’Att bli gammal…’ stod det på en gulnad lapp på gubbens kylskåp

Att bli gammal är förbannat, man kan inte säga annat.
Det är rent helvetiskt, osympatiskt oestetiskt!

Allting hänger, tunt är skinnet, trist är sinnet, svagt är minnet.
Munnen full av köpta tänder, bruna fläckar uppå händer.

Det är fel på hjärnkontoret, fast man ej tro´ret.
Själen gråter, tanken sinar, hjärnceller förtvinar!

Det är slut på erotiken, ingen vän i viken
ser på en med lystna blickar, kroppen värker, allting klickar

Reumatismen pinar låret, rakt och stripigt hänger håret.
Ögonlock som gardiner, ådror som serpentiner.

Huden en hop med rynkor, här och där med skrynklor.
Tvi, den lede, man vill kräkas, ingenting mer vill läkas.

Alla varor blir nu så dyra och man höjer jämt min hyra,
men inget mera bostadsbidrag, hur ska man överleva idag.

Ja, jag kan inte säga annat, allting är rent förbannat! /Okänd författare/

Gubben har gott om humor. Har någon levt nätt 65 år plus moms och läser från det gamla tidningsurklippet. Avslutar dikten med ett hjärtligt leende och konstaterar att det är väldigt så det stämmer.

Solsken på gubben, hans humor och kylskåpspoesi.