Plötsligt blev det så tungt

Jag måste bara få berätta det här.
Inatt har jag inte sovit mycket. Tur att jag har pension. Tur att jag inte behövde gå till jobbet i morse med mina rödgråtna ögon.
Min bästa vän Fröken Vilma ( alltså min hund) tog sats igår och sprang rakt framför en bil och plötsligt förvandlades allt till ett svart tråkigt hål.
Där låg hon som skulle vara min kompis i många år framåt. Hon som skulle följa mig vart jag gick. (Vilket hon iof redan gjorde)
Hon som blev mitt pensionärs jobb i somras när jag slutade jobba. Hon som har gett mig så många glädjestunder sedan hon kom hem till mig den 23 juli, två månader gammal.
Hon som snabbt fattade vad det var frågan om. Hon som trodde vi var tokig när vi tog in julgranen igår. Hon som trodde att man skulle dricka vattnet ur julgransfoten…
Min Vilma var en Golden retreivertik med lite inslag av flatcoated retreiver. En trevlig tjej som bara blev sju månader gammal.

Jag saknar henne mycket.