som en adventskalender

Varje dag på jobbet är som en enda stor adventskalender, något nytt bakom varje lucka/dag. Skillnaden mellan en riktig kalender och verkligheten på jobbet är att i kalendern finns något roligt eller något gott. Tyvärr är det inte så i verkligheten.

Tycker det var länge sen man fick ta del av något bra och positivt. Man får mest vara irriterad, orolig, fundersam eller totalt tom.

I morgon hade vi planerat för ett klubbmöte för våra medlemmar, vi fick 30 minuter av företaget, resten fick bli övertid. ja rätt bra så långt. Vår förhoppning var för ett kort ögonblick att man skulle kunna stänga av dom 2 löpande banden några minuter innan mötestiden  så folk hinner ta sig till möteslokalen – en bit att gå för några hundra personer –

Men inte då..löpande banden stängs i samma sekund som vi "fick" tiden för mötet. Mötet i morgon är kanske en av de viktigaste mötena vi haft  på fabriken, eftersom det blir information kring turerna om monteringen.

Här visar chefsskapet sitt rätta jag, inte bjuda till något för sin personal som mår dåligt, har funderingar och frågor kring framtida jobb.Chefskapet själv tiger som muren om allt inför alla, som vanligt.  Förvisso får vi göra det på övertid, men man ska göra det så trögt som möjligt för alla inblandade,

Inte ens när över 1000 medarbetare lämnat fabriken orkar man kommentera eller "tala till sitt folk" och då ska väl ingen annan  göra det heller verkar det som. Smidigt grabbar.

I övrigt så åkte vinterdäcken på i morse, har fikat hos Kicki i eftermiddags= gott och trevligt, dagen har ägnats åt planeringsdag med klubbstyrelsen, kollat med kompisarna som ska ha barn att dom mår bra, pratat med mina föräldrar och skött min farm på facebook. Puh det är mycke nu….