Hörde på rapport i dag att de rödgröna har kommit överens om att införa en förmögenhetsskatt, har de inte insett vilka skador den förra skatten hade på Svensk kapitalbildning och tillväxt?
Ett enkelt exempel:
Stefan Persson (Ordförande och Storägare i Klädjätten HM) betalade år 2009 800 Miljoner kroner i skatt. Mer än de 10st efterföljande som betalade mest skatt, tilsammans. Han finansierade helt på egen hand flera statliga myndigheters verksamhet. Han betalade dessutom in mer pengar 2009 än vad han någonsin gjort när vi haft förmögenhetsskatt.
Jag anser att det är jätteviktigt att vi i Sverige kan behålla våra miljadärer innom Sverige så att vi kan beskatta deras inkomster här. Inte att vi driver deras förmögenheter ur landet likt Kamprad och Rausing. Att på nytt införa en förmögenhetsskatt i Sverige är att säga till Stefan Persson att:
"Det är jättebra att du är rik men vi ser gärna att du flyttar din HM-aktier till Luxemburg, dina skattepengar är inte välkommna här"
Inte nog med att vi har Världens högsta marginalskatter, vi behöver inte en ogenomtänkt förmögenhetskatt också.
Låt oss se till att Alliansregeringen blir omvald 2010 så att vi slipper detta!
I samband med Vänsterpartiernas utspel i veckan om att det skall hållas en regional folkomröstning om förbifart Stockholm, så sades det att projekteringen av förbifarten skall fortgå som om den skall byggas fram till och med att folkomröstningen hålls. Detta för att om alternativet med att bygga förbifarten vinner omröstningen så kommer inte vägen att bli mer än mer än några år försenad jämfört med om den skulle byggas så som den är planerad idag.
Detta är bra och helt rimligt eftersom opinionsundersökningar visar att Stockholmarna ser väldigt positivt på förbifarten, men om det nu skulle gå så som V och MP vill och folkomröstningen utfaller så att förbifarten inte skall byggas, då är dessa 300 miljoner kronor som projekteringen kostar helt slängda i sjön.
Vill de tre vänsterpartierna riskera att slösa bort dessa pengar? Är detta att ta ansvar?
Eller är det så att de vet om att Stockholmarna vill ha förbifarten och att en folkomröstning med mycket stor sannolikhet kommer att visa det? Då är det också helt riskfritt att lägga dessa 300 miljoner på en projektering eftersom vägen ändå kommer att byggas. Då är folkomröstning enbart ett sätt att lösa interna problem inom vänsteralliansen och få V och MP att gå med på att bygga en väg som behövs utan att faktiskt gå med på det.
En debatt har blossat med anledning av att den främlingsfientliga tidningen Nationell Idag har kvalificerat sig för 2,3 miljoner kronor i statligt presstöd för sin verksamhet. Detta har fått suppleant i presstödsnämnden Martin Ahlqvist att lämna sin post i protest mot beslutet att dela ut statliga medel till en tidning som uttrycker främlingsfientliga åsikter.
Min åsikt är att om vi skall ha ett presstöd så skall vi inte baka in några åsikter i utbetalningarna, det är liksom själva idé. Att främja en mångfald av idéer, inte en enfald. Oavsett hur illa hur man själv tycker om åsikterna som uttrycks.
Däremot så ställer jag mig själv frågande till om vi faktiskt skall ha ett presstöd? Inte nog med att vi i dag håller olönsamma tidningar under armarna, nu skall vi också bestämma hur de skall tycka och vad de skall skriva. Jag tycker detta ganska klart visar på problematiken med ett statligt finansierat presstöd. Även i Stockholm så har det väkts åsikter om presstödets konsekvenser. Svenska Dagbladet får varje år mångmiljonbelopp, medan Dagens Nyheter knappt får något. SvD får pengar i egenskap av att vara andratidningen på ”orten”, men nu är inte heller SvD en liten tidning som står och faller med stödet.
Nej, skrota istället hela systemet med stöd. Kompensera istället näringen med en sänkning eller ett avskaffande av reklamskatten med motsvarande belopp. Då skulle tidningar som faktiskt attraherar läsare och annonsörer överleva, medans de som inte gör det tvingas att skärpa sig eller dö ut. Vi skulle också slippa betala ut skattepengar till främlingsfientliga tidningar.
En annan tanke som är värd att fundera på är att varför läser vi aldrig om presstödets konstiga effekter i tidningarna, fundera på den! Kan vara en anledning till att detta system fortfarande finns kvar.
Muad Olofsson och Maria Wetterstrand debatterar jobb och företagspolitik i dagens Debatt på SVT. Muad nämnde bland annat Regeringen har halverat arbetsgivaravgiften för ungdomar från 30% till 15%. Maria kontrade då med att det är väldigt ineffektivt att sänka arbetsgivaravgiften för ungdomar som redan har jobb och hon istället tycker att det är bättre att rikta sänkningen av arbetsgivaravgiften för de som är arbetslösa.
Jag ser personligen två fel med detta resonemang:
1)När man räknar på hur många jobb som har tillkommit som en följd av denna sänkning så ser det väldigt dyrt ut då de jobb som skulle ha försvunnit som en följd av den ekonomiska lågkonjunkturen inte räknas med. Med sådana här undersökningar så bygger det på att allt annat skall vara lika, problemet är att allt annat väldigt sällan är lika.
2)NYSTARTSJOBB! Regeringen har faktiskt gjort det som Maria Wetterstrand förespråkar, från den 1 januari 2007 finns det som kallas för nystartsjobb. Åtgärden fungerar på så sätt, att om en arbetsgivare anställer en långtidsarbetslös person får arbetsgivaren en nedsatt arbetsgivaravgift motsvarande tiden som den anställde varit arbetslös. Nystartsjobben gäller endast för personer som varit arbetslösa i över ett år, med undantag för ungdomar där tiden istället är sex månader, eller personer som fått sjukpenning, rehabiliteringspenning, sjuk- och aktivitetsersättning eller varit anställda hos Samhall.
Maria Wetterstrand vill alltså först göra det dyra att anställa ungdomar genom att höja arbetsgivaravgiften med 11 miljarder, sen vill hon genomföra en reform som har funnits sedan 2007. Logiskt? Nej! Blir det fler jobb åt ungdomar? Nej!
Idag presenterades den sista budgetpropositionen för mandatperioden och Anders Borg fick imorse promenera mellan Finansdepartementet och Riskdagen med detta 292 sidiga dokument. Vi märker nu dag för dag att de makroekonomiska indikatorerna börjar se allt bättre ut. I dagens Expressen berättar Arbetsförmedlingens prognoschef Tord Strannefors att ökningstakten i arbetslösheten i princip har ebbat ut. Nordea hävdar till och med att vi har sett det värsta och att det nu har vänt. Vad exakt som är sant återstår att se när nästa AKU presenteras, men vad vi kan glädjas över är att farhågorna om 12% i arbetslöshet inte kommer att besannas. Istället vänder den strax över 9%, tack vare en expansiv finanspolitik. En lyx som vi i Sverige har kunnat kosta på oss tack vara vår goda ordning i våra offentliga finanser, till skillnad från många andra länder i Europa som inte har haft överskott i budgeterna under högkonjunkturen. Då kan man inte heller bedriva en god Keynesisansk ekonomiskt politik. I denna budget satsas det på de grupper som drabbats värst av den ekonomiska krisen och den största posten är 5 miljarder i skattesänkningar till landets 1,7 miljoner pensionärer.
I vårpropositionen presenteras också en fördelningspolitisk bilaga, där visas det vad den förda ekonomiska politiken får för fördelningspolitiska konsekvenser. Två mått är särkilt intressanta och Anders Borg tar även upp dessa i dagens riksdagsdebatt och trycker hårt på dem. Förmögenhetskoncentrationen (Andel av hela nettoförmögenhetssumman, värderad till marknadsvärde, som ägs av den hundradel av hushållen som har störst förmögenhet) steg med 20% 1998-2006 och sen sjönk 4% mellan 2006-2007 (senaste siffran 2007). Inkomstspridningen (Hur ojämlik inkomstfördelningen är.) steg med 20% 1998-2006 för att sen vara oförändrad 2006-2008. Detta är i alla fall bra mått för mig att klyftorna i ett av världens mest jämlika samhälle inte har ökat under den nuvarande regeringen.
Tillskillnad från detta så har Vänsterpartiet presenterat en undersökning som de har beställt hos Riksdagens utredningstjänst. En tjänst som Riksdagen erbjuder i första hand till oppositionspartierna då regeringspartierna har tillgång till mycket stor utredningsmaskin i form av regeringskansliets personal. Förr användes RUT (utredningstjänsten inte avdraget) för att utreda effekterna av sin egen politik, men istället används den mest idag till att utreda de politiska motståndarnas politik. Resultatet kan då manipuleras till önskat resultat beroende hur direktiven ser ut.
De har beställt en undersökning som skall titta på hur många fler som har blivit fattiga i Sverige sedan 2006. Inget konstigt med det, men de defilerar fattigdom så som OECD väljer att göra det: andelen som tjänar mindre än 60% av medianinkomsten. Vilket fungerar bra i fattiga länder och länder med stor inkomstspridning, Inte i rika Sverige med världens mest sammanpressade inkomststruktur. Då blir konsekvensen den att om landets medelinkomsttagare får det bättre så stiger fattigdomen, eftersom medianinkomsten i Sverige är att betrakta som en medelinkomst. Detta fast att låginkomsttagarna också kan ha fått det bättre. Detta är en form av relativ fattigdom som enbart väljs för att få fram de resultat man själv önskar att se. Inte konstigt att de får fram att ytterligare 250 000 sk. ”fattiga”. Måttet blir istället ett mått på hur jämlikt Sverige är, lite paradoxallt.
Se här Folkpartiets ekonomiskpolitiske talesman Carl B Hamilton presentera satsningarna i budgeten:
Alliansregeringen levererar igen, Sverige betalade under 2009 ut 34,7 miljarder kronor i U-landsbistånd. Detta motsvarar 1,12% utav BNI, mer än något annat land någonsin betalat. Världsrekord!
Visserligen ser det mer ut än vad det är eftersom BNI har sjunkit som en konsekvens av den ekonomiska krisen. Men utbetalningarna mätt i antal kronor har ökat från föregående år med 3,1 Miljarder (en ökning med 9,8%). Detta i en lågkonjunktur!
Detta visar tydligt att Folkpartiet har stort inflytande i Alliansen, 1%-målet har alltid varit en viktig fråga för FP och en röst på Folkpartiet hjälper en Alliansregering att bli omvald med ett stark liberal tyngdpunkt. Ett parti där det inte är okej att skära ned i den internationella solidariteten bara för att vi har en tillfällig ekonomisk kris.
Härmed faller alla anklagelser om att Alliansen skulle vara en regering som skulle nedprioritera U-landsbiståndet till förmån för ”Skattesänkningar för de rika” som de brukar låta. Siffrorna talar sitt tydliga språk, denna regering är den första att uppnå enprocentsmålet över en hel mandatperiod. Detta medan Världens fattiga förlorade nästan 50 miljarder på att Socialdemokraterna misslyckades med att uppnå målet under förra mandatperioden.
Nu är inte antalet kronor och ören som betalas ut allt, kvalitén på det biståndsarbete som utförs är helt avgörande också. Biståndsministern Gunilla Carlsson (M) kommer till Umeå på måndag och pratar bl.a. om kvalité på biståndet och hur korruption kan motverkas, jag kommer närvara och lyssna mycket noggrant.
Nivån på biståndet säger inte mycket om vad som faktiskt utförs, däremot så säger det riktigt mycket vilket ambition som finns. Sverige har inte bara ett högre mål än andra länder, vi överträffar även det mål med råge. Bra jobbat!
Även om bistånd är mycket viktigt att på kort sikt motverka fattigdom och svält så är det ingen bra lösning på lång sikt. Istället är det viktigt att vi hjälper länder i fattigdom att bli väl fungerande demokratier med fria marknader med öppna gränser för handel och ekonomisk tillväxt.
Mona Sahlin skriver på dagens DN-debatt om att Socialdemokraterna har omprövat sin politik och kommit fram till 4st nya mål. Inte mycket om HUR de skall genomföras, men det lär väll presenteras ”I god tid innan valet” precis som resten av politiken inför nästa mandatperiod.
Framför allt ett utav målen fastnar jag för:
”Mer utbildning. Inget är så viktigt för individens möjlighet att utvecklas och för samhällets konkurrenskraft som god tillgång på utbildning”
Mona Sahlin inser alltså vikten av utbildning och kunskap för ett land som vill satsa på framtiden, mycket bra! Men hon glömmer helt att nämna alla kvalitetshöjande reformer som Utbildningsminister Jan Björklund och Högskoleminister Tobias Krantz genomfört under mandatperioden. Som sossarna i mångt och mycket säger sig hålla med om.
Målet konkretiseras sen:
”Vårt mål är att hälften av varje årskull ska ha påbörjat högre studier innan de fyller 25 år.”
Man vill alltså återinföra ett kvantitativt mål för den Svenska högskolan där det är hur många som utbildas som är det viktiga, inte kvalitén på utbildningen som ges. För det första så är detta inget nytt, Göran Persson drev detta som utbildningsminister och ledde till den gymnasieform som har gjort allt annat än att lyckas.
Ett kvantitativt mål om det implementeras som det gjorde förra gången innebär att alla gymnasieutbildningar kommer att ge högskolebehörighet. Något som tvingar elever som inte är intresserade av en akademisk utbildning att läsa in behörigheten, vilket ledder till att de tappar motivation och i vissa fall hoppar av. Men också att kvalitén för de som faktiskt vill ha en god kunskap från gymnasiet inför högskolan sänks när alla läser ”lika lite”.
Vad Mona Sahlin måste inse är att makten om man skall läsa på högskola och universitet skall ligga hos individen själv och inte hos det socialdemokratiska partiet. Det enda som skall garanteras är att de som faktiskt väljer att läsa vidare får en kvalitativ utbildning i världsklass. Ett kvantitativt mål är mycket problematiskt då det är omöjligt att veta om hälften av alla gymnasiestudenter faktiskt vill ha en akademisk utbildning eller inte. Sossarna visar här ytterligare ett paternalistiskt drag som jag trodde att de skulle skrota i sin förnyelse under Sahlins ledning, min icke.
Kontrasterna blir allt tydligare, Alliansen vill att individen skall få välja själv och de som väljer högre utbildning skall få hög kvalité. Oppositionen med sossarna i spetsen vill att det överordnade målet skall vara antalet platser inte vad de faktiskt lär sig.
Andra som bloggar om artikeln: Rasmus Jonlund tycker att det är samma gamla mål som dyker upp igen, Hans Åberg tycker att det samma värderingar som de flesta har utan att berätta hur, Seved Monke tycker att det liknar en Kejsare utan kläder, Runo Johansson tycker att det inte är mycket skillnad mot den politik som Göran Persson bedrev, Per Altenberg, Maria Byström och Amanda Brihed.
I söndagskvällens SVT Agenda debatterar FP:s Jan Björklund mot MP:s Maria Wetterstrand finansieringen av framtidens välfärd. Debatten var för en gångs skull ovanligt lugn och de båda debattanterna höll i stort sett med varandra. För att klara av att finansiera en framtida välfärd där vi lever längre och där pensionsavgångarna är bra mycket större än idag, men när alla födda under babyboomen har gått in på arbetsmarknaden då det inte fylls på med lika mycket arbetskraft som pensioneras dvs. att Försörjningsbördan ökar och båda var överens att vi måste arbeta mera.
På den punkten är dock Maria Wetterstrand mycket inkonsekvent, dels föreslår hon att människor skall få betalt för att ta ledigt ett år, det så kallade friåret. Dels så föreslår den högt uppsatte Miljöpartisten Carl Schlyter bara för några veckor sedan i en debattartikel att 30-timmars arbetsvecka är en ganska bra idé (bloggar om det här). Förstår inte hur fler kommer att arbeta mera genom att antingen betala dem för att inte arbeta eller att tvinga dem att arbeta mindre.
I förra veckan kom Sveriges Kommuner och Landsting med en rapport som sa att om vi skall ha råd med den välfärd som vi kommer att förvänta oss år 2035 så måste vi höja kommunalskatten med 13kr. Är det någon som på allvar tror att höjda kommunalskatter med 13kr kommer leda till mera arbete och mera pengar till välfärden? Snarare kommer kommunsektorns skatteintäkter att minska när antalet arbetade timmar sjunker. Vem kommer att vilja arbeta mer när kommunen tar 44,36kr (dagens genomsnitt plus 13kr)och staten 20 eller 25 kronor på lite högre inkomster på varje extra tjänad 100-lapp?
Detta kommer att återföra det svenska skattetrycket till fornstora nivåer där det låg på 56,5% av BNP år 1990. Glöm då inte bort att vi idag är nr2 i världen med 47,1%av BNP, endast slagna av Danmark. De högsta marginalskatterna skulle hamna på 70kr, hälften kvar skulle bara vara ett gammalt minne.
Nää, detta är inte rätt väg att gå. Välfärd skapas inte genom att höja världens redan näst högsta skatter, utan genom mera arbete. Fortsätt istället på regeringens arbetslinje, för aldrig har väll Alliansens slogan från förra valrörelsen varit så rätt. ”Fler i arbete – Mer att dela på”. Mer lönsamt att arbeta, enklare att starta företag, mer flexibel och dynamisk arbetsmarknad, en kunskapsskola där elever är väl rustade för arbetslivet och mera flexibel pensionsålder där de som faktiskt vill och orkar arbeta efter 67år faktiskt har bättre möjligheter att göra det.
Detta belyser också varför vi behöver en generös migrationspolitik och en grym integrationspolitik. För inget är väll bättre för Sverige än om människor i arbetsför ålder faktiskt flyttar hit och vill arbeta. Detta lättar upp den enorma försörjningsbördan som annars väntar oss.
När man med detta i tanken så borde valet i september vara ganska enkelt, Ett alternativ som vill ha mer människor i arbete och opposition som vill betala människor för att inte arbeta.
Visst så kommer det att kosta, men när man tänker efter så kommer det nog inte bli så dyrt som man först tror. Så som Sveriges befolkning ser ut kommer ca 50 000 till 70 000 nya platser att behövas fram till 2040. Om man ändå bygger så tror jag att det blir billigare att bygga ett dubbelrum jämfört med 2 enkelrum. Dessutom finns det samordningsvinster i att båda bor på äldreboendet istället för att en gör det och den andra har kommunal hemtjänst.
Dessutom har alliansregeringen satsat en halvmiljard om året i stöd till kommunerna för att få igång byggandet av äldrebostäder. Skall detta byggande ändå göras så skulle en del utav det ändå ske nu, på så sätt bereda väg för möjlighet för parboendegaranti.
Men visst kommer det att kosta och detta är en fråga om prioriteringar. Då det i första hand är det ett kommunalt ansvar och då kommunernas huvuduppdrag består i vård, skola och omsorg. Jag anser att en parboendegaranti ingår i en omsorg av god kvalite så bör detta hamna högt upp på prioriteringslistan.
Men Finansministern sa så sent som i går att: "Ska vi nu göra ett tillskott i kommunerna så ska det handla om att vi stärker kvalitén i skolan eller tillgänglighet i vården", säger Borg. Samtidigt som han permanentade 5 miljarder av de tidigare tillfälliga statsbidragen till kommunerna och landstingen. Så visst skulle det kunna vara något staten skjuter till extrapengar för om det visar sig att det behövs.
Läser en artikel i Aftonbladet om Arne 94 år och Gunnel 86 år som levt tillsammans i 63 år och nu vill flytta in på ett älderboende. Men kommunen vill inte låta dem bo tillsammans utan erbjuder dem var sitt boende. Att inte efter 63 år tillsammans ha rätt att bo ihop tycker jag är riktigt dåligt.
Detta är ett jättetydligt exempel på när byråkratin sätter sig över individen och bestämmer hur och var man skall leva sitt liv. Om Arne och Gunnel vill bo tillsammans så skall de få det. Inte heller när den ena parten är för frisk för att på egen hand ha rätt till plats på älderboende tycker att kommunen skall ha rätt att neka par att bo ihop.
Detta är inte värdigt ett välfärdssamhälle som Sverige år 2010. Det är inte heller första gången det händer. Vissa kommuner är jättebra på detta, medans andra är riktigt dåliga. Därför föreslår Folkpartiet Liberalerna en lagstiftad parboendegaranti som gäller i hela landet och ger alla par rätt att bo ihop, även på älderboendet.
"Gunnel brukar gråta när jag går hem ensam från boendet. Efter 63 fina år tillsammans svider det i mitt hjärta, säger Arne" – Aftonbladet
20årig Liberal Student vid Umeå Universitet som läser Politices Kandidatprogramet. Utbildningen är mix utav Statsvetenskap och Nationalekonomi med inslag av Juridik och Statistik. Flyttade upp till Umeå ifrån Kungsbacka i Hallands län strax söder om Göteborg och bor idag i en studentkorridor på Ålidhem.
Kandiderar till Västerbottens Läns Landsting för Folkpartiet Liberalerna och står som namn nummer 5 på listan i Västerbottens södra valkrets. Även engagerad i Liberala Ungdomsförbundet i Västerbotten samt Liberala Studenter i Umeå.
Senaste kommentarerna