…framåt 1 juli.
Fick ett lägenhetserbjudande igår som är helt i enlighet med mina önskemål. Relativt nybyggd, lagom stor för oss med ett gemenskapsrum istället för traditionellt vardagsrum och kök. Lokalisering? Öst på stan.
Sedan yngsta sonen numer är inskriven på Minerva och hans lillasyster fortfarande går på dagis känner jag inget större intresse att fortsätta bo på Ersboda. Så många sorger följer i dessa års fotspår.
Enda problemet är väl att jag med allra största säkerhet kommer att möta motstånd om jag fattar beslutet att tacka ja.
Har drömt en massa vackra drömmar inatt om det nya fina fantastiska området där aaaalla grannar respekterade varandra och hade fina grillfester. Haha, vilken dröm! Det är ju sådant jag vill komma bort ifrån. Ju mindre grannkontakt desto bättre. Ja, tack och amen.

Jaja, ska prata med min syster, åka och titta på området. Prata med resterande familj och sedan fatta ett beslut. På söndag. Ja, det ska jag.

Nu ska jag fira födelsedag.

Hasta la vista…..Baby!

Är det konstigt om man blir lite lätt scizofren? Ena sekunden, på med långbyxor, t-shirt och munkjacka. Vid nästa blick ut genom fönstret lyser solen och munderingen man iklätt sig passar inte nå´mycket. *suck*

Ännu en söndag där baksmällan kanske borde ha behandlats men så är inte fallet. Istället har man som skötsam tråkmåns haft en lördagskväll i lugnets tecken. Ännu en gång har frågan poppat upp i huvudet om det är så här jag vill ha det eller om lite mer fart och fläkt är att eftersträva? Nåja det visar sig väl framledes. Den här midsommarhelgen blev i alla fall lugn.

Fick precis ett telefonsamtal från min käraste vän boendes i Skellefteå där jag v.29 blev inbjuden att med småbarnen komma och hälsa på samt vistas på deras sommarställe och det tackar jag verkligen inte nej till. Så många ljusa sommarminnen som det stället fört med sig. Det känns dessutom skönt att ha något inplanerat under sommaren. Försöker ju med stor ansträngning att leva en dag i taget men behärskar det inte riktigt utan vill gärna planera dag ut och dag in. Det här får bli ett mellanting. En vecka planerad, resterande öppna och med husvagnen i fokus. Ja, tänk så boooooring man blivit. Hänga på en husvagnscamping tillsammans med andra semestertok! Iförd shorts, med barnen studsandes runt en är det faktiskt inte så dumt. Bad, sol och trevliga människor gör också sitt till.

Nåja, söndag on my mind. Hälsa på någon och se film kanske? Ja, så får det bli.

Ha en skön söndag alla!

Sov som en stock till strax efter elva. Tror jag tar igen alla tidiga mornar när man sömndrucket raglat ur sängen och önskat att ens barn var lika morgontrötta.
Gårdagen startade uselt med det skitregn som föll från öppen himmel och förstörde alla planer på ett trevligt midsommarfirande i Klabböle. Istället åkte jag ut med sällskapet jag firade midsommar med till mor och far samt bror och brorson. Väl där lättar molnen och solen släpper igenom sina strålar så dagen blev riktigt härlig. Tårta och kaffe inmundigades i uterummet medan barnen sprang omkring och lekte.
Satt och funderade på när man senast ägnade sig åt en ’blöt’ midsommar som då inte innefattade regn utan sprit och jag kom inte ihåg sist. Nästa tanke som kom var, är man en riktig fossil eller har jag helt enkelt mognat och vill ha något annat på en midsommarafton?

Eftermiddagen gick och middagstid infaller. Min fd. man grillade åt mig och barnen den godaste fläskfilé man kan tänka sig och en potatisgratäng med västerbottensost och vitlök serverades till. Jag kan bara säga att jag blev ordentligt mätt. Ytterligare kan sägas att jag är så enormt glad att jag fått en sådan god vän i honom. Han är verkligen guld värd, kan nog inte säga det nog många gånger. Men om du läser det här så vet du!

Mina värden är inte bra just nu. Fick besked dagen före midsommar och det gjorde mig orolig. Är tvungen att hålla mig i närheten av sjukhuset och hoppas på att det ska vända. Orkar inte med en vända till i helvetet för det är väl det närmaste man kan komma när man ska försöka sätta ord på min sjukhusvistelse. En tripp till helvetet och tillbaka. Personalen och dess avdelningsföreståndare borde söka nya jobb och inte inom omsorgsbiten utan snarare på volvo där man inte behöver ta hand om sorgsna själar utan kan skruva i en mutter så är det klart!

Mötte nämligen den läkare som nog i det närmaste var det enda ljuset i tunneln under vårdtiden på konsum i Holmsund av alla ställen. Vad jag kunde snappa upp innan jag blev utskriven var att hon var i princip utmobbad på avdelningen av personalen. En sjuksköterska var i det närmaste diabolisk och har gått under smeknamnet Diablo av en enda anledning, hennes uttalanden om patienter samt sitt handlande mot denna läkare.
Hursomhelst hade hon bytt avdelning av detta skäl att hon inte orkade med att jobba i motvind, vilket är en otrolig förlust för de stackars människor som sitter inspärrade eller frivilligt är där.
Tyvärr fortsätter hetsjakten och nu var hon inte säker på om hon skulle orka stanna kvar utan funderade helt enkelt på att lämna Umeå.

Visst är det väl ändå helt otroligt???En arbetsplats som riktar sig mot psykisk omvårdnad där pågår detta! En människa som vill rikta sitt krut på patienterna och som anser att god patientkontakt är viktig blir motarbetad? Inte så konstigt kan jag tycka efter min tid på denna klinik. Personalen VILL ha så LITE som möjligt med patienterna som möjligt. Det enda som det funderades på var lunchrast, fikatider och hur de själva bäst kunde tillfredställas. Var man frågvis och ville ha uppmärksamhet var man jobbig. Tro mig. Jag var en ’pain in the ass’!!! Så mig kommer man att minnas. Att det sedan gör så att jag aldrig mer kan insjukna här i Umeå av rädsla för vad de kan göra med en är väl ohyggligt?

Nåja, det här var väl inte vad midsommardagen skulle handla om men så blir det.
Lite tankar som var tvungen att få komma ut och bearbetas.

På återseende!

Idag är det yngsta sonens sista dagisdag. Till hösten börjar han sexårs på Minervaskolan. Dagen till ära bakade jag en chokladkaka som ska serveras i eftermiddag då dagisfesten äger rum. Hans ena storasyster samt lillasyster kommer att vara med samt storasysters mamma. På väg till bilen började det hagla så modet sjönk kring förhoppningen om fint väder. Nästa hack på negativa skalan var ösregnet som kom under förmiddagen. Nu tittar däremot solen fram mellan molnen och hoppet lyckas stiga en smula. Vi behöver kanske inte frysa ihjäl och bli dyngsura.

Förövrigt så bokade jag in en ny tid hos min tatuerare som är fantastiskt duktig. Trodde i ärlighetens namn inte på mina vänner som är gaddade, att det blir som ett gift. Nu har jag något att se fram emot under min ledighet.

Tänk så snabbt humöret svänger egentligen. Gårdagen var urkass medan dagen idag är rätt okej. Tänker åka ut till mor och far i kväll och umgås med min bror som har sin son på visit. Äta gott och bara vara tillsammans med småttingarna. Sista helgen på ett tag med dom så jag ska försöka njuta barn för att sedan se vad som händer under min lediga tid. Det känns bara spännande. En tid till sig själv med allt vad de kan föra med sig.

Ha en skön fredag!

Tänk att vissa dagar känns det så. Oavsett hur många människor det finns runt omkring en. Idag är den sådan dag. Inget känns särskilt roligt det mesta går i snigelfart. Hjärtat ömtåligt och sårbart. Givetvis upptäcker jag då saker som gör mig osäker och ledsen. Idag är det jobbigt att leva och det tycker jag inte om. Efter det jag genomgått under det sista året så vill jag bara vara lycklig, slippa känna ångest över saker som så länge varit avslutat. Tyvärr måste jag skriva i gåtor men måste få ner det här på pränt så att jag inte glömmer bort det.

Det är alltid bra att sätta upp livsstrategier men det är så mycket svårare att följa dom. Men mitt sargade hjärta ska definitivt inte sargas mer nu. Så det blir inga högtflyende strategier. Enbart enkla livsvillkor där JAG måste lära mig att stå i centrum för mitt eget liv. Tyvärr skitsvårt i mitt fall. Hur kunde det bli så svårt?

Sedan ringde sjukgymnasten idag och ville boka in ytterligare en tid inför mitt återinträde i arbete. Jo, ni läste rätt….jag ska börja arbeta i höst. Spännande, med skräckblandad förtjusning deltar jag i undersökningar och möten med läkare mm. Det är så mycket som ändrats på relativt kort tid. Jag lever ensam igen, ska börja arbeta samt återta min föräldraroll gentemot mina barn. Det kan låta enkelt men när man varit under isen och sjuk ett så långt tag som jag varit är det mest uppenbara för de flesta jättesvårt för mig.