Inte som förr…..

,

Värmen får oss att smälta som glassar och det är helt underbart! Som vi väntat…..

Jag vet inte om det är ett tecken på att man blivit äldre, men jag har tänkt på hur mycket som förändrats  sedan jag själv var barn. Jag hade turen att växa upp med båda mina föräldrar i ett lugnt villaområde som kryllade av barn att leka med. Jag kan inte minnas att jag en enda gång hängde mamma i kjolarna och frågade "vad ska jag göööra?" Möjligheterna var oändliga och jag hade inte tråkigt många minuter. När jag ville leka med någon tog jag cykeln och drog i väg och kollade om de var hemma .När jag hade åldern inne tog jag handduk och baddräkt med mig och gick för att bada i badsjön med mina kompisar. Utan mamma och pappa.

När en av mina vänner berättade hur det var för henne när hon badade i ån fick jag mig ett gott skratt. Mamma stack ut huvudet genom fönstret ibland och ropade "Lev je?" (lever ni) och så länge de svarade var det ju lugnt, eller hur.

Nu har jag två pojkar på 5 och 7 år som växer upp i ett område med få barn och de får förlita sig på varandra mycket. Sjuåringen har till min stora glädje börjat vara med egna kompisar efter skolan, men innan han kan cykla till dem måste jag ringa till deras mamma eller pappa och höra om det går bra att han kommer. Fantasin vet jag inte vart den tagit vägen för det kan vara väldigt svårt att komma på vad man kan göra utomhus. Man har lust att säga "spring i väg och lek kurragömma, indianer och cowboys eller bygg en koja!" Men det är nog lekar ingen vet hur man leker längre?

När man ska bada ska barnen ha badringar, flytväst och flytkuddar runt mage och armar. Annars kan de ju drunkna. Visst är det bra att vi skyddar våra barn, men någonstans undrar jag om vi skyddar lite för mycket och servar dem med uppslag om vad de ska leka så de inte behöver tänka själva?

Låter säkert väldigt gammeldags, men jag tänker inte säga  "det var bättre förr". Det var bara annorlunda……

Ha det bra där ute!