Idag presenterades den sista budgetpropositionen för mandatperioden och Anders Borg fick imorse promenera mellan Finansdepartementet och Riskdagen med detta 292 sidiga dokument. Vi märker nu dag för dag att de makroekonomiska indikatorerna börjar se allt bättre ut. I dagens Expressen berättar Arbetsförmedlingens prognoschef Tord Strannefors att ökningstakten i arbetslösheten i princip har ebbat ut. Nordea hävdar till och med att vi har sett det värsta och att det nu har vänt. Vad exakt som är sant återstår att se när nästa AKU presenteras, men vad vi kan glädjas över är att farhågorna om 12% i arbetslöshet inte kommer att besannas. Istället vänder den strax över 9%, tack vare en expansiv finanspolitik. En lyx som vi i Sverige har kunnat kosta på oss tack vara vår goda ordning i våra offentliga finanser, till skillnad från många andra länder i Europa som inte har haft överskott i budgeterna under högkonjunkturen. Då kan man inte heller bedriva en god Keynesisansk ekonomiskt politik. I denna budget satsas det på de grupper som drabbats värst av den ekonomiska krisen och den största posten är 5 miljarder i skattesänkningar till landets 1,7 miljoner pensionärer.

I vårpropositionen presenteras också en fördelningspolitisk bilaga, där visas det vad den förda ekonomiska politiken får för fördelningspolitiska konsekvenser. Två mått är särkilt intressanta och Anders Borg tar även upp dessa i dagens riksdagsdebatt och trycker hårt på dem. Förmögenhetskoncentrationen (Andel av hela nettoförmögenhetssumman, värderad till marknadsvärde, som ägs av den hundradel av hushållen som har störst förmögenhet) steg med 20% 1998-2006 och sen sjönk 4% mellan 2006-2007 (senaste siffran 2007). Inkomstspridningen (Hur ojämlik inkomstfördelningen är.) steg med 20% 1998-2006 för att sen vara oförändrad 2006-2008. Detta är i alla fall bra mått för mig att klyftorna i ett av världens mest jämlika samhälle inte har ökat under den nuvarande regeringen.

Tillskillnad från detta så har Vänsterpartiet presenterat en undersökning som de har beställt hos Riksdagens utredningstjänst. En tjänst som Riksdagen erbjuder i första hand till oppositionspartierna då regeringspartierna har tillgång till mycket stor utredningsmaskin i form av regeringskansliets personal. Förr användes RUT (utredningstjänsten inte avdraget) för att utreda effekterna av sin egen politik, men istället används den mest idag till att utreda de politiska motståndarnas politik. Resultatet kan då manipuleras till önskat resultat beroende hur direktiven ser ut.

De har beställt en undersökning som skall titta på hur många fler som har blivit fattiga i Sverige sedan 2006. Inget konstigt med det, men de defilerar fattigdom så som OECD väljer att göra det: andelen som tjänar mindre än 60% av medianinkomsten. Vilket fungerar bra i fattiga länder och länder med stor inkomstspridning, Inte i rika Sverige med världens mest sammanpressade inkomststruktur. Då blir konsekvensen den att om landets medelinkomsttagare får det bättre så stiger fattigdomen, eftersom medianinkomsten i Sverige är att betrakta som en medelinkomst. Detta fast att låginkomsttagarna också kan ha fått det bättre. Detta är en form av relativ fattigdom som enbart väljs för att få fram de resultat man själv önskar att se. Inte konstigt att de får fram att ytterligare 250 000 sk. ”fattiga”. Måttet blir istället ett mått på hur jämlikt Sverige är, lite paradoxallt.

Se här Folkpartiets ekonomiskpolitiske talesman Carl B Hamilton presentera satsningarna i budgeten:

Även Tomas Rådkvist skriver om västerpartiets undersökning, läs gärna den. Även Runo Johansson, Sebastian Bjernegård, Kristina Palmgren och Christian Tengvallius skriver om presentationen av vårbudgeten.