Julen står för dörren…. och är snart förbi

Nu så är det jul igen, jultomten myser…

Tiden går fort ibland. Eller för det mesta numera. Redan fjärde advent och det fjärde ljuset är tänt. Fin snö ute och skogen är lagomt vit. Kallt så att det liknar vinter… äntligen.

Jag har varit orolig för att jag inte skulle få använda min nya dunjacka i vinter. Men äntligen kan jag krypa in i "livmodern". Joo det är så här jag tror det kändes när man låg där inne i  livmodern. Varmt och skönt, frånsett att det var blött.

Jag har köpt en ny dunjacka, strax innan alla bildbevis kom som visade att man plockade dun från levande fåglar. Det kändes inte bra men jag får hoppas att dunet i min jacka är från en död, förhoppningsvis uppäten gås eller and. Jag vill inte vara utan min dunjacka. Och jag vill ha gott samvete över att jag har en. Samtidigt känns det lite skämmigt att ha en….

Enar har hämtat en julgran idag. En riktigt fin en dessutom. Efter 30 år har han börjat förstå hur jag vill att granen ska se ut. Riktig gran ska det vara! Ingen plast här inte, det är vi rörande överens om.

Min farfar Henry, han brukade borra in kvistar i granen och kapade på andra ställen där det var för mycket grenar. Men hos farfars var det alltid en fin julgran. Problemet var väl att den började att barra så tidigt, det var nog det största bekymret han hade i alla fall – om granen alltså.

Jag har aldrig vågat berätta det för Enar för då är jag rädd att han försöker sig på, bara för att jag ska bli nöjd…. för han vill alltid vara så bra….

Jul, jul strålande jul… det sjöng vi i skolan. Vad sjunger man i skolan nuförtiden?