Brutna ben och stressigt bad

En blogg vore nog på sin plats nu, det var några dagar sedan sist. I dag har vädergudarna varit på sitt allra bästa humör- strålande sol från en klarblå himmel och det har inte ens varit kyligt. Synd bara att man inte kunnat vara ute och njuta av det, men fint väder påverkar alltid mig väldigt positivt och allt blir liksom lättare. På hemkunskapen har vi bakat kanelbullar, småfranska och lagat köttfärssås. Synd bara att eleverna inte kommit på ännu att man kan bjuda fröken…det doftade underbart och när de mumsade på nybakt bröd precis innan min lunch fick jag behärska mig för att inte dregla.

I fredags när jag precis haft sista lektionen kom en kollega och sa att Hampus ramlat och gjort illa sig. Jag hann tänka många tankar om utslagna tänder, krossad näsa och hjärnskador innan jag kom hem och fick se honom. Med brutet nyckelben sattes vi i bilen för att köra till Malå, eftersom ingen läkare hade jour här. Alla som kört den vägen vet ju i vilket skick den är, och jag kan säga att det inte var någon rolig färd. Att se sitt barn ha så ont och inte kunna göra något…när vi äntligen kom fram möttes vi av samme läkare som brukar jobba här, och han undrade varför ingen läkare i Sorsele kunde hjälpa oss!? Han tyckte det var tråkigt att vi åkt så långt, för allt han kunde göra var att skriva ut värktabletter. Det tyckte jag också.
Så resten av helgen ägnades åt att hjälpa och lindra smärtan så gott jag kunde, men i dag var jag tvungen att gå till jobbet. Av någon outgrundlig anledning får man ingen ersättning för att ta hand om barn som är 15 år, då är de inga barn längre och ska bara klara sig själva. Det gjorde han verkligen inte, så jag ringde mormor och morfar. Alla som känner min mamma vet att hon inte KAN sitta stilla och göra ingenting, så när jag kom hem hade hon städat nästan alla rum, hängt tvätt, tömt altanen, lagat mat och hämtat barnen på dagis! Jisses, vilken lyxdag. Dessutom hade pappa hunnit täta fönstren inför vintern. Det kommer jag att leva på länge, och Hampus var glad åt sällskapet.

Efter middan drog vi iväg till badhuset! Har inte varit där på flera år, men det kommer definitivt att bli oftare nu- barnens glädje var uppenbar och vi fick en rolig stund tillsammans. Men det var inte tal om att hinna prata med någon annan, ännu mindre föna håret efter duschen! Jag hann inte ens tvätta håret innan Axel var ute i omklädningsrummet och jag var glad att jag fick på mig kläderna innan Frans hade tagit på sig skorna och var på väg ut genom ytterdörren. Ja, jisses! Var nog svettigare än när jag kom dit, och jag var inte den enda mamman som kände så. Men vad gör man inte för sina barn…

Nu sover de små sött och den större har tagit sig upp på övervåningen. Själv ska jag bara ta mig i säng. Sov så gott allihop!

20 kommentarer

  1. Angelica

    Hej vännen!
    Jag har för mig att man får vara hemma med barn över 12 år om man har läkar intyg….kolla upp det.
    Puss å kram jag

  2. Carola

    Ja, tänk att det kan man och nu fick du det sagt. Men visst var det tur att han inte slog sig värre?? Eller….då kanske vi hade sluppit en av ”de där besvärliga ungdomarna här i Sorsele.”

  3. SH

    Men ge er!!! Det va väl bra att pojken inte gjorde illa sig mer: Ungdomar har gjort så i alla tider så det är väl inget å dividera om än fast det är dumt gjort…. men det har han nog kommit på nu.

  4. sanningen varar längst.....

    …folk tycker att det här är intressant för att du inte ville berätta hur han gjort illa sig då folk undrade på bloggen. Jag tror att om man inte vill avslöja sanningen ska man inte skriva något om det överhuvudtaget. I den här lilla kommunen får alltid någon reda på det.

  5. carola

    Det var inte min mening att dölja sanningen och det kändes som att den som undrade redan visste hur han gjort sig illa, men ville att jag skulle skriva det så alla fick veta. Men visst, ska i fortsättningen tänka mig för om vad jag skriver. Eller så slutar jag helt enkelt att skriva…

  6. håller huvudet kallt

    Att blogga är att skriva dagbok på nätet. Det är att ”blotta” sig en smula, dela med sig av sitt liv i stort och smått…det måste man vara medveten om. Saker som skrivs väcker tankar och man ska nog undvika att skriva om sådant man INTE vill dela med övriga samhället.
    Fortsätt och skriv du, men tänk efter först. Vissa hemlisar vill man nog ha.

  7. Sara

    och skit i andra! Jag tycker att du är jätteduktig på att skirva och du avgör ju sjölv vad du vill skriva om och sen att andra måste ha kommentarer om det ska du försöka att inte bry dig om. Jag tycker att det är tufft att våga blogga speciellt på en sån liten ort, du lämnar trots allt ut sig själv och delar av ditt liv och det är väl det som gör din blogg så rolig att läsa.

    Kramar!

  8. carola

    Jag är medveten om det, men försöker dela med mig av mitt liv och då är det svårt att lämna sånt som varit viktigt. Tycker det är okej att inte avslöja så mycket, men visst ska jag tänka mig för

  9. carola

    Tack snälla du. Skriver för att jag tycker det är så roligt och kan gärna bjuda på mig själv, folk får tycka vad de vill om det.
    KRAM

  10. Jag

    …att du ska fortsätta skriva!
    Du ska göra det för att du gör det BRA- så det så!

    Att man i en blogg kanske inte vill lämna ut precis alla detaljer är ju bara förståeligt. Skulle inte jag heller göra…
    Vissa saker vill man- och FÅR man- hålla för sig själv.

    Läser din blogg dagligen och tycker det är så roligt varje gång du uppdaterat.

    *kram*

Lämna ett svar till bara jag Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.