Nyfikna ögon

Den här veckan har nyfikna ögon tittat och öron lyssnat. Ja det är även förväntansfulla ögon och det kanske är så att mina också ser och är förväntansfulla, kanske ibland för ofta. Jag vet inte riktigt.

Vad är det då för ögon som är så förväntansfulla? Jo det är ögonen på de barn/elever som jag har förmånen att få jobba med på dagarna. För mig har det varit en tuff vecka med längre arbetsdagar än vad jag har haft på ganska länge. Men det bästa är att jag kan komma hem på kvällen och sätta mig ner och reflektera över vad som hänt under dagen.

Eleverna har också fått längre dagar. Genom att skolskjutsarna har blivit ändrade så har de fått längre dagar och det finns elever som får åka ganska länge innan de är hemma. Det känns tråkigt när man ser de små, samtidigt som man måste försöka förstå att det är för kommunens och medborgarnas bästa, alltså penningbesparingarna. Samtidigt kan jag undra om det är bäst för alla?

Sett ur en annan vinkel kan man undra vad den faktiska kostnaden blev för hon konstfackelevens "installation" när hon fejkade en psykos. Vad kostade utryckningen, akutmottagandet, omhändertagandet och rättegången? Kan man inte använda pengar på ett bättre sätt? Och vad blev straffet för henne? Jo en spottstyver!

Som Mr. Besserwisser skrev i en insändare i VK igår så är det skillnad. "…men om du kör 11 km för fort förbi fartkameran vid Lasarettsbacken – då kommer dom att jaga dig tills du betalar dina 2.400 kr" . Visst har har han rätt?

Vad jag menar är att jag tycker det är något fel i systemet när vi ska spara på ena stället, och på en annan kant eller rent av en annan kassa, där får det kosta vad det vill.

Hur ska man förklara det för de där nyfikna förväntansfulla ögonen?