Den lyckligaste dagen…..

Det är fredagkväll, brasan sprakar i kaminen i ljusen lyser varmt i vardagsrummet. Barnen äter popcorn, tittar på tecknat och kör leksaksbilar över golvet så det visslar om det. En lugn och harmonisk kväll, med andra ord.

Lugn och harmonisk är inga ord jag skulle använda för att sammanfatta tiden sedan min senaste blogg, men det är en annan historia. Har i alla fall förstått att Änglar finns, mitt ibland oss och de har varken vingar eller gloria, men ett mycket stort hjärta och en massa erfarenhet som de gärna delar av sig med om man ber om det. Låter kanske en aning kryptiskt, men det är det inte. Ibland kommer hjälpen från håll man inte kunnat ana.

I dag var en av de bästa på skolan- att ett påstående som "Den lyckligaste dagen var när……." kan bli ett sånt bra tillfälle att få träna svenska och samtidigt prata om något som alla kan relatera till, blev bättre än jag vågat drömma om. Svaren skrev jag upp på tavlan så alla kunde läsa:

• ….Jag gifte mig med min man.
• ….Jag fick mina barn.
• ….Jag fick komma till Sverige.
• ….Jag fick börja på High School i Kenya.
• ….Jag får åka tillbaka till Eritrea.
• ….Jag fick mitt första barn.
• ….Jag fick börja på SFI och lära mig svenska.
• ….Jag får träffa min mamma igen.
• ….Jag fick PUT- Permanent Uppehållstillstånd.

Den sista tog extra mycket, eftersom han under denna vecka fått veta att han får stanna i Sverige med sin fru. Jag kan inte förstå vilken lättnad det måste vara, men jag förstår att det är stort. Alla svar är stora, och diskussionerna som följde blev väldigt bra. Ödmjuk blir man många gånger när man jobbar med dessa människor och jag slås ständigt av deras glada leenden när de förstått uppgiften man gett dem eller när de förstår hur fel deras svar blev men ändå kan bjuda på ett skratt åt sig själva. Ibland kan det hetta till ordentligt när man tror att den andre sagt något helt annat och då får man agera fredsmäklare, och lugnt och tydligt förklara hur det ligger till. Såna här dagar lever jag länge på, och tro mig de behövs.

Att vara på jobbet är lugnt om man jämför tillvaron med en tvärarg fyraåring som börjar dagen med att säga nej till allt, vägrar klä på sig och som inte har något annat intresse än att göra tillvaron svår. Jag kan inte annat än hoppas det är en övergående fas. Nu måste jag lägga på ved i kaminen och sedan blir det "Let´s dance" på tv.

Ha det bra där ute!