Hjältar och hjältinnor

När man äntligen har sovmorgon vaknar barnen ännu tidigare än de brukar göra på veckorna, då får jag dra dem ur sängen! Undrar varför det är så? Men de säger ju att ’morgonstund har guld i mund’ så det är bara att börja dagen. Solen skiner och det ser ut att bli en fin höstdag. I går var jag så trött att jag lade mig samtidigt som barnen vid nio, och jag tror jag somnade före den minsta. Fredagar är full av lektioner utan längre rast mellan och i går var det extra tydligt på ungdomarna att det var sista dagen på veckan- de ville helst prata om allt annat än skolarbete och retas med varandra. Inte mycket blev gjort de sista timmarna och jag var helt slut av allt prat, men trevligt hade vi och de är så härliga! Sträck på er föräldrar som har så fina barn.
Att jobba med barn och ungdomar är bland det bästa man kan göra, men eleverna kan för sitt liv inte förstå hur man kan vilja bli lärare!? Och dessutom betala för det i form av studielån- hemska tanke! Ska bli kul att se om några år vilka av dem som kommer tillbaka och sitter i lärarrummet istället för i korridoren. Någon blir det säkert.

Såg att det finns ett program där man ska utse sin egen hjälte i vardagen, och tänkte att det inte skulle bli särsklit svårt för mig. Vardagshjältar finns det gott om- mammor som kämpar för sina tonårsbarn, som tar hand om hus och småbarn när pappan jobbar borta på veckorna. Människor som orkar bry sig om andra och säga ifrån när något är fel. Människor som ser det goda i andra och ser problem som en möjlighet till förändring. De finns det många av i min vardag. Att ha någon att skratta med åt allt elände, någon som vänder tröjan ut och in för att sömmarna skaver och samlar på deodoranter. Någon som inte drar sig för att säga vad hon tycker och alltid har ett gott råd att komma med- en sådan person borde alla ha i sin närhet. Det har jag.
Vi är några som brukar träffas varannnan vecka för att pyssla och fika tillsammans. Det har blivit många fina änglar, krukor och skyltar under årens lopp. Och många skratt, framför allt! I onsdags var det dags igen och jag vred mig av skratt när en mamma berättade om när hon såg ett program som inte var riktigt barntillåtet på sin tv i sovrummet, medan tonårssonen satt nere i vardagsrummet och sappade mellan kanalerna. För att han inte skulle titta på kanal ett som hon gjorde ropade hon med jämna mellanrum och frågade vad han tittade på. Till slut hade hon sagt ’du tittar väl inte på ettan?!’ Undrar vilken kanal han slog över till då….ja, jisses.

Nu verkar andra människor också ha vaknat, på vår gata är det mest personer med rullator, gåstavar eller rullstol som passerar så jag kan känna mig ganska ung ändå som kör en Golf v6. Eller….?

4 kommentarer

  1. MK

    Vill bara säga till dej Carola att jag tycker så mycket om att läsa din blogg, din värme och din glädje sprids hela vägen till mej i Umeå.

  2. carola

    TACK för de snälla orden. Blir alldeles varm av glädje! Tänk att så lite som några ord i en blogg kan göra någon glad. Blir så nyfiken bara på vem det kan vara som kommenterar, skulle vara kul med ett ansikte eller ett namn. Men man kan inte få allt här i världen! Tack än en gång.

  3. Jag

    Jag tycker att du ska sträcka på dig du med- för du är ju helt klart en av dessa vardagshjältar du också.

    En som bryr sig, på riktigt. Sånt värmer, ska du veta…

    *kram*

  4. Carola Persson

    TACK snälla….kan inte hålla tårarna borta när jag läser din kommentar. Det behövde jag en dag som denna när allt känns hopplöst!

    STOR KRAM

Lämna ett svar till carola Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.