När det blir min tur…
… hoppas jag att det är som förr i tiden, förr i tiden på sjukhus och inrättningar där det fanns både personal, pengar och framför allt mera tid. På grund av just, fler personal.
Det jag nu mest tänker på är vård i livets slutskede. Om och när en människa är gammal eller ung och hamnar i sina sista dagar av livet, där inga insatser görs för att "hålla " personen vid liv, utan endast smärtsillande ges för att inte ha ont. Borde det inte finnas pengar som innebär att någon sitter vid dennes sida de sista dagarna i livet?
Jag tycker att det är fruktansvärt att man ska behöva ligga där ensam och att någon bara tittar in någon gång då och då för att se hur "det går". Personen är förmodligen jättedålig men bör väl ändå ha ett värde in i det sista?
Om inte nära anhöriga finns, eller att de finns, borde väl avlösning i alla fall finnas eller rent ut en person på extra-vak som det kallades förr.
Det måste ju även vara en oerhörd press på personalen som jobbar? Att veta att någon ligger inför döden men ingen sitter där vid dennes sida. Att ha det "lasset" över sig när det finns flera som behöver hjälp och de vet att de inte räcker till.
När det blir min tur hoppas jag att jag ska slippa ligga där ensam. Det sägs att hörseln är det sista som lämnar en och jag vill inte ligga där och inte få höra att det prasslar i någons kläder, andas eller jäspar.
Ska man behöva oroa sig?
Senaste kommentarerna