ut å flyg

Varit en sväng till Stockholm i dag. Uppstart på min "lilla utbildning"..Kan vara så att Tant C hoppat i galen tunna men det visar sig i december när jag hoppar ur igen. Spännande ska det bli. Spännande i kombination med studier, jobb, diciplin, planering, och en hel del jäv..r anamma och självförtroende. Tur att jag har en del andra bekanta galentunnor med mej =)

Men säg den entusiasm som varar. Mitt under dagen får man veta att arbetsplatsen där mitt anställningsnummer bor tänker se över om den ska banta bort en del av fabriken. Jag tröttnar på dessa eviga svängningar fram o tillbaka. Ska man vara glad och positiv och våga blicka framåt eller gäller allt bara för en stund. Jag vet inte. Tiden får väl utvisa, men tiden kan vara jädrans så dyrbar.

När jag återigen tog mark i Umeå och skyndade mej ut till den väntande taxin . och Såg mitt namn som ett av 3 på en av skyltarna och klev in i en varm bil.. Strax efter mej kom namn nr 2. Nu var bara ett namn kvar och tänk, tänk om jag kommer iväg bland de första. Men trot……namn nr 3 vart är du ??? taxikillen vankade av o an. Han gick in i vänthallen och kom ut igen, Bil efter bil drog iväg och tillslut bestämde "min" taxichaufför sig för att 20 min väntan på nr 3 fick vara nog. Vi åkte. Han ringde centralen och får då veta att nr3 står där och väntar.

Vi vänder och åker tillbaka. Nej nr 3 du fanns inte där, inte en enda människa fanns kvar. Antagligen står du fortfarande kvar på Arlanda och väntar på vilket plan du ska åka. Blir fundersam över hur en del  som har bokat en taxi tänker. Tänker ni inte på att det kan vara fler som sitter i taxin och väntar, och vill hem (som jag) eller till hotellet som nr 2. Funderar även  på varför, varför ska jag allt som oftast får lov att samåka med de som är sist ut eller inte kommer alls. Nästa gång ska jag tvinga dem att åka svängen förbi wischan innan de  får komma till sin slutdestination.