Alltid lär man sig något…

Har gjort flera försök att blogga i helgen men har blivit avbruten hela tiden! Så nu gör jag ett nytt försök…

Isflaken hade nästan helt försvunnit och flotten tog sig i land av sig själv, någon räddningsaktion behövdes aldrig. I dag var älven åter vit av isflak och vattennivån är ganska hög. Igloon som en gång låg som Globen vid strandkanten har förvandlats till en vit ö i det blå vattnet…
I övrigt är det svårt att tro att det snart är sommar, när det började snöa i går var det nästan så att jag vill gråta en skvätt och i morse åkte mössan fram igen.

I fredags skulle jag besikta min fina bil och åkte glad i hågen till Storuman. När jag kört in i hallen och klivit ut säger beiktningsmännen att jag kan göra nåt kul för pengarna istället för att besikta bilen. Måste sett ut som en fågelholk där jag stod och inte förstod ett ord av vad de sa! Vad jag inte visste var att man inte behöver besikta en bil som gick igenom förra kollen och varit avställd. Men nu vet jag det. Barnen, mamma och jag fick en trevlig shoppingtur på ICA supermarket istället och jag behöver inte bekymra mig för bilen på ett bra tag. Alltid lär man sig något nytt….

Det är bra med morgontidiga barn ibland! Man hinner så mycket då. När klockan var nio på lördag morgon hade jag bakat två mjuka kakor, chokladbollar och en cheesecake. Ja, inte till mig själv då utan till den stora dagen på söndag. Konfirmationen.
På kvällen försvann den blivande konfirmanden med sina kompisar, glömde mobilen hemma och glömde nog tid och rum också. När han inte kommit hem halv två på natten var mamma inte glad och när han skickar ett sms från en annan telefon klockan två drog jag både en suck av lättnad och ilska…’var inte orolig mamma,ser film hos en kompis….’
Som tur var så hade jag en kvällspigg kompis som hjälpte mig fördriva tiden med trevliga sms under natten, men snart somnade jag av ren utmattning och vakande med ett ryck vid halv fyra. Då stod sonens skor i hallen och jag kunde sova gott. Äntligen!

Nästa dag väckte jag honom 08.15 och som vanligt var han inte ett dugg sur, trots sömnbrist och kommande kyrkobesök. Han var mycket stilig i sin vita skrud och när en av konfirmationsledarna höll ett litet tal kunde jag inte hålla tårarna borta. Så nu är han konfirmerad och klar! Och utan moppe…..gav honom bara ett löfte om en i present, bättre än inget. Av nära och kära fick han bidrag till en, så förr eller senare dyker nog den rätta upp.

Nu ska jag ta igen lite förlorad sömn.

God natt.