Illusioner eller inte

Det roligaste och pirrigaste med att man nu får redigera sina egna kommentarer här på vk.se är att man aldrig vet vad det står förrän man klickat för att läsa dom. Ska det stå något bra eller är någon sur på mig….? Oavsett vilka kommentarer jag får så är de hemskt välkomna. Diggaknappen och kommentarerna är det enda som ger en hint om att någon faktiskt läser det jag skriver, annars har man som bloggare faktiskt ingen aning.

Den senaste tiden har jag stångats med många tankar, kommit till några insikter och fölorat några illusioner. Jag antar att det är det som är livet- som en god vän till mig brukar säga: Det händer då åtminstone nåt hos dig! Vilket jag kanske ska vara tacksam för. Sedan kan man ju undra varför vissa saker händer just mig……

" Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan och

förstånd att inse skillnaden "

Nej, jag har inte gått och blivit religiös, men jag kan förstå om ni tror det. Den här bönen som kallas Sinnesrobönen brukar jag tänka på ibland och den har hjälpt mig många gånger i livet. Just nu har den behövts lite mer än vanligt. En av de förlorade illusionerna jag pratar om är att den polititker jag röstade på i senaste kommunvalet visade sig vara en helt annan person än jag trott, och jag kan med gott samvete säga att hon aldrig mer kommer att få min röst.

En insikt jag fått är att man helst ska rätta in sig i ledet, le och se glad ut. Men se, det tänker inte jag göra! Jag är i grunden en glad och positiv person, men jag är också en som säger ifrån när något är fel. Min mamma och pappa lärde mig att behandla alla lika och ställa upp för de som har det sämre än en själv. Det är jag mycket tacksam för, och för de som tycker att den sidan av mig är obekväm eller opassande så får den vara det.

Nu ska lyssna på lite "Längesen" med Petter och Veronica Maggio innan jag går till hotellet och lyssnar på Lars-Göran Waden. Det är bara att ta honom på orden:

"Livet rullar vidare"

Ha det bra där ute!