Ja, jävlar……

Fredag kväll, underbara fredagkväll…..varannan vecka är det den bästa kvällen på hela veckan och varannan den värsta. När mina minsta är hemma har vi "fredagsmys" som de flesta andra barnfamiljer, och det är just hur mysigt som helst. Andra fredagar när ingen annan än jag själv är hemma känns det som om det lika gärna kunde vara onsdagkväll eller nåt. Det enda som är bra är att jag vet att jag kan sova länge i morgon. Vilket jag högst sannorlikt inte kommer att göra i alla fall. Har nämligen börjat vakna halv sex varje morgon, av någon underlig anledning! 

Så var man en av de där mammorna som skickat i väg sitt barn till annan ort för att de ska läsa vidare, bli något stort och göra en stolt….ja, stolt är jag redan och inte särskilt orolig. Bara lite. Att släppa på kontrollen och inte veta var de är, vilka de umgås med eller vad de gör. Att inte se till att de kommer i säng i tid på kvällen, väcka dem på morgonen och se till att de äter ordentligt. Allt det där som en mamma gör ska man plötsligt inte göra längre…….inte på heltid i alla fall. Jobbigt. Och tomt.

Trodde inte jag skulle få träffa honom i veckan när han plötsligt dök upp i går och ville ha middag! Hade fått skjuts hem och ganska snart förstod jag att det var "lämpen" som lockade, han får äntligen övningsköra! Sagt och gjort, skylt inhandlades på macken och sedan bar det i väg. Efter två timmar på vägarna bad jag snällt om att få åka hem för jag var ganska trött efter tidiga morgnar och jobb, medan han hade kunnat köra hela natten om han fått. Han var hur duktig som helst och jag var inte rädd en enda gång.

På jobbet försöker jag komma på hur jag ska få allt att fungera och hur jag ska ha tid med allt. Har inte kommit på något ännu och det känns inte särskilt bra. Utmaningar i all ära, men att lära barn som knappt gått i skola förut och har ett helt annat alfabet, andra språkljud och andra siffror än oss är allt annat än lätt. De är riktiga hjältar som kämpar sig genom vår krångliga grammatik och ord som kan betyda flera saker. Många skratt blir det och konstiga gester när jag ska förklara, bilderna på tavlan jag försöker rita är inte särskilt fina och ibland sliter jag mitt hår när jag inte kan få dem att förstå ändå. De försöker lära mig persiska ibland, men jag ger upp direkt, feg som jag är. Nåja, jag har hela helgen på mig att planera nästa vecka….

Värst med mina ensamma veckor är att ÄTA själv. Därför har jag bjudit in mig hos mamma och pappa en eftermiddag och i dag gjorde vi pizza tillsammans hos Syster Yster. Den smakade väldigt bra och vi skrattade mycket. Mycket bättre än att äta ensam.

Nä, nu återstår sista minuterna av Sagan om ringen som går på trean i kväll, och som man kan se huuuuur många gånger som helst.

Natti natt…