Musik för själen

Att lyssna på musik är bland det viktigaste man kan göra. Jag menar, inget får väl i gång känslorna som musik gör. Vare sig du är glad, deppig eller partysugen så finns det alltid någon låt som passar till just din sinnesstämning. Deltog i ett musikprov som ett gäng elever gjorde förra veckan, och det var en mycket trevlig upplevelse! Under ca. en minut fick de lyssna på låtar från 50- talet till nutid, och det var när man kände igen de flesta låtarna från den tidigare delen som man insåg att man ändå varit med ett tag….ännu roligare är det att tonårssonen spelar både Creeedence, Boney M och Bob Marley!
När de minsta barnen åkt till pappa brukar jag bli aningen deppig och handlingsförlamad, och då passar låtar med Lars Winnerbäck, Sonja Aldén eller den gamla synthgruppen Yazoo. Låttitlar kan säga en hel del om livet och de känslor man har; ’Love is a stranger’, ’Here comes the rain again’, ’Hugger i sten’ och ’Du får ännu mitt hjärta att slå’ passar mig utmärkt en kväll som denna. Önskar att jag själv kunde skriva en sång som kan röra vid människors hjärtan, men man kan inte få allt här i livet.

I bilen lyssnar jag just nu mest på Creeedence, som är en klar humörhöjare och jag skulle kunna köra många mil med dem som sällskap. Kan faktiskt ta en extra sväng bara för att få lyssna på dem ibland. De passar så bra till bilkörning på något sätt.
För övrigt så har min bil fått tillbaka sina snygga sommardäck, tack vare en mycket snäll pappa. Har fortfarande inte lärt mig det där så pass att jag vågar mig på det själv, men jag har i alla fall fått lära mig hur man vet hur mycket luft det ska vara i däcken och hur man pumpar dem tack vare en vänlig själ. Alltid lär man sig något nytt! Och ja, jag vet att jag borde veta det vid det här laget redan…

På dagis hade de letat efter vårtecken och hittat både asfalt, gräs och vatten. För mig är säkra vårtecken deklaration, promenader och snuviga barn. Deklarerat har jag gjort, promenerat kunde jag göra oftare men snuvig var Frans i morse när han vaknade så våren är nog här i alla fall. I lördags blev det väldigt mörkt och regnigt och plötsligt så hördes åskan mullra! Är det inte ganska ovanligt för maj månad? Kändes så i alla fall, och Frans blev mycket ’lädd’.

En av mina elever som var mycket brunbränd efter en helg på fjället tyckte inte att jag är så brun och undrade om jag hade suttit inne hela vintern!? Fick mig ett gott skratt och kunde inte annat än att hålla med. Men jag kan faktiskt skylla en del av blekheten på järnbrist också, så nu blir det till att äta järntabletter igen.