Fick frågan ’har du vorte lat?’ av en kollega i går morse när jag kom till jobbet. Han menade att jag inte skrivit i min blogg på ett tag, så jag insåg att jag måste ta mig tid att skriva något helst varje dag, för man ju inte bli betraktad som lat…
Skulle skrivit redan i går men till min stora fasa så gick det inte komma ut på nätet, så jag gick tidigare till jobbet bara för att blogga.

Ännu en vecka närmar sig slutet och det har varit en fulltecknad vecka för min del. Först var det fullmäktige, sedan var det jobb och i går var det konfirmationsträff för oss föräldrar som har barn som ska konfirmeras i maj. Det var med tårar i ögonen jag insåg hur stor sonen blivit och hur fin han kommer att vara där han går i sin vita kåpa. När jag kom hem sa jag detta till honom och förvarnade honom om att jag kommer att gråta i kyrkan. Gissa om han tyckte jag var töntig? Ännu värre var det att jag frågade om han ville ha ett halsband som minne av den dagen, han tittade på mig som om jag var tokig och undrade vad i hela världen han skulle med ett halsband till!? Han vill ju hellre ha en extern hårddisk till datorn..

I helgen blir det marknad i Sorsele. Ser fram emot detta och hoppas på lika fint väder som i veckan och mycket folk. Sockar står högst upp på inköpslistan och förmodligen någon godis till de små, så mycket mer brukar det inte bli. I övrigt går jakten på en bil vidare och jag har lyckats engagera några mer kunniga än jag i sökandet, så det känns tryggt.

Ha en bra dag alla där ute.

Ännu en helg är över och jag konstaterar glatt att jag knappt tittat på tv! Jag som oftast brukar hamna där ägnade mig istället åt att umgås med vänner- en mycket trevlig lördagkväll där vi spelade gamla låtar från 80- talet och pratade minnen. Längtade tillbaka lite till den tiden när de största problemen man hade var hur man skulle få till rätta stuket på håret…

Söndagen ägnades åt målning av skåpdörrar samt promenad och lite jobb. Tiden gick allt för fort och jag hann inte alls allt jag hade planerat, men det var en bra helg och nu är även måndagen slut. Det blev en lång första dag på veckan eftersom vi hade fullmäktige direkt efter jobbet, en mindre upplyftande tillställning om man får säga så. Prognoserna för Sorseles överlevnad är som vanligt inte särskilt ljusa och man blir lite ledsen när man konstaterar att 56 personer flyttade härifrån förra året. Ledsamt är det också att det bara konstateras att ’så här är det’- istället för att diskutera vad vi ska göra för att folk ska vilja bo kvar.

Men det hjälper ju inte att vara ledsen, någon längre stund i alla fall, så jag försöker se allt det fina med att bo i Sorsele och hoppas på att tiderna blir bättre snart.

Väcktes av Frans som glatt konstaterade att det var morgon, medan jag kände på mig att det inte riktigt var så. När jag kollade klockan besannades min teori: 05:23, vilket i och för sig är morgon men på en lördag kändes det onödigt tidigt att vakna då. Försökte få honom att somna om men snart hade han väckt storebror och kvart i sex var vi uppe alla tre.

Fördelen med att vakna tidigt är att man hinner göra väldigt mycket om man vill. Jag kommer från ett släkte som gärna går upp innan tuppen och när alla andra börjar röra på sig kan vi ha bakat bullar, städat toaletten, strukit tvätten och torkat golven. Att dagen sedan kan kännas oändligt lång och att vi inte är särskilt sociala av oss sent på kvällen ska vi inte prata högt om. Men i dag var inte en sådan morgon- jag har mest suttit vid köksbordet och surfat runt och faktiskt hunnit beställa en del kläder till tonårssonen som växer snabbare än maskrosorna i pappas gräsmatta! Har även läst dagens vk, aftonbladet, skickat ett mail och kollat Blocket efter en bil, så lite har jag ju fått gjort den här morgonen också. Dagpersonalen på hemtjänsten och Solhem har passerat och snart öppnar affärerna, så nu är det liksom morgon ’på riktigt’ och jag ska ta itu med tvätten.

Ha en bra dag alla morgonpigga och alla ni andra.

Inte nog med att björnarna börjar vakna- nu finns det vargar i Sorsele också!

Kom inte och säg att det inget händer här…folk må flytta härifrån men rovdjursstammen verkar i alla fall öka. Det gäller att hitta det positiva i vardagen och glädjas åt det lilla. Själv behöver jag inte så mycket för att bli glad:

Ljudet av pellets
Att mjölken räcker till tonårssonens frukost
Att barnbidraget kommer i morgon
Att snön smälter

Vad mer kan man begära av livet?

Jaha, nu ska det till en nationell handlingsplan för att få bort Mördarsniglarna från trädgårdarna i söder. Regeringen har sökt pengar till bekämpningen och kommer med största sannorlikhet att få det också.
Vore intressant att skicka ned ett gäng myggor och knott till huvudstaden och se hur länge det skulle ta innan vi hade några miljoner för att utrota dom också?! För så länge de håller sig här uppe är de väl inget problem…..

Nåja, det är väl problem som kommer senare. Först ska ju snön smälta. Och det verkar den äntligen börjat göra till min stora lycka! Tog en promenad efter jobbet i dag och njöt av solen och bar asfalt. Vågar man tro att våren är här på allvar?? Barnen kom hem från en dag på nalovardo med dagis rödkindade och lagom trötta. Men inte tillräckligt trötta för att somna utan hundra varv upp ur sängen och ut till mamma, läsa böcker och bygga med lego, pussla och blåsa trumpet. Mamma blir liiiite trött själv. Det är ganska skönt med tonåringar som lägger sig själva, om än alldeles för sent för det mesta.

Precis som jag förutspått så kom björnpratet igång vid köksbordet i dag! Mina vänner kunde inte förstå var de skulle börja gå när nallarna vaknat. När jag föreslog att de skulle hålla sig inom tätorten- alltså nära hus och människor tyckte de inte det var något bra förslag, eftersom de gärna sjunger högt för sig själva och tar ett eller annat danssteg också till musiken i mp3n och tänk om någon skulle se dem då!. Hemska tanke.
Ja, ibland är det inte lätt att välja- ska jag riskera att bli sedd dansandes fram eller bli uppäten av en björn…?

Till sist vill jag bara säga hur GLAD jag blev över kommentaren jag fått till mitt senaste inlägg! Tack snälla.

Pratade med en kollega i dag om min blogg och jag sa att det kan vara lite svårt att veta vad man kan skriva om. Då tyckte han att jag skulle skriva om livet och kärleken i Sorsele.
Strålande idé tyckte jag! Två ämnen som kan tyckas outtömliga, frågan är bara var man ska börja?!

Livet är ju det som är här och nu- kärleken finns säkert någonstans, bara inte hos mig just nu. Egenskaper jag uppskattar är: pålitlig, framåt, säker och snabb. En snygg utsida är ju aldrig fel men det är allt insidan som räknas!….. Jag behöver verkligen en bil just nu. Skulle du råka ha en som passar in på min beskrivning så kan du väl höra av dig.

Nu har björnarna vaknat läste jag i dagens vk, så nu dröjer det inte länge förrän man inte vågar gå åt nåt håll alls när man vill ta en promenad för att någon sett en björn just där. Jobbigt. Skulle väl passa på nu innan det börjar pratas, men när man har två små barn som inte vill sova för att det är för ljust ute är det svårt att ens tänka tanken att man skulle hinna ta en promenad innan det är dags att sova själv. Så jag får väl beväpna mig med mod och björnspjut när jag kan ta mina kvällspromenader igen.

Jag hade lovat mig själv att inte skriva om vädret i min blogg, men det här är ju löjligt!?
Hur mycket snö finns det i himlen och varför kommer allt ner över Sorsele??
Tog en lång promenad på eftermiddan, något jag brukar tycka om, men nu var det svårt att njuta. Med slask och snöfall blev allt bara grått, tråkigt och väldigt folktomt. Tror jag mötte en person som också var ute på promenad….

Säga vad man vill om vädret, nog påverkar det sinnesstämningen på mig i alla fall och jag tänker krypa upp i soffan och vara glad att jag inte behöver gå ut mer i dag. I morgon kanske solen skiner igen!

Vaknade tidigt i morse och det första jag brukar lyssna till är rasslet från pelletspannan i källaren. Om jag hör det kan jag lugnt somna om, för då vet jag att den fungerar. Förra veckan krånglade den och stannade av titt som tätt, mycket retfullt för en person som jag som inte kan så mycket om brännare! Men har man en manual så är det bara att läsa och analysera- skruva bort delar och sätta tillbaka är jag dock ganska bra på!
Efter viss hjälp utifrån fick jag igång den igen och sedan dess har den gått som en klocka. Nu vågar jag knappt stänga av den igen för att rengöra, och väljer att låta den gå ett tag till så att jag kan njuta av ljudet. Pellets är för övrigt en himla bra uppfinning- tänk att de där små rackarna kan värma upp ett helt hus och se till så att vi har varmt vatten….

Ja, tidigt på moronen hinner man tänka på allt och inget. Och utanför fortsätter snön att falla.

Det har jag…
Att vara lärare en dag som denna gör att jag än mer inser att jag valt rätt yrkesbana. Vi jobbar med tema hela veckan och jag fick den stora äran att vara med klass 7 en hel dag i hemkunskapen. Där har vi bakat bröd, gjort kaffeost och eget smör. Det är kul att se hur eleverna jobbar praktikst, när det är alldeles för lite av det i skolan annars. Dagen svslutades med avsmakning av det vi åstadkommit och jag kommer att gå hem trött men nöjd….

Det var med varmt hjärta jag läste lördagens VK om ungdomarna i Sorsele som skejtar och åker snowboard. Att sonen dessutom råkar vara med på ett hörn gjorde inte reportaget sämre!
Att vara femton år och bo i Sorsele var inte särskilt kul, vill jag minnas, och inte mycket har ändrats till i dag. För att bo här och ha en meningsfull fritid ska man helst spela fotboll eller möjligtvis åka skidor, så har det alltid varit. MEN nu finns det faktiskt alternativ tack vare driftiga ungdomar, för ska man få något gjort i kommunen får man göra det själv…

Skejthallen är ett bevis på att våra ungdomar kan och vill. Min förhoppning är att vi i kommunens ledning har ett vettigt alternativ till den lokal de får hyra nu den dagen ett företag kommer och vill hyra den istället. Har efterlyst detta men ännu inte fått något svar.
Som mamma och politiker gäller det att lägga fram allt på ett så positivt sätt som möjligt, men att säga att det finns gott om vacker natur i Sorsele hjälper föga för en skejtsugen tonåring! Därför hoppas jag innerligt att jag en dag slipper säga till honom att lokalen ska stängas och att vi tyvärr inte har någon annan att erbjuda. Då slutar jag vara politiker!