Om 100- åringen

Av , , 1 kommentar 8

Nu har även jag sett filmen”100 åringen som klev ut genom fönstret och försvann”. Den var bra. Den är bra.

Den får mig att tänka på vilket tråkigt liv man lever. Han levde i alla fall livet om än konstigt ibland. Vilka personer han träffade.
Vi sa  det mina tjejkompisar och jag när vi gick ut från filmen; Vad gör vi i livet? Sitter i Skog tills vi blir för gamla och inte fixar att gör någonting. Jag ska i alla fall träna på att hoppa ut genom fönstret så att jag inte är för stel och styv i kroppen när jag hamnar på Åsbacka. Det värsta är att det är ganska högt ner till marken från fönstret men jag får se till att hamna på rätt sida av huset. För om jag är så klar i huvudet att jag tänker på att kliva ut så borde jag kunna se till vilket rum jag hamnar på där på ”boendet”.

Att gå på bio är ju något speciellt, verkligen. När jag var liten så fanns det bio i Föreningshuset i Skansholm. Ovanför dörrarna satt en skylt där det stod ”Gå på bio. Se film på rätt sätt” . Det är sant. Det är på bio man ska se film. Verkligen.

Då kommer vi till salongens utförande.

När jag gick på någon bio i Skansholm, vilket var någon matiné, satt vi på hårda träbänkar. Det var det flottaste där och då. När jag nu går på bio i Vilhelmina sitter vi på lite mjukare stolar, väl insuttna, med en tydlig grop i mitten. Påminner lite om flygplansstolarna på charterflygen till Thailand, där man sitter på en typ sittring som man fick låna på BB.
Och varför står stolarna på rad och inte ”aggomt” alltså inte mitt för varandra utan ”varannan mitt för” eller hur jag ska uttrycka mig?Varför måste jag sitta och titta bak i någon annans huvud?

Gnällig? Nej det tycker jag inte.

Roligt att man kan köpa popcorn, eller” pockkorn” som ungarna säger, i alla fall

Tråkigheter

Av , , Bli först att kommentera 8

Igår hände det som aldrig ska behöva hända. En ladugård med en massa djur i brann ner till grunden och många djur brann inne, gick inte att rädda.

I mitt huvud surrade tankarna om vart annat. Jag har varit med om det här flera gånger och det är bland det värsta som kan hända. Genom mitt huvud gick tankarna om hur man försöker få ut bångstyriga djur ur ett rökigt brinnande inferno, hur andra djur springer omkring i snön och kylan.

Hemma hos oss brann flera ladugårdar, men som tur var aldrig ett enda djur. För oss fanns det alltid någon annan ladugård på byn dit vi kunde få stoppa in våra djur, vi hade då i Vilhelmina ett slakteri med djurstall där vi fick ha våra djur en julhelg tills de ladugårdar som fanns på byn var uppvärmda.

Det som skiljer sig från det jag varit med om till det som hände igår i Skansholm, är att brann inga djur inne, det fanns andra ladugårdar att stoppa in djuren i och det var färre djur det handlade om. Nu finns inte tillgången på tomma ladugårdar som förr och många djur förolyckades.

Jag hörde att man i går kväll skjutsade djur till andra ladugårdar till en intilliggande by. Andra bönder som kunde ta emot och hjälpa.

Jag känner mycket starkt med familjen idag och natten har varit ett inferno av djur och lågor.

Helg igen

Av , , Bli först att kommentera 4

Tiden går fort, ibland alldeles för fort. Fördelen med det kan bl.a vara att dagarna blir längre och längre och ljusare och ljusare. Tittar just nu ikväll på Skavlan på tv där en av gästerna är kristibrud”. Tänk vilken grej det var detta Knutbymord. Nu har det gått 10 år och nu är det på tapeten igen. Först hos Leif GW och nu i Skavlan.
Vart kommer man med det?
Idag har jag telefongrattat min enda faster som fyller år. Hon ville inte bli grattad utan hon tyckte jag skulle beklaga. Men trots att vi inte vill bli äldre eller inte påmind om vår ålder är det lite speciellt med sin dag ändå. Eller hur?
En hård dag är till ända och nu är det god natt!