Det som göms i snö…

Jag har precis kommit hem efter en lång promenad i vårvärmen och kan bara konstatera att det som snön gömt så bra inte längre är så osynligt. Allehanda skräp som burkar, papper, skidor och diskbänkar kommer fram. Jo, det står en sådan på min gård som ett minne av allt vi borde hunnit ta bort innan snön kom…men på något sätt känns det tryggt att vissa saker står kvar ändå som man lämnade dom, och man får en ny chans att rensa!

Snön är inte heller så där vackert vit längre utan har antagit en mer svart ton av allt grus som ligger ovanpå och drivorna blir allt mindre. Lyssnade mest på sorgsna låtar i min mp3 och blev lite nostalgisk där jag gick- vill knappt tänka på att vid den här tiden nästa år är äldsta sonen snart på väg härifrån för att gå gymnasiet någon annanstans, men än så länge är han kvar och drömmer om en egen moppe.
Ja, jisses vad tiden går….

Helgens inköp blev en förpackning fryspåsar, sockervadd på burk och godis från marknaden och vi var nöjda när allt var över och Strandvägen var sig lik igen. Lördag eftermiddag tillbringade jag ute på farstubron i solen och njöt av folkvimlet. Fick sällskap av två kompisar och vi avhandlade många viktiga ämnen där; som vikten av att raka benen, vem som körde den finaste bilen och om huruvida det är så bra lön egentligen i Norge. En av dem drack öl, den andra cola. Själv drack jag vatten.

Ordningen är återställd. Samma personer som alltid passerar mitt hus, förbudsskylten är borta och snön fortsätter ta fram saker som aldrig blev bortstädade i höstas.