inte sant? Nåväl. Jag har väl inbillat mig.

Nåväl. Inom blott ett halvår borde väl bilden av rullande personvagnar öster om järnvägsstationen ha blivit verklighet, under förutsättning att Crew Botnia håller ord.

Helgen!

Av , , 1 kommentar 0

Jovars. Så var det söndag, snart ny vecka igen. Dags att sammanfatta. Supposedly.

Fredagen var jättebra. En viss händelse som kändes väldigt på tiden, verkligen ett steg i rätt riktning, förhoppningsvis är vi nu snart där vi ska vara. Framåt aftonen blev det lasagne, vilket var förträffligt. David hade lagat lasagne för några dagar sen, ända sen dess har jag längtat efter denna förträffliga rätt. Så det blev mumma.

Helgen fortsatte så då. Det blev till lördag. Mumma. Kycklingsallad stod på menyn. Det var också sagolikt. Yum. Så nöjd man då man käkat nammi-nam en hel helg. Till råga på allt så har min hustru bakat. Muffins, med sån där härlig topping som man tydligen gör av Philadelphia-färskost. Man lär sig nåt nytt varje dag.

Frampå lördagskvällen kom vi att glutta på en dokumentär om gravt krigsskadade f.d. rebeller i Kongo. Det sexuella våldet hade varit vardagsmat, som en slags given trofé t.ex. vid erövring av byar. Skrämmande historier fick man höra minsann. En av de gamla rävarna fick käka Haldol för att hålla sina inre demoner i schack. På så vis lyckades han ändå fungera som ett slags klassiskt mästerverk i samhället. Men visst blev man upprörd av det man fick se och höra. Tur att vi bor här i lilla trygga Sverige. Här är det mesta frid och fröjd. Jomenvisst.

Jag åt glass också. Det var nam-nam. Jag har svårt att hålla mig ifrån nam-nam, vilket kanske framgår rätt så tydligt. Nåväl. Nåt ska man väl få unna sig. Fredagen bjöd ju på en succé i världsklass, så visst har man anledning att få fira. Nam-nam!

Så, nu är det snart en ny vecka. Måndag. Vecka? 12:an börjar tydligen. Hade det inte på tungan direkt men vecka.nu brukar hjälpa en ganska galant när man är desorienterad i det Gregorianska. Typiskt mig.

Önskar er alla en trevlig fortsättning!

Onsdag!

Av , , Bli först att kommentera 0

Haft jättetrevligt besök ikväll. För övrigt inte mycket att säga. Utetemperaturen är sisådär. Dagtid ligger den kring nollan, fast frampå aftonen sjunker det snabbt ned mot -10c, vilket känns sunkigt. Enligt obekräftade rykten har TV3 haft problem ikväll. Det var tydligen under sändningen av Efterlyst som någon snubblade på en sladd, så efter första reklampausen var sändningen knaper och mager för uppemot en kvart. Kan hända den bästa. Nåväl. Har skummat lite film de senaste dagarna.

Precious: Based on the Novel Push by Sapphire (2009)
Up in the Air (2009)
The Bad Lieutenant: Port of Call – New Orleans (2009)

Samtliga enligt mig att rekommendera. Så var det med den saken. Träffade även min spirituella vägledare idag, han var ackompanjerad av en vis gammal man. Det var trivsamt att lyssna på dom, om än jag måste erkänna för mig själv att jag lyckades tappa tråden några gånger. Sån är jag, ibland.

Fredag, helgen hänger i luften.

Av , , Bli först att kommentera 0

Och till råga på allt så luktar det riktigt gott ifrån köket. Mumma. Quinoa-frö kommer det innehålla, bl.a. Medelhavskyckling, kallas det visst. Längtar. Nåväl. När jag gick till Carlskyrkan och hämtade Klara vid tvåtiden bearbetade solstrålarna asfalten. Det är så härligt att det blir fler och fler vägar med synlig asfalt. Det känns så härligt. Så oerhört skönt. Senare på dagen bestämde jag mig för att ta trampmobilen in till stadskärnan för att hämta ut mina glasögon, som Synoptik skickat SMS om för flera dagar sen. Det var en hyfsat härlig cykeltur, även fast snön och den kantiga isen låg som störningsmoment längst vissa delar av sträckan. Hämtade i alla fall ut mina nya brillor. Nice. De är större än de tidigare. Blev ingen cheeseburgare idag dock, utan jag tog en liten promenad istället. Jag har ju den något knepiga hobby att samla på bildbevis, och dra mig baklänges om jag inte sprang på en smokin’ årsmodell. Så var lyckan gjord för dagen, ungefär. Färden gick hemåt. Tog vägen nere vid vattnet, som sist. Can’t barely wait, till gång- och cykelvägen där nere har tinat upp helt, kommer bli nice. Det är ju dock fortfarande oasfalterat längst en sträcka där de håller på och bygger. Nåväl, än har man inte fått punktering. Sen ikväll blir det troligen glass med chokladsås, känns mumma. Vi hörs!

Jag trampar och trampar, och handlar och handlar..

Av , , Bli först att kommentera 0

På vädret talade dom om en ny snöby som kommer nå Norrland under morgondagen. Förhoppningsvis inget man inte kan hantera. However, as I’m sitting in the sofa, tittar ut genom fönstret, ser jag luddiga snöflingor långsamt segla ner mot backen under gatlyktan ute på parkeringsplatsen. Nåväl. Jag drog en plastkasse över sadeln på trampmobilen senast jag ställde ifrån mig den. Ibland har jag tur och får plats med den under trappan i trapphuset, men vi är några hyresgäster som kivas om de två platserna där, så ofta är det fullt. Idag fick jag stå ute. Nåväl. Som jag tittade ut genom fönstret funderade jag på så mycket. Frågorna är många, svaren finns väl där, någonstans, vill jag hoppas och tro. Om jag bara kunde hitta dom, lite enklare, så vore det bra.

Idag återvände jag till ett av mina klassiska smultronställen, en liten bit väst om stadskärnan. Jag kommer ihåg hur jag satt ner där med en laptop, en tidig sommar för sisådär tre år sedan, och plitade på ett brev till en kamrat som då efter mystiska omständigheter befann sig i landets sydöstra del. Det var då. Nu är nu. Nu satt jag där igen, på precis samma ställe. Betraktade människorna, och försökte innerligt se den skiftande årstid som något absolut, om än snön fortfarande ligger på de allra flesta håll.

Till sist begav jag mig tillbaka mot min trampmobil, som jag planterat mitt i stadskärnan. Jag vek ner V. Kyrkogatan och ämnade ta trippen längst med vattnet hemåt. De bygger ju för fullt nere vid Öbacka, vilket kapade ett rejält stycke strandpromenad för mig, då jag inte gavs tillfälle att vika ner förrän framme vid Statoil. Nåväl, det må så vara. En stund senare var jag hemma. Älsklingen ringde. Kunde jag knata upp på centrum och köpa mjölk och grädde, det skulle bli min älsklingsrätt – korvstroganof. Ja visst. Det var i detta skede jag planterade trampmobilen utanför bostaden, och istället tog appostlahästarna som färdmetod halvkilometern upp till Supermarket. Varukorg, mjölk, grädde, self-service checkout, receipt, done.

En stund senare satt vi till bords och åt min älsklingsrätt. Mums fillibabba. Blev en duktig portion. Sparar till en lunchlåda. Det är en dag imorgon också. Nu är det kväll. Frugan trivs med hemmafruarna, medan jag söker lämplig offset till mitt kommande snigelbrev till min kamrat som hamnat i närposition. Mitt i veckan är det snart. Ja hoppsan sa.

Internationella kvinnodagen.

Av , , Bli först att kommentera 0

Så är det. Och inte nog med det, min älskade hustru fyller dessutom år idag. hade vi bott på andra sidan Atlanten hade hon först nu givits laglig rätt att konsumera vin och sprit. Men nu är så inte fallet, vi bor trots allt i Sverige. Nåväl.

Igårkväll såg jag filmen Harry Brown. Den var mörk men helt okej. Inget mer att tillägga, egentligen.

Idag, å andra sidan, fann jag ett intressant brev när jag kom innanför dörren. Det var en god vän, som efter en rad mystiska omständigheter befinner sig i Härnösand. Nu tycks han dock helt plötsligt vara närmare än så.

Nu är det kväll, klockan är fem över sju, jag ska knalla iväg och köpa en födelsedagspresent åt min älskade. Skymningen har redan lagt sig. Tack och lov börjar vi gå mot plusgrader känns det som. Kring nollan är det nu i alla fall, och föga indikerar väl att vi skulle hinna med nån mer minus-20-rush innan sommarhalvåret inträffar?

Nåväl. Hoppas alla har en alldeles förträfflig måndag.

Bon Boyage!

Så börjar bitarna falla på plats.

Av , , Bli först att kommentera 0

Först beträffande el-händelsen igår förmiddag. Jag har nu läst igenom "kontraktet" och där står att läsa följande:

"Ett välkomstbrev med fullständigt pris- och avtalsinformation kommer att tillfändas Dig per post om ca 10 dagar. Vi väntar 14 dagar med att säga upp ditt nuvarande abonnemang efter att Du mottagit välkomstbrevet. Tar du kontakt med oss inom denna period kan Du ångra avtalet och behålla Din nuvarande leverantör. I övrigt gäller Allmäna Leveransvillkor 2009K."

Så, det kanske inte blev så farligt ändå. Ett telefonsamtal bort om tio dagar, förhoppningsvis. Gött.

Förkylningen har inte varit lika horribel ikväll, så förhoppningsvis är det som jag förutspådde tidigare idag, en hyfsat kortvarig historia.

Nåväl. Nu är jag på glatt humör. Min älskade hustru står i köket. Hon har blandat glass, maräng, bananer, och grädde i en stor bytta, och nu ropar hon "Kom och ta, innan det smälter!"

Jag flyger dit! Tjoflöjt!

And ’em days passing by.

Av , , Bli först att kommentera 0

Skepp åhoy!

Tog en liten tupplur nyss, drömde om en detalj som satte mig lite ur spel för en stund, men så kan det ju vara.

Igår var det fredag, idag är det lördag. Jag är fortfarande dödsförkyld, men hoppas någonstans innerligt att jag faktiskt har nått peaken, och att jag är på väg att landa nu. "Intensiv, aggressiv men kortvarig", skulle väl då summa summarum bli, kind of.

I varje fall. Igår fredag vaknade jag av att min hustru stod ovanför mig och försökte få kontakt.

"Carl, Carl. Det var en man här. Han övertalade mig till att skriva på något om elen."

"Carl, Carl. Han sa att Umeå Energi kommer ändå alltid finnas kvar."

"Carl, Carl. Han sa att Soc kommer bli glada för nu kommer räkningen minska"

Någonstans inombords lyste alla röda lampor. Danger, danger, Robinsson. Jag är i största allmänhet skeptisk mot dörrförsäljare som jagar kråkor efter ett minutupplägg. Ytterst skeptisk. Jag började fundera, alla farhågor kom. Tänk om försörjningsstödet endast godkänner det "kommunala" bolaget, i så fall skulle ju detta bli en j-vla bakslag. När jag kommit ur min dvala försökte jag förmå henne att få det makulerat på nåt vänster. Ring, eller nåt. Det stod tydligen på "kontraktet" att hon hade 10 dagar på sig att riva upp det. Hon ringde. På andra linjen tyckte dom tydligen att "uppgifterna hade inte kommit in i datorn än", så att hon istället "skulle vänta tio dagar, och sedan ringa på stört, så skulle det ordnas."

Hmm, jag är skeptisk. Vilken nattsvart fuling för att få "kunden" att tappa sin lagliga rätt det skulle vara, det är ju så man ser svarta får komma gåendes för en stilla landsväg. Jag måste få ett bättre perspektiv. Nåväl. Jag/vi grubblar inte mer över situationen, och försöker få rätt rätsida istället.

Igår såg jag en film på kvällskvisten. "Wrong Turn at Tahoe" med bl.a. Cuba Gooding Jr. Den var simpel. Inget avancerat, men den gick faktiskt hem, för stunden. Uppgörelsefilm, kind of.

Hoppas alla har en kanonfin helg, och att ni slipper dödsförkylningar.

 

Chi San – det äckligaste som finns?

Av , , Bli först att kommentera 0

Punkt.

Jag började nog i fel ände. Nåväl. Min hustru såg reklamen för detta beprövade naturläkemedel och blev ivrig och ville ha det. Det sades enl. reklamen vara "uppiggande". Det följde då med på min nästa inköpslista. Så stod det då där, på vitamin- och huskursavdelningen på ICA Maxi. En liten brun flaska för 89 SEK. Hade jag druckit kaffe on the fly hade jag bergis satt det i halsen. Nu var jag emellertid torr i mungipan och drog mest en bitter suck. Nåväl. Den fick hamna i varukorgen, bara så hon fick prova.

Då hon samma kväll tog det för första gången. Direkt efter gav hon ifrån sig surmulna ljud och klagade högt och gällt på att det var det äckligaste hon satt i sig. Hon kunde inte beskriva, men så var det. Ville jag ha? Nej tack. Nåväl. Ikväll bestämde jag mig för att jag ändå skulle ta och prova och ta mig en sån där liten plastkopp. Mest så jag kan lägga det bland things of Been there, done that-natur. Så, jag drack slurken för sisådär fem minuter sen. Inte så gräsligt som jag hade tänkt mig. Mest bara en allmän surmulen smak. Inget mer, inget mindre.

Nåväl. En gång är okej, men aldrig mer. Kommer heller aldrig mer att köpa den där dyra flaskan. Inkotinko är nu även hon väl införstådd med att det hela var reklam-lurendrejeri från allra första början. Nånting som jag då visste, hela tiden. Nåväl. Får se om det boostar på förloppet av min förkylning lite, så jag kan slå mig in på tillbakavägen lite fortare. Antagligen är det inte så.

Idag torsdag..

Av , , Bli först att kommentera 0

Ja, nu har min förkylning brytit ut på riktigt. Det är hemskt. Horribelt. Mödosamt. Allt. Jag matar upp papper i näsborrarna för att blockera flödet, vilket jag på senare dagar har börjat oroa mig för att på något sätt skulle hålla Rhinoviruset "fånget" genom dessa ständiga tussar för snorvägarna. Nåväl, tussarna lindrar i alla fall besvären på det stora hela, så om det skulle ske till priset av att jag får dras med förkylningen någon dag extra, må så då vara.

Något som gladde mig idag var när jag skulle trampa iväg till min spirituella vägledare. Jag trampade ut på Assistentvägen och kände för första gången på länge – fläckvis – asfalt under däcken. De med en cynisk inställning menar säkert på att plogbilschaufförerna blir opportunistiska under mars månad, och då liksom tvingar plogskäran extra djupt ner, för att liksom forcera naturens/årstidernas gång. Fel, enligt mig. Mars månad är naturens/årstidernas månad, och det är nu allt händer. Glädjande, indeed so.

Senare på dagen har jag varit in på apoteket och handlat mediciner åt Klara. Nu har ju apoteken privatiserats, och "kedjor" tycks ha tagit över. Den uppe på centrum går under täckmantel "Kronans droghandel". Dit gick jag.

Imorgon hoppas jag att förkylningen peakar, så jag kan vandra den glada bättringsvägen.