’Bara ord’

Jag har läst igenom några av de kommentarer jag fått under mitt bloggande här på VK, och funnit att många har gjort mig väldigt glad och varm i hjärtat. Det finns så många människor som vill väl och har förstått det här med ord- det behövs inte många för att göra en annan människa glad.
Sedan finns det personer som också insett att anonymiteten på nätet ger dem en möjlighet att säga sin mening utan att behöva stå för sina åsikter. De människorna har också kommenterat mina bloggar, och oftast har jag kunnat skaka av mig orden och fortsätta som om inget hänt. I går morse kunde jag inte sova och slog igång datorn för att kolla nyheterna och kolla min blogg, eftersom det var så länge sedan jag bloggade så trodde jag inte att någon kommenterat och blev därför fövånad när jag såg att där fanns en. Intet ont anande gick jag in för att läsa, och en stund senare var hela min dag förstörd. Försökte tänka klart och förklara bort orden som stod där, men inte ens tårarna kunde skölja bort bestörtningen och det var med tunga steg jag gick till jobbet. Där kontaktade jag vkredaktionen, som genast bad om ursäkt för att inlägget publicerats och plockade bort det. Jag har lärt mig betydelsen av ett ord nu:
’Ärekränkning’: ’När någon utpekar någon som brottsling eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning.’
Ett brott som kan ge böter eller fängelse i högst två år.

Detta har fått mig att ifrågasätta mitt bloggande ännu en gång och jag har ställt mig frågan om det är värt det kära besvär det varit? Önskar jag kunde svara ja utan att tveka, men det kan jag inte den här gången. Av olika anledningar har jag mest skrivit om mina minsta barn eftersom de ännu är så små och oskyldiga, men det betyder inte att jag inte bryr mig om min förstfödde. Snarare tvärtom, jag vill inte utsätta honom för eventuella kommentarer från andra, min sista blogg var inte något undantag och jag hade inte skrivit ett ord om honom. Ändå tog sig någon friheten att komma med goda råd som jag inte behöver genom en anonym avsändare.
Kommentaren låg ute två dagar och säkert har många läst den, men jag tänker inte upprepa orden för er som inte läste. De gör för ont.

Vill bara säga: du som skrev detta vet ju uppenbarligen vilka vi är och det hade bara behövts att ta upp telefonluren och ringa mig istället för att hänga ut oss båda på en sida många läser. Jag kan ta att ni kommenterar min snöskottning, men ger ni er på mina barn så kommer jag inte att låta det gå obemärkt förbi. Hade ett muntligt prov i går med några elever där just detta med kommentarer på nätet skulle diskuteras, och en kille sa väldigt kloka saker….’åsikter som äldre fäller om ungdomar ökar klyftan mellan gamla och unga, och det gör att man inte vill umgås med varandra’. Tänkvärt tycker jag.

Ha en bra dag i solen!