Glykol är bra att ha…

Jag brukar inte tycka att det är jobbigt med mörkret, men nu undrar jag lite hur man ska orka med hela långa vintern? Det är är mörkt när man kliver upp och mörkt när man kommer ut från jobbet. På dagis ser man bara reflexerna på barnens overaller som glatt kommer springande mot en vid grinden. Just hämtningen är en enda glädjestund, medan lämnandet inte alls är lika kul. Min stressnivå är allt annat än låg och att lämna en gråtande kille i armarna på en fröken är inte den bäst starten på en ny dag. Har man dessutom fått kämpa med kläder som sitter fel, att de inte fått dra upp dragkedjan själv eller fel strumpor, tar det lång tid att få ned pulsen. Och precis när man fått ned den är det dags för dagens arbetsuppgifter, med allt vad det innebär…

I lördags åkte vi i väg till Piteå några stycken från Lärarförbundet för att ha medlemsmöte, äta middag och se en show på Piteå havsbad. Glad i hågen tankade jag bilen och hämtade upp min reskamrat, och snart var vi på väg. Efter cirka fyra mil upptäckte jag att en lampa på panelen blinkade, och till min stora förskräckelse insåg jag att bilen kokade! Till min stora lycka så fick vi experthjälp via mobiltelefonen och vi gjorde precis som han sa för att isproppen skulle lossna. Inte mycket hjälpte och det var med hjärtat i halsgropen vi fortsatte vår färd. Sällan har Arvidsjaur varit så roligt att komma fram till, och på macken kunde vi köpa glykol till kärran. Vi fick stanna några gånger till efter vägen och jag kunde inte köra fortare är 70-80 km/tim. Det blev en lååång färd till Piteå men när vi väl kom fram hade mätaren stabiliserat sig och jag hade gott hopp om att vi skulle komma oss hem nästa dag.
När vi fått ta en varm dusch och koppla av en stund hade vi glömt allt bilkrångel och kunde njuta av showen. Middan var otroligt god och sedan följde en MYCKET trevlig kväll med många trevliga samtal. Det var så roligt att träffa personer man bara träffar i andra sammanhang under mer lediga former och jag fick mig många skratt! Man fascineras över hur människor kan bli så onyktra att de tappar bort sina byxor?! Ja, det var ingen i vårat sällskap kan jag ju lugna alla anhöriga med, och några av oss såg till att han blev hämtad av vakterna. Han hade ju inte ens snygga kalsonger karln…
Efter alldeles för lite sömn var det dags för hemfärd, och jag kan väl säga att det var ett trött gäng som gav sig i väg i snöröken. Sista milen var jobbiga och soffan var mycket skön när jag kom hem! Hann precis vila en kvart eller nåt innan barnen trillade in och nu gällde det bara att överleva kvällen. När klockan var nio tackade jag högre makter för att jag äntligen skulle få sova, och jag tror jag somnade strax efter Frans. Nästa dag vaknade jag med feber och fick stanna hemma från jobbet. Vet inte om det var sviter från helgen eller något virus, men i dag känns det bättre.

Kommer att leva länge på den jär helgen och nu har jag lärt mig att det är viktigt med glykol i bilen när det blir vinter!