ljus i mörkret

Då var den här, då var den över, helgen som innehåller tvära kast.

Har ett skrivjobb att göra, ett jobb som liksom ”hänger över en som ett moln”. Det första och sista jag tänker under vaken tid. Jag håller på med en uppsats. Jag har aldrig skrivit en uppsats tidigare. Den ska ju skrivas på ett visst sätt, innehålla det ena och det andra, men framförallt ska tiden till att knappra på tangenterna skapas.
Jag tror, att någon satt en störningssändare på mej, för så fort jag försöker koncentrera mej på jobbet, så störs jag av någon/något. SÅ nu ska jag gå i ”ide” tills jag är klar…
Haha, nu kanske någon tänker, bra-skönt-perfekt, då blir hon borta ett tag, men sorry…jag har en ”deadline” på jobbet…så, tji fick du/ni.

Näväl åter till helgen. I går var det dags att besöka kyrkogården. En plats dit jag och mina kära vänt stegen ofta det senaste året. Tid att minnas, tid för eftertanke, gemenskap, värme och tid för tårar. Ofrånkomligt och ganska befriande.
Kvällen avslutades med middag tillsammans med lill W och hennes föräldrar. En kväll i bus eller godis andan.
Idag har vi fortsatt med gemenskap
Mat, skratt, minnen, och styrkan av att få vara tillsammans gör livet lättare när man ska minnas.