Nu är det väl ändå dax

Det går trögt nu. Bloggandet. Jag vet dessutom varför. Facebook, eller facebuuk som de säger i Norge. Sociala-medier som de kallas. Det är svårt att låta bli när man väl börjat. Snabbt får man reda på saker och snabbt ”umgås” jag med mina vänner där och kan även berätta saker för dem.

På tal om Norge var jag, mgv C och våra gubbar till Norge och fiskade förra helgen. Vilken upplevelse och vilken gästfrihet vi fick vara med om. Vi var ditbjudna av en gemensan vän som bor och verkar i Mo i Rana.

Det som slog mig mest var att i Norge satsas det på att människor ska kunna bo kvar i vad vi i Sverige kallar glesbygd. På ön där vi bodde, som är väldigt liten finns affär, skola, barnehage, trappfabrik, salttillverkare, pub och en restaurang och en nötkreatursbonde. Tre bilar finns på ön och sedan handlar det om fyrhjulingar och båtar.

El ledningar går kors och tvärs över öarna och bilvägar finns för att kunna förflytta sig mellan färjeställen och naturligtvis städerna som finns uppöver landet. Nu skulle man även starta ett tunnelbygge för över 300 miljoner Norska kronor. Detta efter den gamla vägen till Bodö och uppåt inte Europavägen som går lite längre in. Varför man ska bygga tunneln är pga rasrisken.

I Norge vill man inte att det ska rasa stenar på folk som kör efter vägarna. Man satsar på att människor ska kunna leva och bo. Man tror på människorna som vill leva och bo i sin hembygd och glesbygd.

I Sverige ska vi bo i storstäderna. Det ska inte satsas på glesbygden, inland och skogslän/skogsbygder. Vi ska leverera och tömma ut resurserna men vi får och kräver inte tillbaka något. Vi fåt inte ens grus på våra vägar och telefonförbindelse behöver vi inte heller.

Ja jag vet. Kom inte dragande med att Norge har oljan…. Vi Svenskar kan ha varit med där om vi varit smarta.

Nu ska jag gå på prinsessdop på Drottningholm, på TV förvisso.