…en sån där som hotar att sluka en med hull och hår, uppta hela ens tankeverksamhet där ältande om och om igen brukar vara det som det resulterar i.
Förra veckan startade jag en E-kurs i Mindfulness. För att utveckla mina kunskaper och för att fräscha upp det jag lärde mig under våren 2011. Givetvis mycket lägligt då man tenderar att nå botten i sina tankevirvlar.
Så jag inventerade… Kropp, känslor, andning och kunde därefter stilla konstatera att jag än en gång får göra om, göra ändringar så att det blir rätt i mitt liv. Hur andra människor väljer att leva sina liv kan jag än en gång absolut inte styra eller ens försöka få till en förändring kring. Så att istället för att fortsätta stånga pannan blodig i upprepade försök att göra mig förstådd så väljer jag att vika åt sidan, ge plats för annat i livet. Kanske nya fruktbara relationer där givande och tagande är vardagsmat istället för att den ena parten går runt och känner sig utnyttjad och som en sämre sortens människa som bara tas till då det finns något att hämta…
I morse gjorde jag några förändringar…. fick ett sms som fick mina tårar att flöda fritt i köket endast i hundarnas sällskap. Det var skönt… att gråta. Det får så många spänningar att släppa. Önskar jag kunde ha ett mer avslappnat seende på det här med tårar och vad de ska vara bra för, men det kommer väl.
I övrigt händer inte så mycket hos oss som jag vill gå in på i min blogg än så länge. Det som händer denna dag är att jag i egen hög person hamnat till sängs med 39 graders feber, ont i halsen och tät näsa där nysningar kommer med jämna mellarum. Jag har helt enkelt blivit sjuk. Kanske kroppen försöker säga något till mig i stil med… "Hörru! Catharina! Ta och stanna upp ett tag!" För det har varit dagar nu med en mängd händelser som gjort att jag flygit och flängt.
Kroppen är skör för mig. Det som är mest sårbart. Fungerar inte den så blir resten av min person rätt halvtokig om jag inte är uppmärksam… Jag har förvisso löst vissa rastlösa delar genom att ägna mig åt målning, blommor och att vara ute i stugan. Men nu har det gått längre än så och jag måste än en gång lyssna mer uppmärksamt på de signaler kroppen vill förmedla till mig.
Jag har bland annat målat denna skylt! Inspirerad av en ytterst bra bloggare på vida webben, tillika vän på facebook. En dag kanske vi får ses… det vet bara framtiden. Snart finns den i hennes och sambons hem… kanske på en vägg där den syns och påminner om att vardagskärlek är tusen gånger bättre än hastigt uppflammande passion som falnar och dör lika snabbt som gnistan tog och flamman uppstod.
Jag och Herr Effektiv värnar om just detta. Att finna stunder för kärlek i vardagen. Genom att lägga oss tidigt, ägna lediga dagar med varandra och inte flänga en massa, lägga oss samtidigt och småprata tills han somnar.. medan jag själv ligger och känner en hand på min kropp någonstans och blir lugn av hans närhet.
För jag har lärt mig en sak under årens gång. Livet är inte en fest hela tiden. Kärleken kan inte ligga på topp dag efter dag utan att vardagen tränger sig på och tar över. Det är då man måste ha hittat sina redskap att ändå känna det där speciella bandet mellan varandra… Där jag tror starkt att kommunikation kommer in. Så… jag fortsätter att lära mig kommunicera utan att kasta saker runt omkring mig och skrika, hoppa och slita mitt hår. Det går framåt och vi är i en harmonisk period. Det är oerhört skönt. Så jag hyllar vardagen med allt vad det innebär i strukturella lösningar.. Det är sånt som gör att det blir hållbart på lång sikt… förhoppningsvis resten av vårt liv…
Sedan har jag ju ägnat min sommar till många loppisbesök. Denna bild är från den senaste loppisrundan! En helt underbart fantastisk sådan! Vi fann så oerhört mycket av sånt jag gillar, som Herr Effektiv gillar dessutom. Så vi har nu möbler till våra dubbla boenden. Jag räknar dagar, minuter tills vi får sätta nyckeln i låset på vårt lilla hus ute i Spenaten och inte bara för att ställa in saker, utan för att kunna låsa om oss…Tända brasan och börja fixa inomhus. Jag önskar att hösten blir lång och snöfri så vi hinner det vi skulle vilja hinna… Men om vi inte gör det så är det ok det med. Då gör vi det i vår och nästa sommar.
.jpg)
Här kommer två bilder från vår nya soffhörna här inne i stan. Nästan helt uteslutet möblerat med loppisfynd, Blocket-fynd, arvegods och annat som vi tycker är fint.
Stringhyllor, gamla fina orange tidskriftsamlare till mina matlagningstidningar och Retro-tidningar…. Herr Effektivs farmors gamla tavla i textil… Min farmors fina tyg som fått bli till kuddöverdrag i soffan och de fina gamla vaddtäckena jag fann på en loppis…. Det blev så mysigt. Främst för att HELA familjen ryms… i samma soffa på samma ställe, samtidigt.. Så fredagsmys inne i stan under vintern är inte några problem, snarare längtar och ser vi fram emot dessa.
Vi har skördat årets potatisssådd… Det blev många fina och ytterst goda potatisar.. För inget smakar så gott som egen upplockad potatis. Till och med yngste sonen äter av den! Det är inte illa då han avskyr potatis i vanliga fall.. Men är man med från sådd till skörd kanske det gör skillnad i hur man ser på sin mat. Vad vet jag?
Lite om inget.. Men det är mina ord, om mitt liv. Jag bäddar ner mig i sängen för i kväll… Med en alldeles livs levande värmeflaska..eller värmekudde…
En rätt rolig plats han valt att lägga igen sina små lurviga ögonlock… UNDER mitt sängbord….med mitt skrev som huvudkudde! Hahahaha.. tur han inte är medveten om sånt… och att jag inte bryr mig.
Tack och hej!
.jpg)
Senaste kommentarerna