På Julen ska man…

Av , , 1 kommentar 5

 …vara glad och lycklig. Le med nyblekta, korrekta tänder och välfriserat hår med senaste snitt på det av modeindustrin för säsongen bestämt är "the shit to wear". Ha rödkindade barn med perfekta leenden, så välartade att man nästan vill be dom gå ut och göra något kriminellt så att idyllen raseras en smula… Där de artigt niger, bockar och tackar för de fina nya tjocksockorna i ett av de mjuka paketen de fått av tomten för nitiskt välartat beteende under året.

Man ska leva i ett lyckligt förhållande där maken på julaftons morgonen håller fram ett litet paket med rosa snören där föregående års diamantring bytts mot en allt större i Hallbergs stjärn*eller vad fasen*serie*den nu heter* i takt med att gubbens olater växer. För egentligen är det en muta från makens håll….för att kunna fortsätta med ett beteende som inte är så hållbart men kan tystas ned…

 Släkt och vänner samlas i ens gigantiska fritidshus på landet där det dukas upp med all sköns gott och inga tårar *gud nåde* fälles där! Inga *Tomten är far till alla barnen* incidenter inträffar heller då inga par så långt ögat når i skaran samlade människor, *gud nåde igen* har genomgått skilsmässa med oordnig i leden….

….och där vaknade jag upp med ett ryck ur min brännheta hjärnas bryderier.

Decembermånad har i min verklighet startat med kaos och oordning i leden. En kär vän blev inlagd på psykiatrin i samma veva som min älskade dotter började må dåligt av att samma lysade "slaktarmaskin" inte gjort sitt jobb och följt upp hennes medicininsättning ordentligt, där jag på grund av gamla minnen och besök på skithuset startade en gammal ovän, panikågesten, igen. 

Så det har rullat på… Ömsom i 190 knyck där det varit ett myller av serpentinvägar på hjärnkontoret, för att få soppatorsk i nedförsbacke och hamna i världens motlut. Där jag tappade kontrollen för en stund och hängav mig åt ett mycket välkänt och ej så bra "terapisession", shoppingspreen…. Där jag stått som en gammal alzheimertant inne på butiker och dreglat ööööööh…..köpt saker, glömt för en stund och sedan sprungit ikapp med panikångesten efter en stund. 

Många kära vänner, bekanta har försökt få mig att förstå att jag själv bestämmer över denna av alla månader mest sataniska för mig. Där jag i god tid hinner börja varva över julklappar, sörja över hur jävla misslyckad jag blev att inte kunna hålla ihop en familj hela vägen, där även min värk gör sig påmind och hindrar mig från att göra de saker jag vill. 

Så under föregående helg fick jag nog av mig själv. Verkligen – NOG!!! Mitt i stress över älskade 15 års födelsedagskalas där min ångest gav uttryck av andnöd, där jag med sammanbitna käkar hackade fram till sonen att jag var tvungen att åka ut…. För att andas…där han blickade på mig med sina klarblåa vackra ögon, nickandes att han förstod…där även mitt andra vattentäta plåster, min brunögde son nickade ikapp och förstod vad som var i antågande… 

…så där satte jag mig sonika i mitt stora slagskepp till bil.. älskade Chevan och rullade ut tillsynes mot okänt mål. Så jag åkte och hämtade ut två paket av onödigt shoppande för att sedan ringa en kär vän jag återupptagit kontakten med för att tigga till mig en kopp kaffe. Så när jag väl satt i hennes trivsamma kök av allsköns retromöbler och drack kardemummakryddat kaffe och smakade på go’saker inför julen, insåg jag, detta är ohållbart Fru Alperud!!! Detta håller inte! Du vet EXAKT vad som orsakar detta! Du är i allra högsta grad ansvarig över ditt beteende!!! SKÄMMES TAMEJFAN!!!  (för det går att skälla ut sig själv i skallen, jag lovar)

För det är inte ok. Att år efter år starta upp ett gammalt välkänt beteende, "bara-för-att". Bara för att förr-förra-julen sög rent utsagt fetpung och förra var rätt ok, men då utan barn, så är det inte något som säger att denna kommer att bli misslyckad. Nähäädu! Denna jul kommer att bli helt fantastisk och magisk! 

För när jag klev in igen hos Familjen Särpräglade så satt mina föräldrar i köket och småpratade med min älskade, avgudade man. Min äldsta dotter hade sms:at säkert 10 gånger utan att jag uppfattat det och stod rätt var det var i hallen, där min älskade svärson också ett kort tag därefter stormade in för att säga hej mellan sina körningar som taxi-chaffis (jag beundrar verkligen min dotters pojkvän)…..

…allt detta sammantaget fick jag inte riktigt ihop den eftermiddagen. Men det som betyder ALLT för mig är min familj. Min dotter som äntligen är åter i mitt liv och det fina bihang hon fört med sig, pojkvännen (en yngre kopia av Herr Effektiv), de fyra underbara högt älskade barn som bor här hemma, han jag älskar högt, heligt och för evigt, samt mina två små pälsklingar.

I år firar vi 20 personers jul ute i Obbola i mitt föräldrahem. Jag har köpt färdigt julklappar och de tilläggskompletteringar som ska göras är inte många. Hyrt sällskapsspel så det räcker hela lovet. Köpt ett pussel till mig och Herr Effektiv att syssla med då vi har tid över då hans ledighet över jul sträcker sig i hela tre veckor!! Helt magiskt kan man tycka, i alla år helt fruktansvärt för mig… Jullov har varit likamed brytandet av rutiner och en massa oändliga dagar att fylla med barnen i ensamhet då jag valt isolering i många år. 

Men 2010, detta underbara nådens år, träffade jag min älskade man. Vi firar 2 år om några dagar och det bara växer sig starkare och vackrare. Detta nådens år 2010 som har gjort att hela mitt liv ser annorlunda ut idag. Där jag har en familj jag älskar över allt annat och som faktiskt älskar mig tillbaka precis som jag är med alla mina fina egenskaper, de mindre smickrande, och adHd-egenskaperna som så många gånger ställt till mitt liv och fått mig att känna mig knäpp och annorlunda. Men det är slut med "det gamla". Det finns en morgondag, den jag inte vet ett skit om, det finns idag och det som jag vet. Allt annat är rätt oviktigt. 

Så…. på julafton ska jag vara glad (om jag vill), titta på alla församlade och glädjas med barnen då de öppnar julklapparna, le lite i smyg om de suckar över sina mjuka paket,ha överseende med missnöjesyttringar kring det, smutta glögg och småhånglas med kärleken i köket då ingen ser, krama min älskade StorSessa med Pojkvän, fälla en tår över att StoreBror, min äldsta son fattas oss, men vi bär med oss dig i alla lägen, för du är älskad, något så djävulskt!!! Jag ska krama min älskade lillasyster lite extra då vi tyvärr ses alltför ofta…det blir lätt så då båda har stora familjer med oändligt många sysselsättningar till vardags, försöka att förutsättningslöst umågs med de jag känslobrottas med och än en gång försöka bygga nya broar, spela sällskapsspel i gemenskap istället för att alla häckar framför tv eller dator. Ta emot lillgängets far lite senare på julaftonskvällen eftersom hans nya kärlek åker till sina föräldrar och firar jul då han själv har den oturen att jobba denna julhelg. Gå en promenad med hundarna och hålla kärleken i handen under tiden utan att känna stress… Det är vad jag siktar på denna jul. 

Ännu en skolavslutning har markerats av på lillgängets resa genom skoltiden. Med alldeles ljuvligt sköra ljusa röster har barnen sjungit i harmoni de många sånger de övat in med ett förfärligt gnäll från kidsens håll *medan jag sitter och tänker att det var värt varenda övningsminut*. För i år är allt ok. Jag har nog aldrig en jul hittills kunnat slappna av tillräckligt för att höra barnen sjunga…. Det har varit ett stända kakafoniskt brus i min hjärna dessa tillfällen. 

Så till den grad har jag slappnat av så att jag till och med fällt en tår under sonens luciauppträdande i skolan då det var så förbaskat fint.

För att inse igår kväll efter att jag besökt en nyöppnad frisörsalong, där det var sådan ro och harmoni… ungefär som att vara hemma, brast i tårar över min äldsta sons frånfälle då vi pratade lite om en tatuering min äldsta fina mogna dotter tatuerat som hyllning till StoreBror, att jag är fan så hel inombords. Jag kan titulera mig fullständigt frisk i psyket. Varför? Jo! För att jag sett tårar som svaghet i hela mitt liv. Jag har varit stenhård yta utan sprickor kring känslor. Så att börja gråta helt apropå, i en offentlig lokal, bland främmande människor visar mig enbart på hur bra jag egentligen, innerst inne mår. För ALDRIG att jag skulle ha gjort det förut!!!

 

Med dessa rader på pränt vill jag önska alla er därute en så välsignad helg ni kan ha!!! Önska alla ett helt magiskt 2013 där ALLT kan hända!!! En prins kan fria till någon, en diamant kan finnas bland alla gråstenar och kanske… 

Kanske… 

Kommer du till mig!

All välsignelse å Go’Gla’Jul på er alla!!!!! Catharina

Se vad det snöar…

Av , , Bli först att kommentera 4

 …det var ju tråkigt!!

Hej hopp! Jag lever och mår. Lite upp och ner så här i december, men det är något jag lärt mig att leva med. 

Stressen… Den evigt närvarande decemberstressen… Där julklappar ska inhandlas, det ska bestämmas var man ska fira sin jul, för att inte tala om det som kommer efter…. Jullovet! 

Jullovet! För många förknippat med en lång skön ledighet. I min adHd-värld endast ett avbrott i rutiner där det blir längre sovmorgnar, mattider som förskjuts osv…. där det sedan väntar några veckor av ständigt kaos i januari då alla ska komma in i de gamla skolvanorna.

Så allt är inte alltid bara gam och galej….

Idag är det dock en stor dag.

Hjärtesonen fyller 15 år och det ska firas med sprall och bubbel! Iskall coca cola och allt annat än en nyttig frukost mötte honom denna morgon. 

Nu väntar lite fix och sedan gäster. 

Trevlig helg på er alla!