lite morr

Ibland känns det faktiskt både irriterande, frustrerande och ledsamt samtidigt. Jag tänker på  de förändringar som svenskt näringsliv, sittande regering och arbetsgivare runt om i landet nu dundrar igenom, hur man behandlar de fackliga organisationerna.

Det är den ena försämringen efter den andra, fast dom väljer att kalla det för förenklingar för arbetsgivaren.

 

Den sista i raden just  nu är den som låg som en "propp" innan valet 2010 men som man lade åt sidan i väntan på en ev valseger.Den handlar om ledighet för fackliga utbildningar för medlemmar ( inte förtroendevalda…än )

. En "nyanställd" kanske inte får gå någon facklig utbildning de 14 närmaste månaderna om allt vill sig riktigt illa.

Det innebär att fackliga medlemmar inte får kunskap om kollektivavtal, försäkringar, lagar och andra avtal, inte har möjlighet att lära sig både sina rättigheter och skyldigheter.

 

Men visst finns det en baktanke med det  här det förstår ju vem som helst, baktanken är  att urholka, förminska och försvåra för de fackliga organisationerna. Vilket i sin tur kan innebära färre medlemmar som ger ett arbetsgivarövertag i förhandlingar om exempelvis löner och andra villkor som arbetsgivarens medarbetare ska ha på sin arbetsplats.

 

Det irriterar mej, det som gör mej ite ledsen i ögat är att regeringen och arbetsgivare runt om verkar ha glömt bort att förtroendevalda som "är facket" faktiskt också är medarbetare, medarbetare som andra valt som sina företrädare, just för att bevaka villkor, arbetsmiljö och att lagar och avtal följs. Klimatet för förtroendevalda hårdnar.

Vi är bra att ha när man ska ta de  obekväma samtalen, eller få ut ett budskap som är känsligt. Övrig tid är den fackliga organisationen mest till besvär, vilket ofta innebär att den förtroendevalde som representerar facket får klä personligt skott för arbetsgivarnas åsikter, alltså kritiserar man sin medarbetare. Här kan ni läsa om försämringen som ska förenkla