…vem ska döma dig, du eller Gud?
En liten tanke man kan bära med sig. Är man som människa kapabel att själv, ärligt, bedöma sina handlingar och rättfärdigt rannsaka sig själv?
Är Gud eller en högre makt det yttersta instrumentet att döma?
Med dessa tankegångar kan man ju vända sig mot de flesta religioner och de religioner som lever som de lär där reinkarnation är en del av livet så måste det vara det lämpligaste att praktisera om man strävar efter att döma sig själv. Men vad vet jag?

Här lyser solen, Danko Jones i högtalarna och kalas för släkt och vänner är på tapeten. Sonens sexårsdag firas i efterskott så här har tokstädats undan alla flyttkartonger och annat löst som jag börjat ta tag i inför flytten. Tiden går ju som bekant fortare än man tror och snart är dagen D här. Det ska bli riktigt skönt måste jag erkänna. Ja, jag har sagt i en tidigare blogg att det är rätt ok på Ersboda, men, saker ändras. Jag har förändrats.

Ta det lugnt, stressa inte i onödan. Det tar så mycket energi. Istället för att reta sig på saker man inte kan påverka så vänd inåt. Var snäll mot dig själv.

Tills dess…

…fyller min älskade son sex år. Dagen har ägnats åt diverse olika saker. Ringt runt i en del ärenden. Handlat en massa gott till i morgon, jordgubbar bl.a som sonen älskar passionerat. Bjudit in mormor och gammelfarmor på fika samt en granne. Sonen får även bjuda sin lekkamrat på andra sidan gatan tänkte jag. Det låter säkert som en vissen tillställning men faktum är att hans stora kalas inte kommer att infalla förrän om en vecka då alla kan komma. För att han inte helt skulle bli utan gäster bjöds några stycken ihop.
Förra veckan då hans pappa fortfarande hade semester åkte vi ned på Star Wars utställningen i Ö-vik som en del av hans födelsedagspresent. Där fick han filma sig själv medan han slogs mot lillasyster i Jedi-utstyrsel samt fotografera sig, också med lillsyrran. Det var uppskattat av honom och även av oss andra. Eftersom mina båda söner varit urbota Star Wars romantiker har jag inte helt kunnat undgå att färgas så det var riktigt roligt att se de olika sakerna som varit med i filmerna.

I kväll blir det tacos med hans pappa eftersom han jobbar kväll i morgon och vi inte kan äta tillsammans då. Lillasyster kommer hem i eftermiddag då hon hälsat på farfar sedan i söndags. Hon har varit hett efterlängtad av storebror och mig.

Så…Minikalas i morgon och resa bort på fredag.

Skön avslutning på veckan blir det.

…saker man gör i livet som man ångrar.
Min skilsmässa med de yngre barnens pappa är fortfarande ett sårskorpa med ytterst svårläkt yta. Många nätter har gått åt till att grubbla tänk om jag inte… Har dock lärt mig under det senaste året att för mycket huvudbry inte heller är att rekommendera. Saker händer och kan i vissa fall göras något åt. Aldrig ogjorda men man kan göra saker som förändrar och leder till andra utvägar än det som gavs från början.
Under det senaste ett och ett halvt året som det nu gått sedan jag insjuknade rejält så har många saker hänt som jag aldrig kunnat drömma om skulle inträffa. Saker som gör vansinnigt ont och som de flesta VÄNNER stöttat och respekterat att jag helst försöker ta tag i på egen hand. Har jag däremot bett om hjälp eller stöd har den infunnit sig snabbt.

I min fantasivärld får jag väl lov att kalla det när den så hårt blivit söndertrasad…Min tilltro till världen och människan. Hursomhelst i den världen har jag trott att högt utbildade personer med fin examen och jobb med trasiga människor går att lita på. Men ack…kanske är de de värsta ibland oss??? Att vara rak och inte böja sig för något är inte uppskattat har jag förstått. Det leder till utanförskap och ensamhet. Eller så kanske man effektivt rensar ut sådana man inte vill ha i sitt liv? Något mellanting är det nog. Hursomhelst har jag insett att lekar med påklistrat fejkleende inte är något för mig. Jag är hellre ensam och ompratad än med i en sådan krets där man lever sitt liv på det sättet.

Sedan jag fått sjukdomen under kontroll har jag dock lärt mig att välja mina strider och det enda jag strider för just nu är min familj. Vad som händer i min familj och runt den är något som bara rör oss. Tyvärr har inte detta kunnat vara möjligt då jag litat på personer som sedan fört saken vidare. Ett svaghetstecken eller karaktärsavvikelse är det sannerligen och när något sådant händer knyter man saker hårdare till sig och öppnar sig enbart till andra familjemedlemmar har jag lärt mig.

Hursomhelst är jag glad idag. Mina barn har kommit hem och vi har en skön semester framför oss. Många roliga saker händer tillsammans med vanliga människor.

Vuxenmobbing. Det kan medföra magkatarr och andra krämpor. Framförallt är det tidskrävande att ständigt övertyga andra människor om den mobbade personens fel. Det är faktiskt enklare att titta på sig själv och sina egna felaktigheter och försöka göra något åt dom. Kanske är man älskarinna åt någon och går runt med en livslögn där man lever skitigt som det faktiskt är. Gör något åt sådana saker så kanske magbesvär och annat blir bättre och tänk så skönt för den mobbade att faktiskt slippa häxjakt?

Söndag hela dagen. Främmande på ingång. Packning står på schemat. Härifrån kan jag inte komma fort nog.

…i köket för att kunna spionera på sina grannar, visst låter det fruktansvärt? För jag menar….För att inte missa något på vare sig tv eller vad som händer på gården man bor på låter väl lite sjukt. Jag hade kunnat förstå det om människan som anser sig vara helt felfri och perfekt erkänt att h*n inte har alla hästar hemma men så är ju inte fallet.
Att alltid veta det mesta om alla måste vara oerhört uttröttande att ägna sig åt. Man slipper i och för sig tänka på sina egna fel och brister.
Sen ska man gud bevare sig se upp med att komma ihop sig med människan som jag tyvärr ha gjort för då börjar en hetsjakt och förtalskampanj bakom ens rygg. Jag har erbjudit mig att prata med människan, till och med bett om ursäkt om jag gjort något som sårat men ej fått någon respons. Istället har jag nu fått höra av andra grannar vad som sagts och framförallt vad som gjorts!!! Jag må ha ett hett temperament men det har minskat avsevärt sedan jag började med den nya medicinen. Men det som jag fått höra gör att jag ALDRIG och då menar jag ALDRIG att hädanefter vika mig, eller gå personen till mötes. För istället för att prata med mig har personen gått runt till människor omkring mig.

Under min sjukdomstid har jag gjort många dumma saker och det dummaste jag gjorde var att tro att denna människa var en vän. Jag borde ha lyssnat på de människor som står mig nära, dvs mina äldsta barn och andra nära vänner som sa att människan inte var klok. Tyvärr är jag hårdnackad och gjorde alltid som jag ville utan att ta hänsyn, vilket som tur är har ändrat sig rätt väsenligt sedan mitt nya liv infunnit sig. Idag kan jag känna att där jag befinner mig i konflikten med denna människa är att jag är inmålad i ett hörn. Så det som jag drivits till under denna period är mer eller mindre påtvingat och något jag inte kunnat säga nej eller stå emot pga den sjukdom jag har.

Och ni som läser undrar säkert varför jag skriver det här och tyvärr är det inte riktat till någon annan än denna person som är helt fanatiskt galen och vet allt om mig och min familj. Jag ber dig att lämna min familj och vänner ifred eftersom du inte har tillräckligt med stake att kontakta mig personligen!!! Du har bränt dina skepp hos mig.

Catharina

Vilken dag! Stillsam morgon med frukost och kaffe hos exet. Efter att ha pratat med familjen bestäms att vi alla ska mötas ute på det sedvanliga badet för en dag med trevligt umgänge och sol. För vem vet? När solen tittar fram igen?
Sagt och gjort packar vi in oss i bilen och tursam som jag är följer jag med exet och barnen så transport och inträde blir jag bjuden på. Tack snälla!
Väl där ser molnen skrämmande mörka ut och mycket riktigt efter bara en stunds badande (där jag själv sitter och huttrar i en solstol då jag klassas som badkruka) börjar det droppa. Jag har nog aldrig sett en snabbare sorti bland badgästerna. Sedan öser det plötsligt ned från öppen himmel så vi samlas hos mina föräldrar och tar en kopp kaffe tillsammans så barnen får leka lite. Efter någon timme färdas vi hemåt. Vad händer? Jo, titta solen lyser igen!
Trevligt förvisso för mig som ska sitta på bio hela kvällen…..eller var jag ironisk? Kanske lite.

Hursomhelst var dagen inte helt förstörd då jag träffade både min syster och bror idag. Det är alltid trevligt att munhuggas lite.

Nu är det dags att skynda sig däremot. Ska närvara vid mingel och annat skoj före filmen Mamma Mia! Hoppas innerligt på en bra film som ger valuta för tiden.

Ha en skön fredag!

Och grått sinne. Igen. Dessa svängningar tär på både intellekt och samvete. Natten har ägnats åt grubblerier hit och dit. Och faktiskt så fick jag tillslut ro inuti! Saker jag måste förändra hos mig själv försöker jag så sakteliga börja ändra idag, samtidigt som lägenheten börjar rensas.

Jag tog lägenheten. Flytten ligger visserligen en bit bort men det är nog bäst att för en gångs skull börja i tid. Den nya lägenheten är 15 kvm mindre så jag måste tänka till ordentligt kring vad som ska med och inte.

Just nu är det orosfladder kring flytten för det är ju ett projekt man gärna är utan. Men när jag vant mig vid tanken blir det nog bättre och nattsömnen blir också förbättrad. Jag har en tendens att ligga och oroa mig alldeles i onödan för saker som egentligen är konstanta. Kontentan av allt är hursomhelst att jag är överlycklig över mitt beslut. Att komma ifrån den lägenhet jag bor i nu är positivt som bara den. Här har alltför många sorger passerat. Man kanske kan se det som en flykt och till viss del är väl det sant men jag har kastat in handduken för jag orkar inte mer. Om ni visste hur denna gård fungerar och de historier jag har på lut så skulle ni också flytta så fort ni bara kunde.

Jaja…

På fredag ska jag vara hundvakt samt gå på galapremiär för Mama Mia. Det blir jag som ska recensera den och det känns roligt.

Ha en riktigt skön onsdag, tror de grå molnen börjar lätta!