Deppigt värre

I går hade jag Stora Deppardagen, när jag förbannade allt från vädret till bristen på något att göra. Blogga hade jag inte heller tänkt fortsätta med eftersom ingen förmodligen läser eller gillar det jag skriver….men så såg jag att jag fått hela 20 tryck på "digga knappen" på en av mina bloggar och då kändes det genast roligare igen.

Tänkte att det bara är att acceptera att det inte blir bättre än så här och försöka stå ut, och jag var glad när det blev kväll och jag skulle få sova och slippa fundera….ja, jisses vad det är lätt att tycka synd om sig själv ibland.

Så väcktes jag av Axel vid sju i morse och nu är det bara att börja om med en ny dag. Knäckte några ägg och bakade en kaka med Frans och gladdes åt hans lycka över att få köra elvispen. Det gäller att se de små sakerna i livet, eller hur…

Vid ett besök hos mamma och pappa i går fick jag ett gott skratt mitt i allt elände när pappa berättade om ett par systrar som gillade att städa så mycket att när de varit på semster på Lofoten så sa en av deras gubbar att "de hade städat hela Lofoten, och så fort de stannade bilen utanför huset hemma igen så startade tvättmaskinen"…det är humor det. Renlighet är en dygd! (eller…?) Passade också på att hålla kurs med mamma- i konsten att skicka och ta emot sms på nya mobiltelefonen. Hon var jätte duktig så nu ser jag fram emot många från henne.

Nu är klockan tio och det är väl bäst att få barnen lite kläder, diska bort efter baket och så fram med dammsugaren och jaga kaksmulor.

Ha en bra dag!