Tårar

Jag gråter verkligen över allt och inget…särskilt på helgerna när jag har tid att se en film. Hade bestämt mig för att INTE gråta till Masjävlar, som gick på tv i går kväll. Jag har sett den förut och den är ju egentligen ganska rolig. Det gick bra ända tills äldsta systern dör i en hjärtinfarkt (vilket inte var ett dugg roligt). Då grät Carola floder, och i slutscenen när yngsta systern precis kommit på att det är Han hon egentligen vill ha- då har han bestämt sig för att åka till Afrika och jobba, men säger ’kom tillbaka om ett år om du är sugen på mer’. Jisses, vad romantiskt. Varför händer det inte mig??

’Det är så lätt att slarva bort varandra’, säger samma syster, och jag kan inte annat än hålla med. Man är vän med någon, delar allt, anförtror sig allt och litar på den personen- som en syster. Men så händer något och allt man delat tidigare är borta. Man finner sig utanför den gemenskap man tidigare var en självklar del av utan att egentligen veta varför. Det och sorgliga filmer gör mig ledsen.

GLAD blev jag däremot när de ringde och frågade mig om jag kunde hjälpa till med teatern ’Näsduken’ i går! De skulle spela upp i Sandsele och behövde hjälp med kostym och smink. Det gick superbra, och jag hoppade även in som konfrancier (jisses, viket fint ord) och presenterade de olika scenerna. De är så duktiga de som spelar och jag hoppas verkligen på en fortsättning.

I dag har verkligen vädergudarna visat upp sig från sin bästa sida och bjudit på blå himmel, solsken och klar höstluft. Tog en promenad med barnen efter middagen och ville nästan inte gå in. Det känns som att man vill ta till vara varje sekund av fina dagar, när man vet vad som väntar allt för snart. Vinter och kyla. Jag måste verkligen börja elda med pellets nu! Ved är bra, men att hålla koll på att det inte slocknar och se till så att det finns varmvatten när äldste sonen vill duscha är lite överkurs.
Han kom hem i fredags från fjällturen med klassen och var trött men glad. Det hade varit en trevlig tur, och jag vill verkligen passa på att tacka de vuxna som följde med dem. Att få höra att alla varit underbara värmer en mammas hjärta.

Nu väntar sängen och i morgon en hel dag med Hemkunskap. Det ser jag fram emot.

Sov gott alla!

2 kommentarer

  1. tårar är bra

    Det är kul att läsa ditt bloggande som handlar om mycket vardag som vi alla går igenom på ett eller annat sätt. Du beskriver blandningen av barnen och dess liv och leverne så bra och om en mammas kamp om stora skor och varmt vatten på ett humoristiskt sätt. Jag fastnade nu för det du skrev om vänskap som försvinner och delaktigheten upphör. Jag vill bara säga utan att det är någon form av kritik att jag har lärt mig att bollen ligger faktiskt hos en själv. Man kan inte tycka vad andra ska göra utan bara göra själv det som känns rätt och antingen tar man tag i det eller så får det vara. Fortsätt och skriv, jag förstår att det blir mindre tid när du jobbar men jag blir glad när jag ser att hunnit några rader. Tack för att du delar med dej, jag känner igen mig.

  2. Carola

    Tack för dina ord. Håller absolut med dig att det ligger hos en själv att göra något åt saker, och då gäller det att tänka på om det är så viktigt för mig att jag måste göra något eller kan jag låta det vara. Jag jobbar på att komma dit.

Lämna ett svar till Carola Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.