Lyckliga slut….

Alla har vi olika sätt att klara svårigheter i livet. Mitt sätt har varit att alltid försöka göra mitt bästa, kämpa på och tänka positivt. Det har alltid fungerat innan, i alla fall till en viss gräns men den här gången var jag tvungen att dra i bromsen innan jag ramlade över kanten. Ett läkarbesök resulterade i två veckors sjukskrivning. Att få sänka garden och erkänna sig besegrad var både skönt och skrämmande, då jag aldrig förut varit sjukskriven från mitt arbete. Att det var en läkare som sa åt mig att gå hem och vila hjälpte, för själv hade jag inte gjort det.

Har skrivit detta förut men det tål att upprepas; att jobba med människor kräver mycket och ger mycket tillbaka. Jag saknar mina elever och de arbetsuppgifter jag har, men kaoset som finns runtomkring suger musten ur mig och hur gärna jag än vill kan jag inte stänga av och tänka att det inte är mitt problem. Jag vet att jag inte är ensam om att känna så här, och just därför skriver jag om det här. Mitt förra blogginlägg lästes av många till min stora glädje och jag tänker fortsätta skriva tills någon faktiskt reagerar.

Vi har tagit emot flyktingar sedan 1987 i Sorsele Kommun, och ledningens föklaring till att det är turbulent nu är att det måste få ta tid innan omorganistaionen är klar, men sedan kommer det att fungera bättre. Om man hade haft en plan att utgå ifrån från första början hade vi kanske sluppit få flyktingar som ska bli beroende av andra- för att kunna få rätt bostadsbidrag, rätt hjälp med studiemedel och annat som hjälper till att få vardagen att fungera bör man få hjälp av någon som KAN de här sakerna. Om jag behövde hjälp från sociala hoppas jag vid gudarna att den jag vänder mig till har socionomutbildning…….

Jag är inte ute efter att smutskasta någon, det är modigt att anta såna här arbetsuppgifter utan erfarenhet eller utbildning men jag tycker att det speglar människosynen som finns hos ledande personer i kommunen. Hur noga är det egentligen, handen på hjärtat, kommunalråd, tjänstemän och politiker, hur våra flyktingar mår…….?

Lyckliga slut i filmer vill vi alla ha. Jag inser att de underbara människor jag lärt känna från hela världen kommer att lämna Sorsele, hur vackert de än tycker att det är och hur trevliga människor än är här, för de vill precis som du och jag ha ett jobb, en meningsfull fritid, en vettig utbildning och inte vara beroende av andra. Detta verkar just nu allt för långt borta för de flesta, och jag ställer in mig på att ta farväl av många.

Ha det bra där ute!