Dan före dan….

Har legat vaken sedan fem i morse och tänkt på allt som borde göras i dag, men några timmar senare har jag kommit fram till att julen kommer även om jag inte gör allt det där jag tänkte…….

I går bakade jag jullimpa och mjuk pepparkaka. Julkola och julgodis ligger i frysen, paketen är nästan inslagna och den ROSA julgranen glittrar vackert i hörnet. Nu återstår väl bara lite städning och ett sista julklappsprojekt innan jag kan luta mig tillbaka och njuta av julefriden.

I går var vår sista dag i skolan före jullovet och på vanligt svenskt manér bjöd vi på lussebullar, pepparkakor och Råstrandsglögg. Sedan skulle vi leka käcka lekar som de flesta deltog i med många glada skratt, medan vissa intog en mycket avvaktande attityd och tyckte vi var lite tokiga. Det kändes naturligtvis skönt att veta att det blir några dagars ledighet, men långt ifrån alla av våra elever känner så. Har sagt det förut, SFI är det enda många av dem har och att sitta ensam i en lägenhet är inget roligt alternativ.

Skolans personal blev i går bjudna på jullunch och vår skolchef höll ett vackert tal och nämnde bland annat det arbete som BUN gjort under de gågna åren. Mycket av det han sa stämmer säkert, men vad jag inte kände igen mig i var det att nämnden haft så bra kontakt med verksamheten…….?? Jag kan inte annat än hålla med Carl-Axel som i sin blogg skriver om detta. EN gång har politikerna besökt SFI, de lovade komma tillbaka under hösten för att besvara frågor eleverna hade, men glömde nog bort det under det stressiga valarbetet.

Flyktingmottagandet är en komplex fråga, när politikerna tog beslutet att ta emot 100 kvotflyktingar per år förstod man inte vad det skulle innebära i verkligheten. Att ta emot information från chefer och nämnder är en sak, att besöka verksamheten och PRATA med människorna de tagit hit och med personalen som jobbar med dem är en annan. Någon plan för mottagandet har aldrig funnits och jag undrar om det någonsin kommer att finnas någon.

Jag tycker det är så spännande med andra kulturer och önskar fler fick ta del av de bitar av världen som kommit till lilla Sorsele. Blev i går bjuden på mat hemma hos en av mina elever, som ägnat hela dagen åt att tillreda den och tillsammans med fem män från Somalia åt vi den sittandes på golvet, "Just like home" som en av dem sa. De hade tidigare läst i Koranen tillsammans och förklarade lite hur den ska läsas och varför. Man blir ödmjuk när man träffar människor som levt i flyktingläger tillsammans med 25.000 andra, tvingats springa över landsgränser och klarat sig medan vännerna skjutits av poliser eller sett på när båtar vält och medmänniskor drunknat.

Julen är ju en tid när vi ska ägna våra medmänniskor en extra tanke. Jag hoppas alla får en så bra jul det är möjligt att ha och kom ihåg att vara tacksam för det ni har. Julen kommer även om du inte bakat, städat och fejat. Passar med detta på att önska er alla en riktigt

GOD JUL