Min gode vän gentlemannen ringde vid dagen slut. Han var vid riktigt
gott humör. Lördagen hade varit kämpig, när lungorna stretat emot. Förtvivlan över att inte andas in tillräckligt med luft.

Han hade en önskan om att få uppleva känslan av att få lägga sig ner
i gräset.

En så enkel önskan. Det finns många som önskar både glitter och
glamor. Flera nästan tävlar om att slå in både dyrt och trendigt. Där
finns denne herre som allenast önskar att få ligga en stund på marken
och känna gräsets skira strån.

Jag kan se honom framför mig. Herrn har levt sitt liv vid Umeälven, där
vid slänten mot lillån, med utsikt mot Öhn. Där, mittemot de två över-
vuxna husgrunderna som troligen var boplatsen för Anders Johansson Backman och med resterna efter dess jordkällare, finns den suveräna
slänten. Som gjord för att ligga ner och känna doften av sommar och
allt som spirar.

Tänka sig, herrns önskan är gratis. Bara frågan om att ta sig tid, att
tugga på ett försommar färskt grässtrå och känna frihet. Jo men visst,
hur enkelt som helst, om man inte är 87 år och kroppen trilskas.

Herrn berättade om en gemensam bekant – Jerry – som ringt en signal
till hans mobil. Glädjen i att bli ihågkommen och få en historia berättad.
Det är de små tingen som ger livet mersmak.

Mersmak som att höra en gentlemans önskan en vinterkall kväll, där-
efter sitta vid min dator och botanisera bland bokstäverna. Det får mig
att fundera på mina egna önskningar. Jag önskar hälsa och vänliga
människor till mina barn.

Själv har jag önskat mig en ny Dremel. Jag är nog lite svag för verktyg.
Så det blev ett inköp av en Dremel på JULA.

Jag har inte herrns aktningsvärda ålder och saknar därmed 29 års er-
farenhet av insikten i vad som är förgängligt och saknar betydelse.

Solsken på herrn och hans enkla önskan

Min son fyller år i dag. 14 år blev det denna gång. Telefonen har ringt ofta idag, men nu ringde det strax före 21 och det var till mig. Jag blir lika glad, varje gång, jag hör denna röst ifrån 1922.

Ditt humoristiska synsätt ger mig glada tankar. Jag skriver upp dina "bevingade" ord. Du säger det du tycker. Nu undrarde jag hur din dag varit och får svaret att du var "öm in i öga efter all skidåkning på TV:n". Strax skulle någon komma med ett glas vatten så att sömntabletten lättare skulle sköljas ner.

Jag har fått det berättat för mig att du var en god skidåkare i yngre år. Du har på många sätt varit en kraftkarl. Din bror var också duktig på skidor. Tänk vilka tider som gått. Granö var stor som tävlingsort i skidor. Bilden härunder är tagen nedanför Alma och Karl Pers hem med utsikt mot Löjta och uppströms Umeälven. Många prisutdelningar har skett i Carl Carlssons hus på Västanå före Karl Persson och hans Alma flyttade in. En ansenlig prissamling finns från Granö IF tiden.

Nu ser jag inte riktigt vad Granö har tänkt sig.

Blir du, före mig till Sankte Per, så vill jag att du paxar en plats vid samma bord, som du får. Det är så många frågor. om gamla tider. som saknar svar.

Solsken på denne gamle man, som önskade mig en god natts sömn.

Hur har Vägverket tänkt vid kiosken, Elon och Loppis i Vindeln längs med Häradasvägen?

Vid första anblicken känns det bakvänt. Är det tänkt att man ska göra en u-sväng på Häradsvägen vid "Konsum-infarten" för att parkera på Konsums sida av Häradsvägen. Därefter en u-sväng i Skoaffärs korset för att återgå till färd söderut.

Adress till planlösningen, enligt Vägverkets "Centrum del 1"
http://www.vv.se/PageFiles/23618/29%20september/centrum%20del%201.pdf?epslanguage=sv

Någon sa att det är planerat för 26 offentliga parkeringsplatser. Men, utvecklingen vid kiosken, Elon och Loppis, känns mer som invecklad och på något sätt avvecklande.

Mycket med Solsken på parkeringsplatserna

Raggsockar är varma. Jo men visst. Jag fick låna en sock av den suveräne sockmakaren Maj-Lis oppi backen. Äntligen har jag klurat ut, hur man gör och Garngrossisten har ett mycket bra garn som innehåller 70% ull och 30% polyamid. Det kliar inte ens, luktar inte heller och är maskintvättbart.

I rena glädje ruset, så har jag nu fäst trådar och lagt det nionde paret till handlingarna. Min mor finns på ett sjukhem i Gamleby Småland och där ska allt märkas. Det blev små bitar av barkgarvat renskinn med inbränt namn fastytt på skaftet. Skinnbiten klarar tvättmaskin.

Solsken på Maj-Lis och raggsockar

Tacksamt att maten tillagas i Vindeln framgent och enbart ska transporteras en kort sträcka. Jag känner en viss tacksamhet till Bert Karlsson Skara och hans TV-kockar som hängde ut "kok och kyl" varianten på bästa sändningstid.

Mellanmålet är tillbaka sedan en tid. Tvätten ska ske där den blivit smutsig, det blir bra. Känner kanske en osäkerhet på hur den som bor vägg i vägg med "sköljen" ska finna nattro, eftersom det i huvudsak ska tvättas på nätterna. 

Det ska bli tid för den gamle och dess kontaktperson. Mycket positivt. Däremot förstår jag inte att  en medmänniskas nertecknade "livet sista CV" hamnade i dennes garderob.

Jag minns, när jag för många år sedan, fyllde i min fars sista CV. Han som gillat att lira fotboll, spela kort och satt en ära i att ta hand om sina barn. Far som förlorade sin mor 1918 när han var två år och därefter i stilla mak sett sina fem syskon tyna bort av TBC. Fick en styvmor, dottern till Skräddar Olle i Tegsnäset, som var lärarinna på Granö Gården. Denna Signe togs bort av TBC. Därefter kom styvmodern Lydia och hennes son John. Fars pappa sågade trävaror från tidig vår till sen höst. Samme man blev ihjälgasad av 1955 på Granö Såg & Industri AB av olyckshändelse.

Jag skrev om pappas tid som timmerbilsåkare inom Vindelns Bilfrakt, Petrus Johansson, Kuno Nystedt, Gurli Grönlund och fars enda syster, som levde ut ett helt liv. Denna Mia, var suverän på att sticka vackert mönstrade tröjor, på rundsticka. Mia var rapp i sitt arbetssätt och far uppskattade henne mycket.

Förresten så träffade jag på Marléne igår och vi kom att prata om hur far hade påpekat att det inte skulle vara "skickren" (mjölklumpar) i kornmjölsgröten. Heder Marléne, för att du kom ihåg min far och hans vispande på demensavdelningen Bäckebo, far dog 15 februari 1999. Att skriva den anhöriges sista CV är en sorg i sig, men jag slapp att hitta det i garderoben på sjukhemmets avdelning. 

Träffade en annan anhörig som hälsat på sin gamle. Den gamle hade frusit, det är något med värmen, eftersom det drar kallt. Två åldringar som jag känner, de upplever att det är kallt och känner kallras. Bägge bor på samma våningsplan. Den anhörige hade inte riktigt tagit till sig den gamles påpekande och fick dåligt samvete när det kom upp att det var fler som frusit. Drog sig dessutom till minnes, att det var likadant förra "hösten".

De som arbetar inom åldringsvården kämpar mot besparingar och politiska vindar. Det är inte enkelt för dem heller.

Jag hoppas i alla fall på att restaurang lokalen får vara kvar, det är en suverän samlinglokal.

Solsken på de som gör sitt bästa för våra gamla och inte lägger undan "livet sista CV"
 

Det finns en dikt om att bli gammal, där det beskrivs hur kroppen trilskas och skinnet hänger. Orden ringer i mina öron, när gubben beskriver hemresan från NUS med Taxi. Han var inte ensam, det var fler i Taxin, bland annat en annan äldre herre. Denne man hade en mycket trött kropp och svårt för att förflytta sig.

Taxin kommer fram till gamla tiders Tväråträsk. Cahuffören hjälper mannen ut. Då ramlar mannens byxor ner till marken. Chauffören drar upp byxorna och hjälper mannen in och ser till att han sitter på en stol.

Heder till den från Röda Korset som tog ut en rullstolsburen dam på frisklufts tur runt kvarteret. Det är kvalité. Livet är suveränt, men vi vet så lite om nästa stund. Från att vara en mycket aktiv 78 åring till att bli förlamad på kroppens ena sida, det är en svår förändring.

Livet på ett sjukhem är fyllt av träning och en mängd sociala intryck. Somliga är oroliga, några verkar ha det svårt och andra har funnit sig. Sjukhemmet heter Hagnäs-gården och samarbetar med en sjuksköterske utbildning. Kanske det inverkar på arbetsatmosfären som råder. Det är större genomströmning av arbetande personal. Ändå så verkar de lida av åtstramningar på samma sätt som andra sjukhem gör.

Det är inte länge sedan som mor var med på en ”extra vagant middag”. Jag hörde hur upprymd mor var. Det var gjort det lilla extra. Mors ”batterier” laddades extra i glädjen över den middagen.

Nu senast var det denne representant från Röda Korset som tog ut mor och hennes rullstol på frisklufts tur runt kvarteret. Vilket beundransvärt tilltag. Frisk luft är viktigt

Solsken på Röda Korsets representant och Hagnäsgården

Sjukhemmet Hagnäs-gården ligger 96,45mil från mig. Där finns min mor med sviter från en hjärnblödning. Jag pratade med mor och fick höra hennes glada berättelse. Glädjen över att hon fått se en välment ”julskyltning” nu då hon inte själv klarar av att komma sig ut.

Sjukhemmet hade gjort sin egen julskyltning och på gammalt manér dessutom. Bakom upphängt lakan var skyltningen dold. Så var det, för länge sedan, när julen började vid första advent. Vid ett givet klockslag plockas skynket bort. Det glittrar till, även i gammalt och slitet öga. Julen hör till de förhoppningsfulla.

De gamla blev bjudna på pepparkaka och ljummen glögg. Det var uppskattat.

Solsken på Hagnäs-gården i Gamleby.

Det är inte enkelt alla gånger att bli gammal. Gubben fortsätter att ta hem sin gumma. Hon åker färdtjänst och maken betalar vid hemkomsten. Det har gått upp en krona. Gumman har ett försynt, vänligt sätt och är samarbetsvillig. Det är bra för då är det enklare att ta hem sin livskamrat på några timmars besök.
Att bli gammal är en gåva. Det är tungt att gå uppför backen, men då man väl kommit upp, så är utsikten stor. 
Gubben har fint julpyntat och det är hemtrevligt. Röda gardiner har sonen hängt upp. Gubben är nöjd med sitt hem, men förundras över att hans gumma inte "ser" att det är julfint. Det strävsamma paret har en bra dag tillsammans och det är dags att återvända till Alma-gården.
Taxi Säfström kommer. Han ställer till pallen som insteg och skämtar med gubben när han hjälper gumman in i framsätet. Det är stort att vara vänlig.
Solsken på Taxi Säfström