Olika falla ödets lotter… somliga ser mer än andra

Jag satt på knä i rabatten i slutet av september. En ung dam kom fram och påpekade hur fina blad kan vara. Vilken färgprakt som finns i naturen. Hon heter Monika och går kurs på Vindelns Folkhögskola. De blad som hon hittar, lite här och lite där, pressas och torkas. Därefter läggs de i genomtänkt ordning, som ett konstverk, i en plastficka som värmebehandlas. Resultatet blir en vacker tavla gjord med mycken kärlek till naturen.

Hon undrade om jag kunde avvara några blad. Helt klart, de som uppskattar blad, de förtjänar dem också. Veckan efter, kom Monika in på gården. Alltid glad. Nu fick jag välja mig en av hennes skapelser som jag tyckte om. Det blev den med kronblad från Ölandstok.

Förunderligt så vackert det enkla är, om förmågan att se det lilla finns. Människor som Monika, sprider glädje. I dag, ringde det på dörren, det var Monika. Nu ville hon visa, en ny variant, det var höns och tupp fjädrar på ett vitt ark som sen var inplastat och värmebehandlat. Det är trevligt med spontana människor. På min hallvägg sitter två fjädrar från min förra tupp. Precis likadana som Monika hade monterat på sin fjädertavla.

Vilken tur, att hon åker buss dessa kursdagar. Det är väntetid i Granö innan anslutningsbussen Swebuss kommer. Tack vare det, så får jag en påminnelse om hur roligt det är med delad glädje. Vilken tur jag har, som kunde ge bort några kronblad och några höstfärgade jordgubbsblad.

Solsken då de som ser lite mer än de flesta.