Kyrkan slog vad…

Samegudstjänstens planering för den 2 mars stod på agendan. Intressant tänkte jag och gick till församlingssalen i Granö kyrka. Några bybor var före mig och en personal. Min farfar Karl Svanberg f1881 var hederskyrkvärd fram till sin död och min mor Lotten Wicksell har tjänstgjort som präst i Granö kyrka från 1990 och några år framöver.
Lotten döpte min äldsta dotter 1989-01-01 i samma kyrka och mina andra två barn döpte hon i Israel i Jordanvatten, trevligt minne. Granö kyrka är riktigt fin och mycket vackert belägen vid Umeälvens lugna vatten.
Tillbaka till samegudstjänstplaneringen. Några minuter innan utsatt klockslag så kommer att glatt gäng in. Trevligt att se den nye kyrkoherden och några till som tillhörde olika personalgrupper. De hade slagit vad om antalet besökare för kvällen och pratade lite hit och dit om vem som gissat närmast …
Vår Herre har det inte enkelt. Hans andemening och omsorg om sin nästa tar sig olika yttringar ibland. Hans bok används ibland så att det ter sig nästan oförståeligt mellan varven. Hantlangarna slår vad om besökandefrekvensen. Jag är med i Svenska kyrkan, men någon trogen besökare är jag inte. Slår dessutom vår Herres personal vad, ja, då tror jag det har gått för långt…
Jag har förmodat att jag kan hitta tröst och förhoppning i vår Herres boning. Fast jag kan erkänna att jag känt mest fridsamhet när jag besökt pappas grav. Visst var det svårt när far tog steget in i grådalen, ibland kunde jag sälja honom för en grynvälling. Men åren med honom vill jag inte ha ogjorda, hur svårt det än var.
Så jag fortsätter att besöka graven.
Vadslagandet tror jag är fel variant för att öka antalet besökare. För att öka antalet besökare så tror jag mer på intressant och innehållsrik gudstjänst. Jag påminns om ingenjören ifrån Luleå stift som kom till Granö kyrka för knappt ett år sedan. En suverän talare som var intressant att lyssna på fast han ibland drog siffror. Visste jag att han skulle komma ner och tala, jo men då måsta jag bara dit för att höra på honom.

Solsken på den som lyckas ge hopp och förtröstan till oss vilsna.