Vuxen..?

Har fullt sjå med att hålla mig vaken medan Axel inte alls har några problem med att hålla sömnen borta. Hade planerat en utedag med bobåkning och fika i backen, men de planerna grusades snabbt i natt klockan fyra när Axel vaknade med magsjuka…..
Hann precis slita åt mig en handduk för att undvika total katastrof, och sedan var det i full gång. Sov inte många timmar mellan fyra och åtta. Och då vaknade Frans, pigg och utvilad efter en ostörd nattsömn. Har inte ens kunnat slumra till på soffan och allt jag önskar mig i natt är att ingen annan av oss åker dit, inte förrän jag fått sova lite mer i alla fall. Önska kan man ju alltid.

Veckan som gick blev som jag trodde mycket bättre och jag har haft många roliga och givande stunder med eleverna. Ingen dag är den andra lik och ibland får man ta till alla knep man kan komma på för att motivera skoltrötta killar och tjejer. Och inte lyckas man särskilt ofta heller, en kille suckade över allt som skulle göras och menade att jag inte hade en aning om hur jobbigt livet är- ’ni vuxna har inte en aning…’ Kunde bara le och trösta honom med att allt blir så mycket jobbigare när man blir vuxen! Sa det dock med glimten i ögat, så jag hoppas jag inte skrämde honom för mycket. Att vara vuxen KAN ju vara roligt också- ibland. När inte barnen är sjuka, när inte snön ligger meterdjup på trappen när man öppnar dörren på morgonen, när inte räkningarna ska betalas eller pelletsen är slut IGEN. Då kan det vara ganska kul…
Var inte meningen att låta bitter, för det är jag inte. Jag tycker det är ganska spännande att vara vuxen just nu! Utan att avslöja för mycket. Nej, nu ska jag lägga mig och försöka tänka att det är med sjukdomar som det är med hundar- om man inte visar att man är rädd så kommer de inte. Hoppas det funkar. God natt och sov gott.

3 kommentarer

  1. Jag

    Ja, jag hoppas verkligen att du slipper få magsjuka. De andra i familjen också. För särskilt kul är det ju inte…….

    Önskar dig många timmars god sömn och att ditt knep funkar. *L*
    Sov sött.

    Kram!

  2. Irene

    Har funderat på det där med att va vuxen. Jag är 38 och måste väl kunna kallas vuxen, men ibland när livet går en imot och när man måste ta svåra beslut, känns det som när man va 17. Kansje ännu värre ibland, för när man va 17, trodde man väl varje gång att man fattat rätt beslut. Nu går man rundt och oroar sej för allt som kan gå fel.

  3. Carola

    Ja, du har helt rätt i dina funderingar. Det kan vara mycket värre att var 14,15,17 och behöva ta beslut för då har du inte egen erfarenhet att luta dig mot och inte samma självinsikt. Så jag förringar inte ungdomarnas våndor, och skulle inte vilja byta med dem.

Lämna ett svar till Irene Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.