Annandagjul

 En annan dag med minnen som jag ofta tänker på.

1960 eller -61 gick pappa på omskolningskurs ute på Norrbyskär. Han skulle lära sig till svarvare och som det senare hette, när jag gick samma utbildning, verkstadsmekaniker. Efter hårt slit i skogen och med tungt arbete på jordbruket fick pappa diskbråck och blev opererad för det. Och för att ryggen skulle palla resten av livet fick han en omskolningskurs för att byta yrke. Det var hårda tider där hemma. Mamma ensam med ladugården och oss, fyra ungar.

Det som jag tycker var så fantastiskt med den julen var när pappa kom hem och hade köpt julklappar till oss i den stora staden Umeå. Vi hade önskat oss en del saker och jag fick precis det jag önskat mig. Jag fick ett par konståkningsskridskor med 7 taggar. Ingen annan på byn hade sådana skridskor. Jo en tjej vars mamma bodde i Stockholm hade såna också.

Jag hade som tur var lärt mig redan att åka på "spiskrokar" som var köpta på Simons Sport och TV- affär. Såna där som man skruvade fast på skorna och så var det sån slags rem också på dem. 

Efter det att man inte fick gå någonstans på juldagen så blev det då tillåtet med utegång på annandagen. Mamma Eva följde mig till "Gottissjön" eller "Göttis´n" som vi sa, och jag minns att jag hade en rutig kjol på mig och röda kalasbyxor. Såg ut som en isprinsessa och kände mig nog som en sådan också. För att jag inte skulle krocka med pojkarna som spelade hockey längre ut på sjön skottade mamma en liten plan till mig som jag fick åka på.

Jag tror att jag kände mig mycket duktigare än vad jag var. Men det var svårt att åka med taggar. Jag lärde mig ganska snabbt , tror jag ändå, och blev nog en fena på skridskor tillslut.

Vi fick några år senare en hockeyplan till byn som idrottsföreningen fixade och där var det ungar varje kväll. Vi hade lyse där och en kur som det var värme i. Faktiskt bra ordnat.