Annandagjul

Av , , Bli först att kommentera 5

 En annan dag med minnen som jag ofta tänker på.

1960 eller -61 gick pappa på omskolningskurs ute på Norrbyskär. Han skulle lära sig till svarvare och som det senare hette, när jag gick samma utbildning, verkstadsmekaniker. Efter hårt slit i skogen och med tungt arbete på jordbruket fick pappa diskbråck och blev opererad för det. Och för att ryggen skulle palla resten av livet fick han en omskolningskurs för att byta yrke. Det var hårda tider där hemma. Mamma ensam med ladugården och oss, fyra ungar.

Det som jag tycker var så fantastiskt med den julen var när pappa kom hem och hade köpt julklappar till oss i den stora staden Umeå. Vi hade önskat oss en del saker och jag fick precis det jag önskat mig. Jag fick ett par konståkningsskridskor med 7 taggar. Ingen annan på byn hade sådana skridskor. Jo en tjej vars mamma bodde i Stockholm hade såna också.

Jag hade som tur var lärt mig redan att åka på "spiskrokar" som var köpta på Simons Sport och TV- affär. Såna där som man skruvade fast på skorna och så var det sån slags rem också på dem. 

Efter det att man inte fick gå någonstans på juldagen så blev det då tillåtet med utegång på annandagen. Mamma Eva följde mig till "Gottissjön" eller "Göttis´n" som vi sa, och jag minns att jag hade en rutig kjol på mig och röda kalasbyxor. Såg ut som en isprinsessa och kände mig nog som en sådan också. För att jag inte skulle krocka med pojkarna som spelade hockey längre ut på sjön skottade mamma en liten plan till mig som jag fick åka på.

Jag tror att jag kände mig mycket duktigare än vad jag var. Men det var svårt att åka med taggar. Jag lärde mig ganska snabbt , tror jag ändå, och blev nog en fena på skridskor tillslut.

Vi fick några år senare en hockeyplan till byn som idrottsföreningen fixade och där var det ungar varje kväll. Vi hade lyse där och en kur som det var värme i. Faktiskt bra ordnat. 

Juldagen

Av , , Bli först att kommentera 10

 Idag på min  juldagspromenad kom jag att tänka på hur allt förändrats. Mycket i alla fall.

När jag var barn, ja långt upp i tonåren, var det den lugnaste dagen på året. Förutom långfredagen, den var hemsk. På juldagen fick man inte gå " i byn" eller ha kompisar hemma. Enda stället vi fick gå till var till Farfars eller Morfars. I regel gick man en sväng dit för att tacka för julklappen och kanske få någon god kaka, en godis eller en god frukt. Som sagt någon annanstans var det inte att gå. Lugn och ro gällde och i regel låg både mor och far på sängen och vilade. Det var lugn och ro hemma mellan ladugårdspassen och mattiderna.

Åren går fort och minnet blir så kort men hösten 1971 gick jag på lantbruksskola i Skellefteå. Den låg på Anderstorp och lades ner ett par år efter att jag slutat där våren -72.

Om jag inte minns helt fel så på morgonen den 10 december knackade det på dörren där jag och en annan tjej bodde. In kom en lärare vid namn Yngve som berättade för mig att ladugården hemma hade brunnit ner tidigt på morgonen. Alla djur hade räddats men jag kunde förstå det kaos som rådde hemma. Orolig och ledsen åkte jag hem till Skansholm, naturligtvis. Hem för att vara till hjälp för det var rörigt. Alla djur blev placerade i olika tomma gamla ladugårdar på olika ställen i byn. Korna fick vi hysa in i slakteriets djurstall i Vilhelmina, som tur var. Men vilket åkande för att sköta om dem. Det var mamma och pappa som åkte dit och det var ofta vi barn som tog hand om alla getter och får som var inhysta i andra hus.

Det jag så speciellt tänkte på idag när jag var på min promenad var när vi på juldagsmorgonen gick i väg i mörkret för att sköta om djuren. Gick genom byn där de flesta låg och sov och inte hade tänkt göra så mycket på juldagen. Kling, klong lät det i hinkarna och det var nästan som "Barnen från Frostmofjällen". Den enda skillnaden var att Gullspira stod i någon av ladugårdarna som vi fått låna.

Ja det var bara ett sån´t där minne som kom över mig idag.

God fortsättning! 

Juletid-julefrid

Av , , Bli först att kommentera 4

Nu är granen inne. Först höll den på att skrämma livet ur mig. Jag var lite degig i går eftermiddag och satte mig i min sköna fotölj  för att vila lite. Drog på mig mammas gossepläd och slumrade till.

Då blev jag plötsligt väckt av ett mystiskt ljud. Inte bara dripp,dropp utan rent rasp och plask. Granen stjälpte. Vatten utefter hela golvet. Jo, vi har levande gran hämtad på hemligt ställe. Tur inga bollar på grenen. Abrupt uppvaknande och min eftermiddags-lur var över.  

Att det är jul fick jag också se hos min granne Siv som hade plockat fram alla sina tomtar. Alltså, vilken samling hon har!!! En del är riktigt gamla. Fina.

Själv ska jag bara ta det lugnt och passa mig noga för att inte handen ska fastna i godisskålen. Mina armar bruka bli så enkelriktade. Framåt mot skålen sedan böjs den inåt mot munnen. Livsfarligt och svårt att hejda.

Nu ska jag som sagt ha julefrid och inte bry mig så mycket.

Jag höll på att glömma Grattis på födelsedagen drottning Silvia (man vet aldrig hon kanske läser min blogg ;). )

Jag brukade hissa flaggan denna dag men tyvärr har stången gått av, av ren ålderdom. Önskar mig en ny.

God Jul!

Jag undrar bara

Av , , 11 kommentarer 14

 Är jag och alla andra som inte fattar något dumma i huvudet? Jag tänker på röran omkring CbV , som det nu har blivit så populärt att skriva det. Claudberry Village, som det heter. Varför höjer så många på ögonbrynen och ser lite besvärade ut när man pratar om detta?

Han, Sperling, vill inte svara på frågor som SVT ställde till honom. Det svar han gav var att de som bör veta något om affären vet . Alltså blir jag och många andra dumförklarade för att vi inte fattar. Vad vet alla som vi inte fattar?

Ok, jag och många med mig tycker att vi måste göra något i kommunen för att behålla folk och för att göra kommunen attraktiv. Men till vilket pris?

Om vi drar in på både det ena och andra men satsar miljontals kronor i Kittelfjäll, på någon som inte fullföljt affären som det skrivits om nu i flera veckor och som skulle vara klar den 20:e, då fattar inte jag vad det handlar om. 

Och när det finns oppositions politiker som ifrågasätter så skrivs det i en blogg, av en politiker, att han har ätit för mycket julskinka!!!! På vilken nivå ligger vi/ni? 

Ska man bry sig, eller ska man bry sig?

Märkligt

Av , , 2 kommentarer 2

 Ar det fler än jag som varit ut för detta?

Jag godkände två kommentarer med de kommer inte "upp" på min  blogg, trots att jag både uppdaterat och startat om bloggen.

Någon som vet?

Till "kontakt" på vk är det ingen mening att skriva och fråga. Tar flera veckor att få svar. 🙁

OOPS nu har de poppat upp. Ja,Ja va bra!

Jag tror jag fattar…ingenting

Av , , 4 kommentarer 5

 Läser en artikel här på VK där man skriver att det går mycket pengar och salt i år därför att det snöar så mycket.

Jag, en "dum" inlandsbo fattar ingenting. Vi behöver inget salt. Vi tar på vinterdäcken och så kör vi med en hastighet  som passar väglaget. Men söderöver och vid kusten vet vi ju att det saltas för kung och fosterland. Varför måste man salta. Går det inte att ploga som man gör i inlandet och norrut. Eller jag kanske ska säga som man gjorde förr. Inte är plogbilarna så flitiga nuförtiden. Men det kanske beror på att så mycket pengar skall gå till saltning på något annat ställe.

Igår gick en film på fyran som heter "The day after tomorrow" som handlade om hur naturen gör helt tvärt om vad vi tror att den ska göra. ( Det är min tolkning) Eller i varje fall kanske en förvarning om vad som kan hända. Ingen vill tro på vetenskapsmannen som varnade för vad som kund ske i framtiden om man inte……. 

Är det kanske det som skett i Landet Sverige. Det kan förekomma vinter i detta land. Nu är det andra året i rad som det blir mera vinter än vi väntat oss. OCH nästan inget fungerar

God mat

Av , , Bli först att kommentera 4

 Efter glöggsmakning av min storebrors hemgjorda glögg i "gammbakestugan" gick vi i väg till Restaurang Prima.

Ett annorlunda julbord, precis lämpligt, med god mat och en del tyska inslag. Det känns alltid likadant i min kropp när jag kommer in där. Jag har både gått i skola i huset och har även jobbat där. Att som vuxen ha fått jobba där var nog det roligast jag gjort i mitt liv, trots att det fick ett väldigt, väldigt abrupt slut.

Det luktar mat i huset nu och inte gamla blöta vantar eller mina lappskor. Betydligt trevligare inredning också.

Kul att det finns en restaurang i Skansholm som dessutom är Prima

-1 grader

Av , , Bli först att kommentera 4

 Idag är det bara -1 grad ute, här hos oss. Alltså bara 2 grader kallare än vad det var i ett av rummen i skolan häromdagen. 

Det blåser och snöar. Vädergubbarna/gummorna hade nog lite rätt ändå om ovädret. Men det var väl igår det skulle vara……..

Bättre är det i vilket fall som helst. -1 är trevligare temperatur än -25.

I kväll ska vi gå på Restaurang Prima och äta ett tysk-inspirerat julbord. Det blir spännande och säkert gott. Det brukar vara gott där.

Förändringar

Av , , 2 kommentarer 6

 Tänk vad allt förändras och har förändrats.

När jag var barn, iof ganska länge sedan men dock, så var det lite spännande med julen och adventstiden. Det luktade jul, det smakade jul, man såg jul. Inte nu. Är det för att jag blivit äldre eller är det bara att tiderna har förändrats?

När man förr i tiden skulle handla till jul, jag tänker då på mat, frukt och det som går att äta så fanns det saker som bara fanns just till julen. Clementiner t.ex. När de dök upp i affären då var det verkligen nära till jul. Nu kan vi äta dem året om. För att inte tala om maten. När man tittar i kyldiskar och på hyllor så är det ju samma mat som står där under hela året. Det är ingen skillnad om det är midsommar eller jul. Ja, enda skillnaden är väl att det står julkorv på fläskkorven just vid juletid.

Lussekatter kan man köpa flera månader i förväg och tomtarna som står på bord och hyllor har dammat över så man ser inte den rätta färgen på dem. Det finns liksom inga överraskningar och hemligheter längre. Ingen mystik…. vilket jag tyckte att det fanns då (för länge sedan)

Jag såg till och med att man kunde köpa semlor på något ställe. Eller var det saffranssemlor, det hette?

Vid julskyltnings-tiden var jag i Skellefteå. På en butik som jag var in på, på fredagen innan skyltsöndagen, sade kvinnan i affären att de hade så mycket att göra med julskyltningen. Hon sprang där fram och tillbaka och man kunde se precis vad hon gjorde. Man såg liksom hur resultatet växte fram.

Då, förr i tiden, satte de papper för fönstren och ställde i ordning. Sedan på söndagen vid en viss tid revs papperet bort och då kunde man se hela härligheten. Det var hemligt in i det sista.

Var allt bättre förr? Eller är jag gammaldags?